i behof af hvarandras biträde; och det är e dast gemom detta kontrakt som det bestämm hvilkenidera efteråt skall blifva herre öfver d andra. Men i samma mån som rättstillståndet u vecklat sig och intagit sin plats uti de mens) liga iderna, har det äfven blifvit antaget s som en grundsats, samt såsom det utmärkanc kännetecken, hvarigenom det civiliserade sam hället skiljer sig från det vilda eller hall barbariska: att i det förra finnas vi:sa Oföl ytterliga rättigbeter, som ingen Ik an genom kor trakt öjfverlåta. Sålunda skull, hvarje kontrak hvarigeenom någon förbunde sig att emot e viss sunmma penningar lå sig tillfogas af ar nan ettit visst antal örf ar, sparkar eller slag en elleer flere kropp.delar, med eller utan be gagmanade af tillb ssge, icke kunna göras gä lande iinför sVeask domstol. Om det öfver hu wvud kunde ånkas att tvenne personer funnc dåraktiga nog att ingå ett sådant kontrakt, oc den ene parten, efter att hafva emottagit örfi arne, slagen eller sparkarne, instämde den an dre om betalningen, så skulle hvarje domar säkert ogilla käromålet; men deremot kund allmän åklagare blanda sig i saken, och dei som ttillfogat våldet blefve, äfven om inger skada skett, dömd att böta enligt missgernings balkenn. Ligger det då icke en förundransvärc motsäggelse deruti, att dear som genom öfver. -enskopmmelse åtager sig att mot viss lön tjens en animan, med detsamma enligt lag blir på köpet underkastad en sådan makt utan inskrärnkning, som han icke serskildt och för visst. fall kan öfverlåta? Detta besynnerliga förhållande kan ej betraktas annorlunda än såsom en ännu återstående lemning efter den fordna träldomen, som nödvändigt skall hos en talrik del af befolkningen motverka en sedlig lyrftning, emedan en sådan icke uppstår annat äm i förening med öfvertygelsen, att lagen lemmaar skydd och tilllykt emot hvarje godityckliigt herravälde. Dett ligger utan tvifvel i naturen af de förrättniingar, som tillhöra hbustjenaren, och i det förhålllande hvaruti han till följe deraf måste stå till husbonden, att den sednare öfver honom måste halva en viss myndighet äfven genom lag sig försäkrad. Men en sådan finnes redam gifven genom de särskilda strängare an-. svar, som enligt 13 kap. missgerningsbalken drabbaa tjenare för olydnad, uppstudsighet eller våld :emot husbonden, utöfver hvad lagen stadgar för likartade förbrytelser i allmänhet. Den särskilda, godtyckliga makt, som husagan innefattar, synes derföre vara helt och hållet öfverflödig till vidnakthållande af denna myndighet, så mycket mera som ingenting hindrar den som antar,er tjenare, att förbehålla sig rät I tigheten till deras antagande på kortare tid, än helt eller halft är, hvarigenom det måste blifva . tjenarenrg, intresse att söka vara honom till nö, es, för att icke blifva skiljd från tjenst och . uppenälle. ! Utan att fästa allt för mycket afseende på de läror om penningens öfvermakt öfver arbetet, hvilka under de trenne sednaste åren så ofta, och icke alltid utan framgång, varit upp-s d g repade för att väcka split emellan de serskilda klasserna i det borgerliga lifvet — läror, tilllg stor: del härledda från orediga begrepp om arbeteets och kapitalets natur och inbördes sam-q mannhang, såsom nödiga vilkor för hvarandra, Syntes således både rättvisa och statsklokhet bjuda q att i tid undanrödja sådana missförbållanden, der den yttre tillfälligheten ensam, utan afse d ende på intellektuella eller moraliska företrä-k den, skänker den i ekonomiskt afseende bätire t; ottade icke blott en öfvermakt öfver arbetet !d nligt frivilligt kontrakt, utan äfven till en viss (fc rad en godtycklig fysisk makt öfver den arm ;etandes person. Ett sådant förhållande skall, m vi undersöka sakens verkliga betydelse, itan att låta synkretsen begränsas af de förutbi attade meningar, som vanan är så mäktig att st ortplanta, befinnas utgöra penningearistokra1( ien i en af dess brutalaste skepnader. MÅ Det har redan i den motion, som i samma mne af mig väcktes vid sistförflutna riksdag, hf lifvit anmärkt, att den ifrågavarande delen af ti usbonderätten, sedan långliga tider tillbaka, kce mera existerar i England, Frankrike och be örrre delen af Tyskland, utan att man der lor g3onsin hör det sättas i fråga att söka åter-ne ällla densamma. be IDet skäl som kan hemtas af denna erfarenk! tt från andra länder, har man visserligen sk undom hört bemötas med samma invändning, f m förebäres emot flere andra reformers inhy rande i humanitetens intresse, nemligen attlle vad som passar för andra länder icke derföre li I ger för Sverige; men denna invändning ärhe och för sig sjelf bloti en fras, icke ett argu-Dde ent. Deremot kan från vårt lands egen ersto renhet åberopas, att rättighet till husaga ickel?! ar Her i afseende på arbetare i handtverk och Fe RER EEE Sn NR ——— LL —L