att densammaa måtte få försvinna och båtsmännen ifrån den ifrrågavarande afgiften befrias. 21:o Folkskole-afgifterne. Då fråga nu blifvit väckt om vidtagandet af åtgärder, hvarigenom förenkling uti uppbörden och redovisandet af sådane afgifter, som till vissa baho! äro anslagne, må kunna beredas samt upprättande saf särskilda redogörelser för dylika medel undvikas har K. M:ts uppmärksamhet jemväl blifvit fästad å den särdeles vidlyfiigbet och deraf uppkommande be tydliga tillökning uti göromål för kronans uppbörds män och linens landskontor, so a föranledes af nu gällande st:dganden angående folkskole-afgifiens debiterivg oct redovisande. Dessa olägenheter uppkomma väsndtligast till följd deraf, att, enligt nu gällande föreskrifter, hvarje församling bör åtojuta de afgifter, som erläggas af personer, hvilka inom församlingen äro skattskrifne, hvarigenom det ock blifvit nödigtt att, på sätt kongl. kungörelsen den 43 Mars 1846 iinnehåller, i afseende å afgifternas redovisande medddela sådana föreskrifter, att sörskilda uträkniogar skkola upprättas å afgiftens belopp inom hvarje försanmliog, samt att redogörelserne må ut visa hvad desraf för hvarje församling blifvit levere radt eller fimnes utestående: börande redogörelserne uppgöras in duplo, för att, jemte de uträkningar, hvarpå desamma sig grunda, komma skolstyrelserna tillhanda, samt redovisning för afgifterne för öfrig! intagas uti specialräkningarne, bland diverse verks medel. Då antalet af församlingar i riket uppgår till omkring 2,300, visar sig häraf, hvilken betydlig mängd särskilda redovisningar och utredningar, som för berörde safgift erfordras; och besvärligheten dera! ökas ytterliggare derigenom, att restantierne miste för hvarje cblika församling utredas och balanceras, hvadan ingenn af de många nuvarande särskilda upp börderna mecdför så mycket redovisnings-besvär, som den ifrågavarrande. Det vore således af stor vigt, av kunna undamrödja den betydliga tillökning uti detta besvär för kronans uppbördsmän och landskontoren som genom ofvanberörde föreskrifter uppkommit, i hvilket afseende K. M:t, såsom lämpligast och mest betryggande ör hvarje för-omliogs rätt, föreslår, att den för hveje län å landet inflytande folkskoleafgift må å:igen fördelas å de särskilda församlingerne i förbillande till antalet af inom de.n mantals och skattskrifne personer. Hvad åter beträffar afgiften i städerne, så, enär beloppet deraf för hvarje sted särskildtt redovisas, anser K. M:t städerne böra fortfarande wtbekomma hved för dem hvardera in flutit; dock tatt, i händelse inom någon stad fördel ning emellam olika församlingar bör ega rum, den då efter nysssnämnda grund verkställes. Genom artagandet af (ett dylikt fördelningssätt skulle de nu erforderliga särskilda redogörelserna för berörde medel komma att undvikas, och den redovisning för totalsumman, som bör ingå uti hvarje uppbördsförvaltnings specialräknin;?, blifva tillfyllestgörande, hvadan således jemväl i afseende å ifrågavarande medels redovisamde nödig förenkling kunds varda tillvägabragt. Utom de till särskilda verk och inrättningar ingående medel, om hvilkas öfvertagande af statsverket emot anwisande af kontanta ersättningsanslag K. M:t här sig yttrat, hafva jemväl af Rikets Ständer, uti deras underdåniga skrifvelse den 9 Mars 1830. följande medel blifvit, med hänsigt till en så beskaffad förändrings vidtagande, uppgifne, nemligen: Jagtkasse-medlen ; Jemtlands läns allmänna sammanskotts-medel, och Konvoyeler Handelsoch Sjöfartsfondens medel; men med afseende derå, att de under förstnämnde 2:ve titlar inflytande medel egentligen äro af kommunal beskaffenhet och å de särskilda förhållanden, som i afseende å Konvoy eller Handelsoch Sjöfartsfondens i medel och dispositionen deraf förekomma, anses em sädan förändring, som nu är afsedd, med förutnärmnde medel icke lämpligen böra ifrågakomma, — I Aftonbladet meddelades i slutet af år 1849 åtskilliga skrifter, rörande den besynnerliga behandlingen de ännu burskapsegande traktörerne i hufvudstaden rönt, då de af öfverståthållare-embetet ålades en bränvinsminuteringsafgift af 100 rdr bko årligen, oaktadt magistraten och stadens äldste, som det tillkom att bestämma nämnde afgifts belopp, ansett dem, till följd af deras en gång förvärfvade burskap, vara derifrin befeiade. Regeringen gillade öfverståthållarens beslut, oaktadt K. M. genom föreskriften att traktörsrättigheter icke hädanefter skulle vara förenade med burskap, gaf det tydligaste bevis uppå, att de hittills varit det, och att således de dåvarande traktörer och traktörsenkor vore i den privilegierade kategori för hvilken rikets ständer,i deras beslut om bränvinsbeskattningen samt deras underdåniga förstag till förordning angående försäljning och utminutering af bränvin, gjort ett bestämdt undantag. Då i detta mål ingår en ganska vigtig princip, nemligen den: om regeringsmakter och dess underlydande myndigheter skola kunn: lägga kommunala beskattningar på folkklasser, som på grund af erhållna borgerliga rättigheter, enligt ikets ständers beslut, af den myndighet som af rikets ständer fått sig den speciella beskattningsrätten uppdragen, blifvit derifrån befriade, så förtjenar det en särskild uppmärksamhet; och vi meddela derföre här nedan den anmärkningsanledning, som ifrån bondeståindet blifvit remitterad till rikets ständers konstitutionsutskott. Den är af följande innehåll: Till Rikets Ständers Konstitutionsutskott! Ibland de missbruk a8f embetsmannamyndighet, som kunna lända till oberäkneliga följder för allmän säkerhet och enskild rätt, om de icke afhjelpas och genom laglig påföljd för framtiden förekommas, äro försöken att inkräkta på den rikets ständer allena tillerkända beskattningsrätten samt att lägga sådan borgerlig skatt och tunga på vissa klasser eller enskilda persomer, som icke grundas på rikets ständers tydliga förorkdnanden. Till ett såidant försök har Stockholms öfverståthållareembette gjort sig skyldigt; man då försöket har egt ett stöd samt sedan fått laglig kraft, genom ett rtegeringsbesllut, är det således till rådgifvareåtgärderna i dessa fell, som rikets ständer hafva att hålla sig för öfverträdelsen af de vilkor, rikets ständer vid förra riksdagen fastställt för försäljning af bränvin. Innan jag går att utveckla antedningarne till den snmärkniog mot Konungens rådgifvare och föredragande af civilmål, com jag härmed vågar underkasta