Aftonskyrcningen var redan inne cch middagsbordet : prestgården hade stått dukadt sedan tre fulla timmar. Prostinnan gick orolig fram och tillbaka genom rummen, dels försatt i spinning af den pågående förrättningen i kyrkan, dels bekymrad öfver maten, som lopp fara att torka och vidbrännas,, ty en busmoders ambition förnekar sig aldrig. Ingen af hennes folk hade velat öfvervara valakten. Det var påkostande för de gamle, trogne tjenarne att höra en arpon beklädas med deras fordne älskade husbondes embete, ce prostinnen bade bedt dem att ej lyssna till några osäkra rykten om utgången, förrän man finga mottaga nyheten af den valförrättsnde kontraktsprostens egen mun. Sålunda sväfvade man till det sista i fullkomlig ovisshet. Elborg hade tsgit nyckeln ur sin kommardörr oeh inganför var det tyst som i grafven. På en gåg strömmade folket ur kyrkan, stannade, taltes vid, och skingrede sig åt olika båll. Ett par galoerade betjenter kommo i sporrsireck att förkunna det teras herrar, soma blifvit inviterade på middag i prostgåren, icke kunde hafva den äran, men i desses ställe sågos . ere af ;menige man skyndsamt närma sig, aktningsfullt ikande åt sidan när kontraktsprosten tunga karet upp