gade inhemta af herrar fullmäktiges protokoll för den dagen då beslutet om samma anslag blef fattadt. Hade herrar fullmäktige, enligt hvad de nu efteråt påstå, endast åsyftat med anslaget att förskaffa sig kännedom om hvilka som vore hugade att emottaga uppdraget, finner man lätt, att en sådan kännedom lämpligare hade bordt och äfven kunnat förskaffas på helt annat sätt, än medeist ett tillkännagifvande, der en viss fatalietid, och den till och med på klockslaget, eller före klockan 12, fanns föreskrifven. För att ytterligare vederlägga herrar fullmäktiges nu framställda invändmingar, åberopas hvad som passerade år 1834, då de begge bankoombudsbefattningarne vid lånekontoren i Götheborg och Malmö på en gång hade blifvit lediga. Vid detta tillfälle inträffade nemligen, att herrar fullmäktige, jemte det att de förordnade en person att ad interim före: stå ombudstjensten vid försträmnde lånekontor, tilllika uttryckligen förklarade detta förordaands såsom endast tillfälligt och att ordentligt anslag derefter skulle utfärdas för tjenstens ansökande på vanligt sätt, hvilket ock sedermera skedde ). Med hänvisning till 52 i bankoreglementet samt 6 S i den af rikets ständer för bankoutskottet meddelade instruktion, på hvilket sednare ställe det heter, att utskottet uppå inkommande besvär eger pröfva huruvida någon i dess tiliständiga befordran kunde vara för när skedt samt den, som lidande befinnes, till rättelse förhjelpa — uttrycktes vidare den föreställning att utskottet, oberoende af herrar fullmäktiges hemställan om förtydligande af 91 8 i förenämnde reglemente — ett förtydligande, som, i förbigående sagdt, icke syntes vara af behofvet påkalladt — fioner sig ej endast förhindradt, men ock pligtigt att de öfver herrar fullmäktiges här omordade åtgärd anförde besvär till pröfning upptaga och afgöra. N. Ohlsson: Att herrar bankofullmäktige hafva utom allt tvifvel rätt då de yttra, att något annat stadgande, rörande bankoombuds förordnande, icke i bankoreglementet förefinnes, än det som 81 upptager, eller att bankoombudet i hvardera lånekontorsdirektionen förordnas af fullmäktige; men derutaf följer ej att herrar fullmäktige, på sätt af dem påstås, skulle ega hvarken rättighet eller skyldighet att vid sådan befattnings tillsättande icke iakttaga de för befordringar inom bankoverket gällande föreskrifter. Det kerrar fullmäktige sålunda, utan några närmare bestämmelser, meddelade uppdrag att förordna bankoombud, kan ovilkerligen icke innebära någon frioch rättighet att åsidosätta lagliga former, utan måste denna frihet, tänkt i sin största utsträckning, endast kunna innebär: den rättighet, nemligen att pröfva huruvida anslag bör utfärdas eller icke. Det gifves i följd häraf endast tvenne lagliga former hvarunder sådan tillsättoing kan ega rum; — den ena att tillsätta befattningen efter anslag med bestämd ansökningstid, på sätt nu skett, och således 1 likstämmighet med föreskrifterna om befordringar i banken; — den andra att, efter utfärdad annons om ledigheten, tillsätta befattningen antingen utan eller efter underhånd emottagande ansökningar; dock alltid med iakttagande af bankoreglementets 41 . Hvilkendera formen herrar fullmäktige än antaga och som genom anslaget eiler underrättelsen om ledigheten bestämmes, måste herrar fullmäktige konseqvent följa densamma vid frågans slutliga behandliog och således icke hålla sig, än vid den ena, än vid den andra formen. Med en skyldig aktning för det af herrar fullmäktige gjorda tillkännagifvande, att herrar fullmäktige ansett sig böra visa bankens tjenstemän den benägenhet, att genom det utfärdade anslaget underrätta dem om ledigheten samt lemna dem tillfalle att uppträda som sökande, skulle han för sin del, derest det varit möjligt förutse en sidan be-andling af frågan som den nu inträffade, åtminstone aldrig hafva uppträdt som sökande för att, i hopp om en fördel, som det visat sig vara så svårt att ernå, äfventyra att den af honom — med begagnande af herrar bankofullmäktiges egna ord — möjligen egande förtjenst, blefve lemnad till pris åt ett omdöme, som icke kunde annas än ofördelaktigt utfaila, då det lemnades åt hvar och en att bestämma detsamma. Då han ingaf sin ansökan, skedde det under den fullkomliga öfvertygelse att herrar fullmäktige, som genom anslaget bestämt ej allenast dagen utan äfven timman för ansökningars emottagande, skulle respektera sitt eget beslut för att få detsamma respekteradt af andra. Beträffande herrar fullmäktiges tillkännagifvande det de icke kunna afsäga sig den rättighet och skyldighet de ega att, utan afseende på de inom eller efter den utsatte ansökningstidens förlopp inkomne ansökningar, utse och förordna till bankoombud den person herrar fullmäktige till ett så vigtigt uppdrag funno mest passande, vsare sig att denne sökt eller icke, så hafva herrar fullmägtige, genom det utfär dade anslaget, afsagt sig en sådan frihet; och ehuru till bankoombud icke erfordras andra utomordentliga egenskaper än en obsroende ekonomisk ställning, att vara ordentlig och hederlig karl, samt att ega vanligt sundt förnuft — egenskaper, hvilka herrar fullmäktige icke frånkännt någon af de sökande som inom behörig tid sig anmält — vill det synas temligen klart att hvar och en som besitter dessa egenskaper är till bankoombud fullt p2issande. Hvad egentligen förstås med yttrandet, att bankoombud ovilkorligen bör besitta egenskaper, som betydligt särskilja sig från dem hvilka anträffas hos lägre tjenstemän i allmänhet inom verket, kunde han icke fullkomligt fatta, om icke, då herrar ful!lmäktige till ombud utsett en extra ordinarie tjensteman, dermed bör förstås, att en person är mera lämplig till bankoombud såsom extra ordinarie än ban skulle blifva då han vunnit befordran till ordinarie tjensteman i banken, eller ock, hvad han icka kan förmå sig att tro, att bankens tjenstemän i lägre grader skulle vara till all högre befattning oskicklige. Vidkommande herrar fullmäktiges yttrande om orsaken till dröjsmålet med bankoombudsbefattningens