följande förklaring:
Till rikets höglofl. ständers bankoutskott!
Hos höglofl. utskottat hafva koitorsskrifvarne i ban-
ken J. A. Lundberg och N. Ohsson samt C. J. Carl-
stedt, uti särskilda härhos bilsgde skrifter, anfört
besvär öfver bankofullmäktiges den 45 nästlidne Au-
gusti fattade beslut, hvsrigezom v. häradshöfdingen
8. Sparre blifvit förordnad, att efter aflidne banko-
ombudet C. A. Nordström tills tvidare vara bankens
ombud i direktionen öfver Malmö lånekontor.
Till stöd för sökt ändring i niämnde beslut erinra
besvärande hufvudsakligen, att diå anslsg blifvit ut-
färdadt för ansökningars emottagande till bankoom-
budsbefattningen i Malmö, hade,, enligt deras förme-
nande, fullmäktige derigenom gifvit tillkänna, att med
tillsättningen komme att förhållas på enahanda sätt,
som finnes föreskrifvet för tjenster inom bankover-
ket, och att, då nytt anslag icke blifvit utfärdadt,
fullmäktige bordt till hefattningen utnämaa någon
blend de sökande, som inom anslagstidens utgång sig
a ,mält.
Jemte upplysning huru riksståndens ledamöter i
direktionerge öfver lånekontorem äfvensom supple-
anterne för dezsa ledamöter utsess af rikets höglofi.
ständer, innehåller 4 mom. af boankoreglementets 81
S följande: Backoombudet i hvvardera Jlinetontors-
direktionen förordnas af fullmäkttige.
Något annat stadgande i frågsa om sättet för ban-
koombuds förordnande förefinnies icke i bankoreg-
lementet, och fullmäktige ega hvarken rättighet el-
ler skyldighet, att vid tillsättning af bankoombud
fakttaga de för tjenstemän och beijente jnom ban-
koverket gällande befordringsgrunder.
Bankoombuden innehafva förtroendebefattningar,
hvarifrån de, jemlikt 42 mom. i åberopade kuana
af fullmäktige återkallas, när så lämpligt pröfvas.
Fullmäktige måste derför vid tillsättningen af ban
koombudsbefattaing hafva fria händer, att utse den
person inom eller utom bankoverket, hvilken i hög-
sta grad besitter de egenskaper, som för ett banko-
ombud äro ovilkorligen nödvändige, och som betyd
ligt särskilja sig från dem, hvilka anträffas hos lägre
tjenstemän i allmänhet inom verket.
Då fullmäktige naturligtvis icke kunde bafva sig
bekant, hvilken eller hvilka bland verkets till ban-
koombud Jämplige tjenstemän vore hugade att emot-
taga ett uppdrag. sim erfordradie bosättving å en af-
lägsen ort för obestämd tid, anssågo fullmäktige sig
böra visa bankens tjenstemän deen benägenhet att, ge-
nom utfårdsnde af anslag, undeerratta dem om den
inträffade ledighetsn, samt lemmra dam tillfälle, att
uppträda såsom sökande, men fwllmäktige kunde in-
galunda genom anslaget afsäga sig den rättighet och
skyldighet de ega, att utan afseende på de inom el-
Ir efter den utsatta ansökningstidens förlopp in-
komna ansökningar, utse och örordna till benko-
ombud den person fullmäktige till ett så vigtigt
uppdrag funno mest passande, vars sig att denne
tökt eller icke.
Hade fullmäktige, med begegranie af den i fråga
om tjenstetillsättningsr inom veket, uti 43 Safreg-
lementet dem medgifea rättighe, utfärdat pyit san-
slag för ansökningars emottaganie till bankoombuds-
befattningen, så skulle ett sådart förfarande varit för
de, på grund af första anslaget sig anmälde, sökan-
derne förnärmande, i det att dessa såmedelst för-
klarats sakna full skicklighet oc:h lämplighet till den
leöiga befattnivgen. Uti det nu iakttagna förfarings-
sättet ligger deremot hvarken föör besväranderne el-
ler öfrige sökande något annat dieres möjligen eganade
förtjenster nedsättande, än att, enligt fullmäktiges
öfvertygelse, den till uppdraget utsedde v. härsdshböf-
dingen Sparre jemförelsevis var till detsammas full-
görande i alla afseenden mest lämplig och passande.
I anledning af besvärandernes anmärkning, rö:
rande den längre tid frågans afgörande uppskjutits,
få fullmäktige upplysa, att som de genast vid emot-
tagandet af officiel underrättelse om bankoombudet
Nordströms timade död, uppå förekomne skäl, för-
ordoade en tjensteman inom verket att ombudsbe-
fattningen tills vidare förestå, fullmäktige icke hade
någon orsak att fortskynda frågans slutliga behand-
ling, enär bemälde till befattningen skicklige tjen-
steman förmälte sig vara benägen, att några måna-
der i Malmö qvarstanna, hvilket fullmäktige ock an-
sågo så mycket mera af fördel, som han derigenom
erhölle den närmare bekantskap med göromålen, att
han kunde deruti inöfva den täll ordinarie banko-
ombud utnämnde.
Det kan visserligen ifrågasättittas buruvida veder-
börande må anses berättigade, aatt i frågor af före-
varande beskaffenhet anföra besvwvär.
De uti 52 och 74 8S af bänkoreglemsntet upp-
tagna besvärshänvisningar ega icke i detta fall til
lämplighet och 21 i samma reglemente måste afse
besvär i sådane frågor, som i 52 och 74 SS omför-
mälas. Men då höglofl. utskottet, äfven utan an-
förde besvär, måste anses berättigadt att, der an-
ledning dertill skulle föreficnas, göra erinringar uti
alla af fullmäktige under tidrymden efter sednaste
riksdag vidtagna beslut och åtgärder, hafva fullmäk-
tige nu allenast velat hemställa om ett närmare för-
tydligande af ofvanberörde 21 S i reglementet.
Slutligen anhålla fullmäktige, att efter det denna
besvärsfråga blifvit af höglofl. utskottet behandlad,
undfå del af besvärandernes skrifter för vidtagande
af den åtgärd, hvartill det derwti begagnade skril-
sätt kan föranleda.
Fullmäktiges minoritet åberopar sin till protokol
let för den 45 nästlidne Augusti anförda särskilda
meniog. Stockholm den 21 November 1850.
På fullmäktiges i rikets ständers bank vägnar:
A. G. Gyldenstolpe. MH. C. Bergvall.
Frans Schartau. P. Pehrsson.
C. O. Ossbahr.
Uti de påminnelser som lklaganderna här öf-
ver fått ingifva, anföra de vidare:
C. J. Carlstedt:
Att den omständigheten, att bbankoreglementet icke
innehåller någon serskild föreskkrift rörande sättet för
bankoombudsbefattningarnes boortgifvande, ugör ett
tydligt bevis derpå, att i fråga om dessa befattnia-
gar skall förfaras i ful enlighett med hvad banko-
reglementet bestämmer angående andra tjenster
som af herrar fullmäktige bortgifvas; och då til
dessa tjenster, inbegripne de i bankodiskontverket,
der, som fallet är med bankoombudsbefatsningarne,
tjenstemännen också ezdsstinnehafva förordnanden
anslag a!liid utfärdas med den hittills obestridda be-
tydelsen, att dena som vill bevara sin ansökningsrät
miste anmäla sig inom i anslaget bestämd tid, så
synes ock häref följa, att anslag till ifrågavarande
befattnirg icke allensst bordt ske, utan ock bordt få
ega samma gillande kraft, som öfrige dylike tillkän-
nagifvanden. Ty det är en vid all legtillämpnin;
gifvea regel, att om något undantag från en allmär
föreskrift skall kunna tillåtas, ewt serskildt uttryck
ligt stadgande derom bör vara till fionandes, och at
följaktligen, så länge detta sakrnas, det allmänna på
budet bör lända till efterrättellse. Herrar fullmäk
tige hafva också i förstone sjell!ve erkänt riktighe-
ten häraf, just genom utärddandet af anslag till
bankoombudstjensten, helst detstsamma till sina aldra-
minsta detaljer var lika beskaffffadt med andra ansl:g
At föKrhaAhäll am dacs ren fattarn da RP AA