oh med ett trohjertadt: Amen! slöto de sjelfve hans korta
tal.
Nu började kannan gå laget omkring; tömdes, fylldes
och tömdes återigen. En skål för den officierande kon-
traktsprosten kunde naturligtvis ej uteblifva som besva-
rades med .mera, på hans vanliga manår. Hans andlige
medhjelpare, en ung man: med. eit ganska ovanligt ansigte,
för hvars nästan svörräta konturer hansaf fordna kamra-
ter erhållit binamnet: fyrkantenn, bara teg och drackn,
det vill: säga när han icke åt, ty i det sednare fallet var
han, når tillfälle gafs, isynnerhet outtröttlig. Han arbe-
tade som en lefvande tröskmachin och tycktes sträfva i
fullkomligt oegennyttig verksamhet, ty den beskedlige ma-
gistern hann aldrig i tiden så långt att han såg matad ut.
Vid måltidens slut fattade prosten S:ockenberg än en
gång kanpnan, nu till tacksägelse och askedsskål. Han hade
efterhand blifvit försatt i en serdeles upprymd och lyck-
lig sinnesförfattning. Ta mig f—r, fru kusin!, började
han, on: jag känt mig så glad och matfrisk, och tocke
der, på år och dag. Jag slipper sällan ut på egen hand,
skall jag säga, hustru min är för rädd om mig... bick!
fördöme mig har jag icke nu fått den s-—ns hickan på
halsen; kommer alltid när jag drieker färsköl, men de
sör ingenting, ser fru kusin, när inte Sara-Becka är med,
hick! hon kan inte tåla den, men jag inte hanne heller,
stackars liten... när jag har den, hick! och så är den sa-
ken qvitt oss emellan med mera, ha, ha ha! hick, bick!
Nu får jag emellertid tacka fru kusin för all sin välfäg-
nad, sin artighet, sitt — hick! aktningsfulla bemötande
mot min person, och allt tocke der! hick! Det var sjelfva
(—n hvad magistern kan äta! hick! Sådant är visserligen
mannens skyldighet mot qvinnan, hick ! men uraktlåtes stun-
dom, isypnerhet af hustrur, hick, hick! ehuru det på inte
vis ackomoderar, hick! aller passar åem mer2. Jag som alltid
vill vera herre i mitt hus, hick! talar af erfarenhet och
tocke der! hick! likväl, hiek! bör man gifta sig, med mera
Mjuka tjenare, fru kusin! jag tackar ödmjukast! På mir
ära en ypperlig brygd, hick, hick! Men jag måste efver
tala ett par ord till bror Eltborg, bick! vi ha ju den ärar
att vara bröder, eller farbröder? ha, ha, hal hick, hick
bick! nej, detta pröfvar slutligen mitt tålamod, bec, hoc
för ombytes skull, ha, ha, ha! hick! Aj! det kan int
bjelpas, märker jag, med mera! Hvad ville jag säga? Ja
hick! men se mitt herrskap på meagistern! Han biller
Gud straffe mig i ännu, hick! nå, nå! ät han! det är int
hustru min hiek! som bjuder! Men hörpå, bick! en sa
Aa