gade inhemta af herrar fullmäktiges protokoll för
den dagen då beslutet om samma anslag blef fattadt.
Hade herrar fullmäktige, enligt hvad de nu efteråt
påstå, endast åsyftat med anslaget att förskaffa sig
kännedom om hvilka som vore hugade att emottaga
uppdraget, finner man lätt, att en sådan kännedom
lämpligare hade bordt och äfven kunnat förskaffas
på helt annat sätt, än medeist ett tillkännagifvande,
der en viss fatalietid, och den till och med på klock-
slaget, eller före klockan 12, fanns föreskrifven.
För att ytterligare vederlägga herrar fullmäktiges
nu framställda invändmingar, åberopas hvad som
passerade år 1834, då de begge bankoombudsbefatt-
ningarne vid lånekontoren i Götheborg och Malmö
på en gång hade blifvit lediga. Vid detta tillfälle
inträffade nemligen, att herrar fullmäktige, jemte
det att de förordnade en person att ad interim före:
stå ombudstjensten vid försträmnde lånekontor, till-
lika uttryckligen förklarade detta förordaands såsom
endast tillfälligt och att ordentligt anslag derefter
skulle utfärdas för tjenstens ansökande på vanligt
sätt, hvilket ock sedermera skedde ).
Med hänvisning till 52 i bankoreglementet samt
6 S i den af rikets ständer för bankoutskottet med-
delade instruktion, på hvilket sednare ställe det heter,
att utskottet uppå inkommande besvär eger pröfva
huruvida någon i dess tiliständiga befordran kunde
vara för när skedt samt den, som lidande befinnes,
till rättelse förhjelpa — uttrycktes vidare den före-
ställning att utskottet, oberoende af herrar fullmäk-
tiges hemställan om förtydligande af 91 8 i före-
nämnde reglemente — ett förtydligande, som, i för-
bigående sagdt, icke syntes vara af behofvet påkal-
ladt — fioner sig ej endast förhindradt, men ock
pligtigt att de öfver herrar fullmäktiges här omor-
dade åtgärd anförde besvär till pröfning upptaga och
afgöra.
N. Ohlsson:
Att herrar bankofullmäktige hafva utom allt tvif-
vel rätt då de yttra, att något annat stadgande, rö-
rande bankoombuds förordnande, icke i bankoregle-
mentet förefinnes, än det som 81 upptager, eller
att bankoombudet i hvardera lånekontorsdirektionen
förordnas af fullmäktige; men derutaf följer ej att
herrar fullmäktige, på sätt af dem påstås, skulle ega
hvarken rättighet eller skyldighet att vid sådan be-
fattnings tillsättande icke iakttaga de för befordrin-
gar inom bankoverket gällande föreskrifter. Det
kerrar fullmäktige sålunda, utan några närmare be-
stämmelser, meddelade uppdrag att förordna banko-
ombud, kan ovilkerligen icke innebära någon fri-
och rättighet att åsidosätta lagliga former, utan må-
ste denna frihet, tänkt i sin största utsträckning,
endast kunna innebär: den rättighet, nemligen att
pröfva huruvida anslag bör utfärdas eller icke. Det
gifves i följd häraf endast tvenne lagliga former hvar-
under sådan tillsättoing kan ega rum; — den ena
att tillsätta befattningen efter anslag med bestämd
ansökningstid, på sätt nu skett, och således 1 lik-
stämmighet med föreskrifterna om befordringar i
banken; — den andra att, efter utfärdad annons om
ledigheten, tillsätta befattningen antingen utan eller
efter underhånd emottagande ansökningar; dock all-
tid med iakttagande af bankoreglementets 41 .
Hvilkendera formen herrar fullmäktige än antaga
och som genom anslaget eiler underrättelsen om le-
digheten bestämmes, måste herrar fullmäktige kon-
seqvent följa densamma vid frågans slutliga behand-
liog och således icke hålla sig, än vid den ena, än
vid den andra formen.
Med en skyldig aktning för det af herrar fullmäk-
tige gjorda tillkännagifvande, att herrar fullmäktige
ansett sig böra visa bankens tjenstemän den benägen-
het, att genom det utfärdade anslaget underrätta dem
om ledigheten samt lemna dem tillfalle att uppträda
som sökande, skulle han för sin del, derest det varit
möjligt förutse en sidan be-andling af frågan som
den nu inträffade, åtminstone aldrig hafva uppträdt
som sökande för att, i hopp om en fördel, som det
visat sig vara så svårt att ernå, äfventyra att den
af honom — med begagnande af herrar bankofullmäk-
tiges egna ord — möjligen egande förtjenst, blefve
lemnad till pris åt ett omdöme, som icke kunde an-
nas än ofördelaktigt utfaila, då det lemnades åt hvar
och en att bestämma detsamma. Då han ingaf sin
ansökan, skedde det under den fullkomliga öfverty-
gelse att herrar fullmäktige, som genom anslaget be-
stämt ej allenast dagen utan äfven timman för an-
sökningars emottagande, skulle respektera sitt eget
beslut för att få detsamma respekteradt af andra.
Beträffande herrar fullmäktiges tillkännagifvande
det de icke kunna afsäga sig den rättighet och skyl-
dighet de ega att, utan afseende på de inom eller
efter den utsatte ansökningstidens förlopp inkomne
ansökningar, utse och förordna till bankoombud den
person herrar fullmäktige till ett så vigtigt uppdrag
funno mest passande, vsare sig att denne sökt eller
icke, så hafva herrar fullmägtige, genom det utfär
dade anslaget, afsagt sig en sådan frihet; och ehuru
till bankoombud icke erfordras andra utomordentliga
egenskaper än en obsroende ekonomisk ställning, att
vara ordentlig och hederlig karl, samt att ega van-
ligt sundt förnuft — egenskaper, hvilka herrar full-
mäktige icke frånkännt någon af de sökande som
inom behörig tid sig anmält — vill det synas tem-
ligen klart att hvar och en som besitter dessa egen-
skaper är till bankoombud fullt p2issande.
Hvad egentligen förstås med yttrandet, att banko-
ombud ovilkorligen bör besitta egenskaper, som be-
tydligt särskilja sig från dem hvilka anträffas hos
lägre tjenstemän i allmänhet inom verket, kunde
han icke fullkomligt fatta, om icke, då herrar ful!l-
mäktige till ombud utsett en extra ordinarie tjen-
steman, dermed bör förstås, att en person är mera
lämplig till bankoombud såsom extra ordinarie än
ban skulle blifva då han vunnit befordran till ordi-
narie tjensteman i banken, eller ock, hvad han icka
kan förmå sig att tro, att bankens tjenstemän i
lägre grader skulle vara till all högre befattning
oskicklige.
Vidkommande herrar fullmäktiges yttrande om or-
saken till dröjsmålet med bankoombudsbefattningens