Vid Skatteförenklingens historia. Då det för närvarande så mycket tvistas om behofvet af en skatteförenkling, så skulle en och annan kunimna taga sig anledning att tro, det denna fråga. vore en nyhet, som ännu icke hunnit nog diskuteras och utredas. Det måste derföre varar intressant att erfara, det man redan under Aarel Ozenstjernas tid var betänkt på en sådan åttgärd. I Kammarkollegii arkiv förvaras åtskilliga handlingar, bland hvilka vi funnit en i detta ämne, värd uppmärksamhet, hvarföre vi förskaffat oss en afskrift. Kongl. Kammarens (Kammarkollegii) protokoll för år 1642, Mars d. 22. Närvarande: Ake Axelsson, Knut Posse, kammarråd Kruus och Seved Bdåt, samt sekreteraren och kamrerarne Riksskattmästarem sjuk. Sedan inkommo hr Car! Bonde, landshöfding Falkenberg, Johan Berndes, och så blefvo ock inkallade Pehr Nilssom Gyllenax, .kommissarien Tönnes Langman, kamererarne Mårten Persson och Erik Johansson. — — — — Landshöfdingen Falkenberg uppläste ett förslag huru han mente att landsböckerna voro till att bringa i en mindre form, så att kammaren kunde derigenom lisad vara. Mente ock att de många små persedlar, som stå i jordeböckerna, måtte sättas på en eller två persedlar, arten spanmål, smör eller tjära, efter landsenrs lägenhet, på det bonden icke måtte så bedragas, som nu sker med de många små persedlar, derföre han måste gifva penningar, så mycket som uppbördsmannen af honom fordrar, ef. ter bonden icke sjelf vet huru mycket sig derföre i penningar belöper. Eft. im. s. d. Sedan discurerades om som stå i jordeboken. Hr Carl Bonde mente bäst vara, att allmogen allenast måtte utgifva hufvudskatten i sjelfva persedlen, men för de andra små persedlar erlägga penningar efier kronans; värdering. Falkenberg mente nej, utan att bonden :gåfve för alla de små persedlar en eller två persedlar, nemligen arten spannemål, smör, tjära, sec., efter hvar landsorts belägenhet, hvilka sedan kunde försäljas till kronans bästa. Johan Bern des mening vär, att eftersom penningarne äre mest mutationen underkastade, så vore bäst att taga persedlar. af bonden sådana som han kunde tillvägabringa. Hr Åke frågade hvar kronan skulle taga vägen med alla de persedlarne. Johan Berndes mente: den som blifver invjat uppå kunde dem försälja. Hrr Carl Bonde, Åke Axelsson och Enut Posse sade denna köpslagningen kunde intet gå, ty den kongl. regerings vilja är att olaglig handel, som länder städerna till förfång, skall afskaffas. Hr Johan Kruus höll rådsamt att persedlar annammas och de sedan förvandlas till kronones båsta, . Falkenberg mente ock bäst vara, att de många små persedlar som stå i jordeboken, måtte slås i en eller två persedlar efter lendsens ort, som på hvar ort kan vanaka. Hr Carl Bonde och hr Åke Axelsson mente !likväl bättre vara, att bonden gåtve penningar för : de små persedlar, ty salig kungen upprättade derföree arrendena, alldenstund Hans Kgl. Maj:t var bättre: betjent med penningar än persedlar. de många småpersedlar, Resolverades. Eftersom med de många små ordinarie räntepersedlar, som äro antecknade i jordeböckerna, mycket oriktigt tillgår, i det att fuller i böckerna står persedlar, men bonden! måste likväl mestadels gifva penningar derför, och efter han sjelf icke vat huru mycket honom således 1 penningar bör erlägga så måste han nästan tillställa fogden så mycket som han begärer. Så på det den enfaldige allmoge icke således må bedragen varda, derhos betraktandes, att penninge-uppbörder kunna fuller vara den renaste uppbörden, men alldeastund penningar äro mest mutationer underkastade och intet högre utdrifvas kunna, der de ermot persedlar kunna förvandlas och således kronones uppbörd förvaras; ty är godt funnet att inga andidra persedlar uti ordinarie räntan skola anammeas, ään som härefter förmäles öfver hvar lendsort isynnerhaet, och skola de små psrsodlar slås uti andra goda persedlar, som både kronan kan vara bättre betjemnt med, som ock allmogen lända till bättre beqvämoch riktighet, och utgifvas som följer, nemligen: uti Upland, Södermaaland ech Östergötbland: spinmål. och penningar; — Westmanland, Nerike och Wermland: jern, spanmål och penningar; — Westergöthland: oxar, smör, sparmål och penaningar; — Dalsland: oxar, smör och penningar; — Södra Motet: spannmål, smör och pesningar; — Norra Motet: smör, fisk och penningar; — Bergslagen: jern och kol; — Öösteroch Woesterbotten: smör, fsk, tjäre, penningar och någon spanmäl; — Helsinogeoch Gest ikland: penniogar och span