höglofl. konstitutionsutskottets pröfning,ibör jag lik-
väl söka underlätta denna pröfning genom följande
upplysningar:
4:0. Att inom hufvudstaden fiones på grund af
äldre konungabref en så kallad traktörssocietet, hvars
medlemmar haft och ännu hafva sin rörelse förenad
med burskap.
9:0. Att enligt ett kongl. reglemente samt kongl.
bref af den 23 Nov. 4770 de äro berättigade, att
hålla sina lokaler öppne för bättre och sämre, samt
äfven ålagde att tillhandahålla gästerna bränvin; allt
vid förlust af burskap för öfverträdelse el!er åsido-
sättande af de åligganden de blifvit underkastade.
3:09. Att ingen inskränkning i tiden för lokaler-
nas öppethållande, under dagen, varit dem i deras
reglemente föreskrifven; och att
4:0 de för denna sin sålunda privilegierade bor-
gerliga rörelse erlägga borgerlig tunga, samt deltsga
i alla andra borgerliga skyldigheter, emot åtnjutande
af de dermed förenade rättigheter.
oDå vid 1847—48 årens riksdag, i sammanbang
med bränvinsbevillningens bastämmande, åtskilliga
förändringar i dittills gällande föreskrifter för för-
säljning af bränvin beslutades, förordnads3 rikets
ständer, på sätt deras underdåniga förslag till förord -
ning derom uti 8 ordagrannt innehåller, följande:
Rättigheten att i stad försälja bränvin i minut
skall med undantag af de städer, för hvilkas
bränvinsminuteringsrättighe! serskilda privile
gier äro utfärdade, genom vederbörlig magistra!s
försorg utbjudas på auktion för högst tre år i sen-
der,, etc. etc.
Genom detta rikets ständers beslut, borde traktö-
rerna i hufvudstaden, der således ,serskilda privi-
legier funnos, anse sig betryggade i de borgarliga
rättigheter dem blifvit genom äldre riksdagsbeslut
och kongl. bref tillförsäkrade, och hvari, enligt 414
S regeringsormen, inga ändringar, utan konungs och
ständers g:mensamma beslut, kunna göras. Men så
har icke förhållandet i verkligheten blifvit; och det
ir på denna kränkning af den rätt, hvilken denna
dvorgerliga klass för sina personer ägde, som jag nu
går att fåsta höglofliga utskottets uppmärksamhet.
Uti den, under den 43 Ost. 4848 utfärdad: kongl.
förordningen, angående vilkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin, som väl är i uppställning och
ordalag olika med hvad rikets ständer beslutat, samt
i ofvannämnde 8 af förslaget uttryckt, synes lik-
väl nuvarande traktörers rätt erkänd; ty i 58
som anbefaller serskild utminuteringsafgift nämnes
ej traktörsrörelsen i hufvudstaden; deri omnåmnes
endast värdshus, källare, krogar och näringsställen ;
och till höglofliga utskottets bedömande öfverlem-
nas, huruvida utelemnandet af rikets ständers beslut,
att göra undantag för de fall, då i städer särskilda
privilegier för bränvinsminuteringsrättighet finnes,
kan anses såsom anmärkningsvärd. Hvad som åt-
minstone synes vara det i hög grad, är följanda:
Den 6 Juli 1849 utfärdades en kongl. förordning
om bränvinsminuteringen i Stockholm, föranledd af
åtskilliga äldre framställningar, dels af distillerings-
bolaget, dels af de s. k. societeter som idkade dylik
utminutering, under en mängd särskilda vilkor och
bestämmelser, m. fl. och öfver hvilka framstallnin-
gar såväl magistraten som öfverståthållareembetet
ifven sig utlåtit. Ibland dessa utlåtanden finnes ett
af den 13 Nov. 1847, afgifvet af stadens äldste, hvari
de förklarat traktörer och traktörsenkor såsom en
verkande medborgareklass ingalunda kunna eller
böra för den med deras burskep förenade rätt och
förbindelse, (att i minut tillhandahålla gästerna
bränvin), den ifrågasatta serskilda afgiften till stads-
kassan åläggss.
Också syces i nämnde 41849 års förordning, att af
Kongl. Maj:t afseende blifvit fistadt härpå; ty i
mom. a säges: att rättigheten att till förtäring på
stället sälja bränvin ej må anse3 inbegripen under
burskap, som hädanefter tilldelas idkare af bandte-
ringar, m:d hvilka sådan försäljningsrätt hittills va-
rit förenad.
Kongl. Mej:t erkände sålunda att burskap gällde
för dem, hvilka nu å sådana handteringar ägde den-
samma.
Överståthållareembetet som således uti kungörelse
af den 24 Aug. 1849 måste undantaga de dåva-
rande innehafvare af burskap å traklörsrättig-
heter, från den minimiafgift, som hvarken kongl.
förordningarne af den 143 Okt. 4848 eller af den 6
Ju!i 1849 dem underkastat, och hvarifrån hufvud-
stadens, i dstia afseende, till beskattningsrättens ut-
5faing ensamt berättigade myndighet ansett dem böra
befrias. Men i stället st:dgade nämnde embete god-
tyckligt, och uti 2, under förvrängning a hvad
traktörernas burskapsrätt innebar, samt med fördöl-
jande af 1770 års ofvannämnde konungabref, att de
traktörer och deras enkor, som icke frivilligt erlade
denna samma minimi-afgift, hvartill de icke voro
lagligen förbundne, endast skulle få hålla öppet pi
vissa timmar af dagen.
Ett sådant stadgande var detsamma, som att för-
störa hela deras rörelse, då enligt kongl. firordnin-
gen af den 6 Juli 1849, mom. b. alla andra värds-
hus- och utminuteringsställen tillåtas att hålla öp-
pet hela dagen; och det var en alldeles olaglig in-
skränkning i den rätt, som traktörerna sedan 4770
haft, samt hvilken de äfven sednare, genom kongl.
brefven af den 48 Sept 1837, samt 20 Febr. 4838
tillförsäkrats, till och med uti en, hvad tiden angår,
genom det sistnämnda utsträckt vidd.
Då nu traktörssocieteten hos öfversiåthållareembe-
tet sökte rättelse i denna del, men nämnde embete
genom utslag af den 20 Nov. 1849 afslog societetens
begäran, ingick societeten med en underdånig an-
bållan hos Kongl. Maj:t, att detta öfverståthållarens
egenmäktiga beslut måtte upphäfvas och de nuva-
rande traktörer och deras enkor utan alla vidare
inskränkande vilkor, på grund af sin egande bur-
skapsrätt, måtte befrias från den serskilda utminu-
teringgagiften: deras burskapsbref innehålla, nem-
ligen, att den till traktör berättigade får nämnde
yrke såsom borgare här i staden idka cch utöfva,
hvarvid han efter aflagd huld- och trohetsed har
att tillgodonjuta de fri- och rättigheter som honom
i slik egenskap eller allmänna lagar och serskilda i
nåder utfärdade befallningar och privilegier till-
kommap.
Då derefter Stockholms stads magistrat och äldste
häröfver hördes, förklarade de åter, att de nu bur-
skapsegande traktörer ej borde kunna denna mini-
mi-afgift åläggas; men det oaktadt vidhöll öfverståt-
hållare-embetet satsen, att det hade rätt att på sitt
sätt, genom inskränkning i tiden för gästhållningen,
tvioga dem till denna beskattning. Det blef således
öfverståthållaren som skulle få utöfva den af rikets
ständer beklagligen till lokalmyndigheter, ehuru till
städernas egna valda myndigheter lemnade beskatt-
niogsrätten; och Kongl. Maj:t godkände öfverståt-
RR Rn rn nn nn vc
a kneg KR AR BKAbagA nen