Sigismund om våra affärer; jag skall sedan strax låt
kalla dig.
Antoinette lydde, ehuru det var henne synbart på
kostande att nödgas lemna sin mor. Finner du ej henne
väsende något förändradt ?, frågade min faster då vi blifvi
allena. Jag medgaf det gerna. Du skall snart erfara at
hennes inre är det ännu mer — tog hon åter till orda —
gifve blott Gud att det goda fick bibehålla öfvermakten
Sigismund! forrtfor hon, du är ju också mitt barn, mir
son! Vill du effter min död bevisa fortfarandet af den tack
samhet och kärlek jag vet att du egnat dina fosterföräl
drar, derigenom att du,iallt hvad du kan, bistår och om
huldar min snirt både fader- och moderlösa dotter? Jag
afgaf under djipaste rörelse mitt löfte och efter ett bjert-
ligt tack! började min faster ånyo: I ovisshet om dir
ankomst före nin död, eller om det tillstånd hvaruti dt
skulle träffa mg, tillät något så långt muntligt meddelande
tog jag min tilflygt till ett skriftligt och har något här
som j:g ber dig att strax genomläsa., Med dessa orc
framdrog bon ett par förseglade papper undan sin hufvud:
gärd och räcktte mig. Börja med dettals sade hon oct
bröt sjelf det cena, men sätt dig der borta vid fönstret
Jag vill beldre: få höra af din mun än se på ditt ansigte
hvad du tänkerr. Icke utan nägon öfverraskning skyndad:
jag att efterkormma hennes vilja. Den första skriften in
nehöll dock emdast hvad jag förut hade anat — en form
lig ansökan att i hennes eget ställe lå mig utnämnd til
Antoinettes förmyndare, med oinskränkt rätt att handl:
och förvalta så som jag ansåg det lämpligast för min pu
pilis bästa. Efter slutad läsning steg jag upp och nalka
des min faster. säng. Hvad är det som du redan kar
hafva alt säga mig?, frågade hon matt och oroligt; skom
mer du väl för att smärta mig med afslag på till och me
denna önskan ?o Ni fianer att om jag än hade bestäm
mig derför, skulle det dock vara mig omöjligt att fram
härda i denna föresatts när jag märkte hennes oro. Ne
min goda fsster, svarade jag således, tro icke att jag ön
skar undandraga mig något som på minsta sätt kan bi
draga till min fasters lugn och tillfredsställelse, eller at
jag icke skall uppbjuda all min förmåga att samvelsgrann
uppfylla de pligter min fasiers vilja kan ålägga mig, me
det är icke sagdt att andra skola hysa samira förtroend
till mia duglighet cch oegennytita som min dyra foster
mor, cch det är af denna anlkdniog jag vågar hemställ.
om det icke vore bättre att uppdraga förmynderskapet å
någon bland A.ntoinettes närmare och i dylika ting äfvei
mer förfarna slägtingar? — Hvad menar du med närmar
slägtingar?. frågade min faster. Du inser sjelf att henne
farfar är för gammal att åtaga sig ett dylikt besvär, oc