inträffas hos lägre tjehstemän inom verket, var så
örnärmande och så stridande mot verkliga förbål-
andet, att han icke kunnat underlåta att svara derpå.
Jet torde eljest vara ett obestridt factum, att i
amma stund man aflagt alla de kunskapsprof, som
rfordras för inträde i det verk, åt hvilket man be-
lutat egna sin verksamhet, man då redan besitter
le egenskaper som fordras till bestridande af hvilken
jefattning som helst inom verket; ty sedan men väl
jörjat sin tjenstemannabana, eger man icke mycken
id öfrig att inhemta ett större kunskapsmått, än det
nan redan innehar. Förhållandet blir snarare mot-
atsen; och hvad angår göromålen inom de särskilda
jenstegraderne, så inhemtas de med ringa möda ge
iom praktisk erfarenhet, och som ingen af de sö-
ande varit i tillfälle att bevisa sin större eller min-
Ire lämplighet till ifrågavarande befattning, så blir
werrar fullmäktiges påstående om Sparres största
ämplighet dertiil endast en supposition, byggd på
ltför lösa grunder. Hvad den juridiska bildningen
jeträffar, så hafva mer än en bland herrar fullmäk-
ige uttryckt den åsigten, att den, om icke helt och
ållet öfverflödig, åtminstone är en bisak, ty för de
uridiska frågor, som kunna förekomma, har banken
rid lånekontoren en särskild ombudsman, hvars ålig-
ande är att utreda dem, så att det snarare är nöd-
rändigt för bankoombudet att vara väl hemmastadd
räkenskaper för att kunna utöfva den kontroll,
om är nödig för betryggandet af verkets rätt och
ästa, hvilken åsigt äfven gjorde sig gällande hos
röglofl. utskottet, då en större balans år 1830 upp-
äcktes vid Malmö lånekontor och hvilken balansen
ängre tid fortgått, men hade genast kunnat upptäc-
(as, så framt bankoombudet i första hand och der-
näst bankosekreteraren varit tillräckligt hemmastadde
räkenskapsgöromål.
Han begärde på grund häraf, att hrr fullmäktige
måtte åläggas att utse någon af dem, som inom be-
hörig tid sig anmält.