Sigismund om våra affärer; jag skall sedan strax låt kalla dig. Antoinette lydde, ehuru det var henne synbart på kostande att nödgas lemna sin mor. Finner du ej henne väsende något förändradt ?, frågade min faster då vi blifvi allena. Jag medgaf det gerna. Du skall snart erfara at hennes inre är det ännu mer — tog hon åter till orda — gifve blott Gud att det goda fick bibehålla öfvermakten Sigismund! forrtfor hon, du är ju också mitt barn, mir son! Vill du effter min död bevisa fortfarandet af den tack samhet och kärlek jag vet att du egnat dina fosterföräl drar, derigenom att du,iallt hvad du kan, bistår och om huldar min snirt både faderoch moderlösa dotter? Jag afgaf under djipaste rörelse mitt löfte och efter ett bjertligt tack! började min faster ånyo: I ovisshet om dir ankomst före nin död, eller om det tillstånd hvaruti dt skulle träffa mg, tillät något så långt muntligt meddelande tog jag min tilflygt till ett skriftligt och har något här som j:g ber dig att strax genomläsa., Med dessa orc framdrog bon ett par förseglade papper undan sin hufvud: gärd och räcktte mig. Börja med dettals sade hon oct bröt sjelf det cena, men sätt dig der borta vid fönstret Jag vill beldre: få höra af din mun än se på ditt ansigte hvad du tänkerr. Icke utan nägon öfverraskning skyndad: jag att efterkormma hennes vilja. Den första skriften in nehöll dock emdast hvad jag förut hade anat — en form lig ansökan att i hennes eget ställe lå mig utnämnd til Antoinettes förmyndare, med oinskränkt rätt att handl: och förvalta så som jag ansåg det lämpligast för min pu pilis bästa. Efter slutad läsning steg jag upp och nalka des min faster. säng. Hvad är det som du redan kar hafva alt säga mig?, frågade hon matt och oroligt; skom mer du väl för att smärta mig med afslag på till och me denna önskan ?o Ni fianer att om jag än hade bestäm mig derför, skulle det dock vara mig omöjligt att fram härda i denna föresatts när jag märkte hennes oro. Ne min goda fsster, svarade jag således, tro icke att jag ön skar undandraga mig något som på minsta sätt kan bi draga till min fasters lugn och tillfredsställelse, eller at jag icke skall uppbjuda all min förmåga att samvelsgrann uppfylla de pligter min fasiers vilja kan ålägga mig, me det är icke sagdt att andra skola hysa samira förtroend till mia duglighet cch oegennytita som min dyra foster mor, cch det är af denna anlkdniog jag vågar hemställ. om det icke vore bättre att uppdraga förmynderskapet å någon bland A.ntoinettes närmare och i dylika ting äfvei mer förfarna slägtingar? — Hvad menar du med närmar slägtingar?. frågade min faster. Du inser sjelf att henne farfar är för gammal att åtaga sig ett dylikt besvär, oc