BETETT STR IIIKIRTAIKIEES SA
oförtrutet som stillatigande sitt bästa med båda, mede:n
prosten höll tal, som ingen hörde på, tlls ban somonade
af idel glädje och trötthet.
För att icke störa hvarken honom eller måltiden ba
vi bittills ingenting nämnt om de hederliga böndernas be-
störtning vid den upplysning de så oförmod:dt erhöllo af,
eller genom prosten Stockenberg, och vi förmoda läsaren
icke undrar på om den i början brag!e dem helt och hål-
let ur konce;terna. Det blef den i hast uppenbart, att
Ebbe, som troligen aldrig sett pastor Eliborg, gjort sig
saker till ett stort, ett oerhördt misstag, och det var en
sällsam ödets lek, att tvenne de frommaste, lugn:se, oför-
argligaste menniskor i hela provinsen, Ebbe Månsson och
magister Lingonqvist, skulle, genom en den dagen hastigt
påkommen hetta, föra en hel menighet bakom lj set. Värre
mortifikation hade maa aldrig varit ute för, 1inen hrval
bjelpte det att förtretas? ,Gjordt sem gjordt var,, man
borde åtminstone söka hålla god min i elakt sp:l och
trösta sig med att det var väl af ödet så förelagdta De
llåtsade således om ingentisg, tecksde och tog afsked, Ren
lom Ebbe fick sina utlofvade supar, eller lit sig nöja med
den hämd han på ett så eget sätt erhållit för deras visade
likgiltighet, kunna vi ej säga.
j Magister Lingorqvist sitter bara och har ledss mt cf-
Iter allt sitt besvär i dag, sade Eifborg, som ville vera
artig mot den tystiåtne s åndskamraten: får jag bjuda på
r Jelt parti daim, medan kontraktsprosten tar sin middsgs-
Il lur?a
Lingonqvisten ruskade svagt på toppen. Jag dricter
koff-!v svarade ban, och spelar a!drig.
vÄr det af föresats eller emedan ni ej är road?. frå-
-gade Eifborg.
Föresats! Jag kunde bli ond.n
Eitborg påminte sig hvad ban hört under mildagen
och måste beundra den unge mannens prisvärda försig
-tighet.
Vemo saltat ssbriw:! utbrast plösligt magistorn.
hy
- ,Hvad menar ni? sporde EUborg förvånad.
Hm... jaså... jag kom att tänka, medan jig fjelede
s, pipan
I- yDet måtte ha varit eo något egen tankeförjtav
2! Magistern pekade, i stället för svar, på den ssofvande
prosten.
D Och förklaringen gör den icke tydligare, fortfor EMf-
u. borg.
Att tåla så litet! mumlade magistern mera för sg