Vid Skatteförenklingens historia.
Då det för närvarande så mycket tvistas om
behofvet af en skatteförenkling, så skulle en
och annan kunimna taga sig anledning att tro,
det denna fråga. vore en nyhet, som ännu icke
hunnit nog diskuteras och utredas. Det må-
ste derföre varar intressant att erfara, det man
redan under Aarel Ozenstjernas tid var betänkt
på en sådan åttgärd. I Kammarkollegii arkiv
förvaras åtskilliga handlingar, bland hvilka vi
funnit en i detta ämne, värd uppmärksamhet,
hvarföre vi förskaffat oss en afskrift.
Kongl. Kammarens (Kammarkollegii) protokoll för
år 1642, Mars d. 22. Närvarande:
Ake Axelsson, Knut Posse, kammarråd Kruus
och Seved Bdåt, samt sekreteraren och kamrerarne
Riksskattmästarem sjuk. Sedan inkommo hr Car!
Bonde, landshöfding Falkenberg, Johan Berndes,
och så blefvo ock inkallade Pehr Nilssom Gyllenax,
.kommissarien Tönnes Langman, kamererarne Mår-
ten Persson och Erik Johansson. — — — —
Landshöfdingen Falkenberg uppläste ett förslag
huru han mente att landsböckerna voro till att
bringa i en mindre form, så att kammaren kunde
derigenom lisad vara. Mente ock att de många små
persedlar, som stå i jordeböckerna, måtte sättas på
en eller två persedlar, arten spanmål, smör eller
tjära, efter landsenrs lägenhet, på det bonden icke
måtte så bedragas, som nu sker med de många små
persedlar, derföre han måste gifva penningar, så
mycket som uppbördsmannen af honom fordrar, ef.
ter bonden icke sjelf vet huru mycket sig derföre i
penningar belöper.
Eft. im. s. d.
Sedan discurerades om
som stå i jordeboken.
Hr Carl Bonde mente bäst vara, att allmogen al-
lenast måtte utgifva hufvudskatten i sjelfva persed-
len, men för de andra små persedlar erlägga pennin-
gar efier kronans; värdering. Falkenberg mente nej,
utan att bonden :gåfve för alla de små persedlar en
eller två persedlar, nemligen arten spannemål, smör,
tjära, sec., efter hvar landsorts belägenhet, hvilka se-
dan kunde försäljas till kronans bästa. Johan Bern
des mening vär, att eftersom penningarne äre mest
mutationen underkastade, så vore bäst att taga per-
sedlar. af bonden sådana som han kunde tillväga-
bringa. Hr Åke frågade hvar kronan skulle taga
vägen med alla de persedlarne. Johan Berndes
mente: den som blifver invjat uppå kunde dem för-
sälja. Hrr Carl Bonde, Åke Axelsson och Enut
Posse sade denna köpslagningen kunde intet gå, ty
den kongl. regerings vilja är att olaglig handel, som
länder städerna till förfång, skall afskaffas.
Hr Johan Kruus höll rådsamt att persedlar an-
nammas och de sedan förvandlas till kronones bå-
sta, . Falkenberg mente ock bäst vara, att de mån-
ga små persedlar som stå i jordeboken, måtte slås i
en eller två persedlar efter lendsens ort, som på
hvar ort kan vanaka. Hr Carl Bonde och hr Åke
Axelsson mente !likväl bättre vara, att bonden gåt-
ve penningar för : de små persedlar, ty salig kungen
upprättade derföree arrendena, alldenstund Hans Kgl.
Maj:t var bättre: betjent med penningar än per-
sedlar.
de många småpersedlar,
Resolverades.
Eftersom med de många små ordinarie ränteper-
sedlar, som äro antecknade i jordeböckerna, mycket
oriktigt tillgår, i det att fuller i böckerna står per-
sedlar, men bonden! måste likväl mestadels gifva
penningar derför, och efter han sjelf icke vat huru
mycket honom således 1 penningar bör erlägga så
måste han nästan tillställa fogden så mycket som
han begärer. Så på det den enfaldige allmoge icke
således må bedragen varda, derhos betraktandes, att
penninge-uppbörder kunna fuller vara den renaste
uppbörden, men alldeastund penningar äro mest
mutationer underkastade och intet högre utdrifvas
kunna, der de ermot persedlar kunna förvandlas och
således kronones uppbörd förvaras; ty är godt fun-
net att inga andidra persedlar uti ordinarie räntan
skola anammeas, ään som härefter förmäles öfver hvar
lendsort isynnerhaet, och skola de små psrsodlar slås
uti andra goda persedlar, som både kronan kan
vara bättre betjemnt med, som ock allmogen lända till
bättre beqväm- och riktighet, och utgifvas som föl-
jer, nemligen: -
uti Upland, Södermaaland ech Östergötbland: spin-
mål. och penningar;
— Westmanland, Nerike och Wermland: jern, span-
mål och penningar;
— Westergöthland: oxar, smör, sparmål och pena-
ningar;
— Dalsland: oxar, smör och penningar;
— Södra Motet: spannmål, smör och pesningar;
— Norra Motet: smör, fisk och penningar;
— Bergslagen: jern och kol;
— Ööster- och Woesterbotten: smör, fsk, tjäre, pen-
ningar och någon spanmäl;
— Helsinoge- och Gest ikland: penniogar och span-