sina trupper tillbaka derifrån. I Oktober fram-
trädde Österrikes och Preuisens sändebud in-
för Rysslands kejsare såsom deras skiljedomare.
Ehuru han kunda dragit fördel af att låta de
begge tyska stormakterna sönderslita hvaran-
dra, bindrade han ändå heldre detta betänkliga
krig; ty farhågan för demokraterna öfvervägde
hos honom alla andra afseenden. Ryssland är
ense med Österrike i dea tron, att konstitu-
tionalismen, som för dem blott är ett annat
slags demokrati, måste förebyggas i Tyskland;
och Preussen har inlåtit sig i ett alltför stort
beroende, för att kunna verksamt träda upp
emot denna statskonst, fastän det derigenom
afskär sin egen lifsnerf. För öfrigt verkar
Ryssland mera genom skrämsel än makt; ty
väl är den sednare omätlig vid sjelfförsvar,
men den är ojemförligt svagare vid ett anfalls-
krig, på sätt nyligen blifvit på det mest sak-
kunniga vis ådagalagdt. Det nyaste och vig-
tigaste, som vid förra årets slut inbemtades
från Ryssland, är den långe förväntad: ned-
sättningen i åtskilliga såkallade skyddstuilaf
gifter. Hela prohibitifsystemets orimlighet är
annars just i Ryssland bringadt till handgrip
lighet.
Turkiet ser med rysniog sitt nära öde, i
Rysslands tilltagande makt. Anländandet af
en engelsk flotta, till och inom Dardanellerna,
gaf förlidet år mod åt divanen att afslå Ryss-
lands och Österrikes äreröriga fordringar om
Kossuths och de öfriga ungerska flyktingarnes
utlemnande. Sultanen hade än en gång räddat
sin sjelfständighet, och bevi ade de olyckliga
ungrarne fornåldrig turkisk gästfrihet. Men
han märker farorna från Ryssland hot2, icke
blott utifrån, utin inom sitt eget rike. Tur-
kiet hemsöktes hela förra året af uppror, och
turkiska styrelsen hyser den tankan, att ryska
agenter upphetsa myteriandan bland Turkiets —
med Ryssarne i troz- och stamförvandskap be-
slägtade — slaviska invånare. Förevändningen
till dessa uppror fanns hufvudsakligen i de inre
förbättringar vid statsskicket, som oupphörligt
pågå, till det gammaliurkiska partie!s harm.
Visserligen utföras de ganska ofullkomligt, och
rikets tynande kraft kan icke bjelpas med dem
ensamt. Turkiska rikets svaghet härrör från
Osmeanernas förslappning till kropp och själ,
och deras redan jemförelsevis obetydliga samt
ständigt aftagande antal.
Greklands t llstånd är gränslöst bedröfligt.
Landet utplundras af röfvarehopar, inda inpå
hufvudstadens gator, och de fala embetsmyn-
digheterna, som skulle afstyra ofoget, tycka
heldre om att dela rofvet. När man känner
grekiska domstolarnes beskaffenhet, förundrar
man sig icke stort öfver att England, under
saknaden af laglig upprättelse för de på flera
sätt öfverklagade våldsamheter och rofferier,
som föröfvats mot brittiska undersåtare, och
slutligen äfven af ett svar på klagomålen, föll
på den tanken att skaffa sig rätt sjelf. Lord
Palmerston hoppades att genom eit besök vid
Pireoz af den från Dardanellerne återvändande
engelska flottan, kunna skrämma grekiska sty-
relsen och förmå den till eftergifvenmbet. Vissa
utländska sändebud i Athen uppmuntrade lik-
väl grekiska hofvet till motstånd, men lemnade
det i sticket, när England verkställde sina ho-
telser, blockerade Pireoz och lade beslag på en
mängd grekiska skepp. Nu beqvämade sig
Grekland att betala en ersättningssumma, och
enozeiska flottan fortsatte sin hemresa. Väl rå-
kade engelska utrikesministern i åtskilligt di-
plomatiskt och parlamentariskt krångel genom
detta öfverraskande steg; men i Grekland hade
han vunnit sina ändamål. Han hade visat gre-
kiska regeringen att Englands omedelbart når-
varande tredäckare äro mer att frukta, än Ryss-
land: ränker och noter, och han hade ätven
uppgjort räkningen för det hemliga bistånd,
som grekiska ministeren lemnat upproret på
Joniska öarne. — Den svage konung Otto for
till Tyskland, för att besörja om någon thron-
följare, för den händelsen att han sjelf förblif-
ver barnlös; hans frånvaro märkes ej. Drott-
ningens regentskap är under tiden någonting
förvånande i Östern, der qvinnan annars blott
är slafviona men ej herrskarinna.
Vid denna öfversigt afstå vi gerna från bi-
fogandet af någonting om vårt stackars fäder-
nesland Tyskland, hvars tillstånd är så ömk-
ligt, att hedningar deraf hemta inkast emot
kristendomen. Den kinesiske mandarinen Wan,
hvars nyss utfärdade proklamation emot kri-
stendomen innebåller en formlig kritik, ur det
bekanta kinesiska förnuftetso synpunkt, emot
vår trosbekännelse, nämner äfven Tyskland,
som han förliknar vid en hop spillror, ett berg
af skärfvor, och tillägger, att bland alla folk
på hinsidan hafvet tror ingen så mycket på
xden kristna himmelens herre som det tyska,
och dock äro Tysklands invånare splittrade,
dess makt är krossad och dess område styc-
skadt mer än en gång,. Sjelfva kinesen kän-
ner med stolihet det företräde, som det inre
sambandet förlänar hans fädernesland.
Schweiz har, genom allvarsamma å!gärder i
afseende på de politiska flyktingarne, förstått
att förekomma den hotande inblandningen al
utländska makter. I trots af alla inhemska
och främmande invändningar har dess nya
grundlag vunnit fasthet genom enhetens anda,
till Tysklands blygd, och landet skördar re-
dan frukterna deraf. Den vigtigaste förbätt-
ring, som införts förlidet år, var antagandet af
samma mynt i hela Schweiz.
Vårt naboland Belgien har vpprättbållit sitt
rykte såsom ett mönster för konstitutionella
samhällen. Valen skedde i frisinnad anda. En
ny lag för allmänna undervisningen antyder
ett märkligt framsteg. Den högt vördade drott-
ningens död var det enda missöde, som der-
ifrån är att omförmäla.
Afven i Holland har den frisinnade ministe-
ren Thorbeke med Jycka fortsatt sina refor-!:;