inträffas hos lägre tjehstemän inom verket, var så örnärmande och så stridande mot verkliga förbålandet, att han icke kunnat underlåta att svara derpå. Jet torde eljest vara ett obestridt factum, att i amma stund man aflagt alla de kunskapsprof, som rfordras för inträde i det verk, åt hvilket man belutat egna sin verksamhet, man då redan besitter le egenskaper som fordras till bestridande af hvilken jefattning som helst inom verket; ty sedan men väl jörjat sin tjenstemannabana, eger man icke mycken id öfrig att inhemta ett större kunskapsmått, än det nan redan innehar. Förhållandet blir snarare motatsen; och hvad angår göromålen inom de särskilda jenstegraderne, så inhemtas de med ringa möda ge iom praktisk erfarenhet, och som ingen af de söande varit i tillfälle att bevisa sin större eller minIre lämplighet till ifrågavarande befattning, så blir werrar fullmäktiges påstående om Sparres största ämplighet dertiil endast en supposition, byggd på ltför lösa grunder. Hvad den juridiska bildningen jeträffar, så hafva mer än en bland herrar fullmäkige uttryckt den åsigten, att den, om icke helt och ållet öfverflödig, åtminstone är en bisak, ty för de uridiska frågor, som kunna förekomma, har banken rid lånekontoren en särskild ombudsman, hvars åligande är att utreda dem, så att det snarare är nödrändigt för bankoombudet att vara väl hemmastadd räkenskaper för att kunna utöfva den kontroll, om är nödig för betryggandet af verkets rätt och ästa, hvilken åsigt äfven gjorde sig gällande hos röglofl. utskottet, då en större balans år 1830 uppäcktes vid Malmö lånekontor och hvilken balansen ängre tid fortgått, men hade genast kunnat upptäc(as, så framt bankoombudet i första hand och dernäst bankosekreteraren varit tillräckligt hemmastadde räkenskapsgöromål. Han begärde på grund häraf, att hrr fullmäktige måtte åläggas att utse någon af dem, som inom behörig tid sig anmält.