Aftonskyrcningen var redan inne cch middagsbordet :
prestgården hade stått dukadt sedan tre fulla timmar. Pro-
stinnan gick orolig fram och tillbaka genom rummen, dels
försatt i spinning af den pågående förrättningen i kyrkan,
dels bekymrad öfver maten, som lopp fara att torka och
vidbrännas,, ty en busmoders ambition förnekar sig aldrig.
Ingen af hennes folk hade velat öfvervara valakten.
Det var påkostande för de gamle, trogne tjenarne att höra
en arpon beklädas med deras fordne älskade husbondes
embete, ce prostinnen bade bedt dem att ej lyssna till
några osäkra rykten om utgången, förrän man finga mot-
taga nyheten af den valförrättsnde kontraktsprostens egen
mun. Sålunda sväfvade man till det sista i fullkomlig
ovisshet. Elborg hade tsgit nyckeln ur sin kommardörr
oeh inganför var det tyst som i grafven.
På en gåg strömmade folket ur kyrkan, stannade,
taltes vid, och skingrede sig åt olika båll. Ett par galo-
erade betjenter kommo i sporrsireck att förkunna det
teras herrar, soma blifvit inviterade på middag i prostgår-
en, icke kunde hafva den äran, men i desses ställe sågos
. ere af ;menige man skyndsamt närma sig, aktningsfullt
ikande åt sidan när kontraktsprosten tunga karet upp-