följande förklaring: Till rikets höglofl. ständers bankoutskott! Hos höglofl. utskottat hafva koitorsskrifvarne i banken J. A. Lundberg och N. Ohsson samt C. J. Carlstedt, uti särskilda härhos bilsgde skrifter, anfört besvär öfver bankofullmäktiges den 45 nästlidne Augusti fattade beslut, hvsrigezom v. häradshöfdingen 8. Sparre blifvit förordnad, att efter aflidne bankoombudet C. A. Nordström tills tvidare vara bankens ombud i direktionen öfver Malmö lånekontor. Till stöd för sökt ändring i niämnde beslut erinra besvärande hufvudsakligen, att diå anslsg blifvit utfärdadt för ansökningars emottagande till bankoombudsbefattningen i Malmö, hade,, enligt deras förmenande, fullmäktige derigenom gifvit tillkänna, att med tillsättningen komme att förhållas på enahanda sätt, som finnes föreskrifvet för tjenster inom bankoverket, och att, då nytt anslag icke blifvit utfärdadt, fullmäktige bordt till hefattningen utnämaa någon blend de sökande, som inom anslagstidens utgång sig a ,mält. Jemte upplysning huru riksståndens ledamöter i direktionerge öfver lånekontorem äfvensom suppleanterne för dezsa ledamöter utsess af rikets höglofi. ständer, innehåller 4 mom. af boankoreglementets 81 S följande: Backoombudet i hvvardera Jlinetontorsdirektionen förordnas af fullmäkttige. Något annat stadgande i frågsa om sättet för bankoombuds förordnande förefinnies icke i bankoreglementet, och fullmäktige ega hvarken rättighet eller skyldighet, att vid tillsättning af bankoombud fakttaga de för tjenstemän och beijente jnom bankoverket gällande befordringsgrunder. Bankoombuden innehafva förtroendebefattningar, hvarifrån de, jemlikt 42 mom. i åberopade kuana af fullmäktige återkallas, när så lämpligt pröfvas. Fullmäktige måste derför vid tillsättningen af ban koombudsbefattaing hafva fria händer, att utse den person inom eller utom bankoverket, hvilken i högsta grad besitter de egenskaper, som för ett bankoombud äro ovilkorligen nödvändige, och som betyd ligt särskilja sig från dem, hvilka anträffas hos lägre tjenstemän i allmänhet inom verket. Då fullmäktige naturligtvis icke kunde bafva sig bekant, hvilken eller hvilka bland verkets till bankoombud Jämplige tjenstemän vore hugade att emottaga ett uppdrag. sim erfordradie bosättving å en aflägsen ort för obestämd tid, anssågo fullmäktige sig böra visa bankens tjenstemän deen benägenhet att, genom utfårdsnde af anslag, undeerratta dem om den inträffade ledighetsn, samt lemmra dam tillfälle, att uppträda såsom sökande, men fwllmäktige kunde ingalunda genom anslaget afsäga sig den rättighet och skyldighet de ega, att utan afseende på de inom elIr efter den utsatta ansökningstidens förlopp inkomna ansökningar, utse och örordna till benkoombud den person fullmäktige till ett så vigtigt uppdrag funno mest passande, vars sig att denne tökt eller icke. Hade fullmäktige, med begegranie af den i fråga om tjenstetillsättningsr inom veket, uti 43 Safreglementet dem medgifea rättighe, utfärdat pyit sanslag för ansökningars emottaganie till bankoombudsbefattningen, så skulle ett sådart förfarande varit för de, på grund af första anslaget sig anmälde, sökanderne förnärmande, i det att dessa såmedelst förklarats sakna full skicklighet oc:h lämplighet till den leöiga befattnivgen. Uti det nu iakttagna förfaringssättet ligger deremot hvarken föör besväranderne eller öfrige sökande något annat dieres möjligen eganade förtjenster nedsättande, än att, enligt fullmäktiges öfvertygelse, den till uppdraget utsedde v. härsdshböfdingen Sparre jemförelsevis var till detsammas fullgörande i alla afseenden mest lämplig och passande. I anledning af besvärandernes anmärkning, rö: rande den längre tid frågans afgörande uppskjutits, få fullmäktige upplysa, att som de genast vid emottagandet af officiel underrättelse om bankoombudet Nordströms timade död, uppå förekomne skäl, förordoade en tjensteman inom verket att ombudsbefattningen tills vidare förestå, fullmäktige icke hade någon orsak att fortskynda frågans slutliga behandling, enär bemälde till befattningen skicklige tjensteman förmälte sig vara benägen, att några månader i Malmö qvarstanna, hvilket fullmäktige ock ansågo så mycket mera af fördel, som han derigenom erhölle den närmare bekantskap med göromålen, att han kunde deruti inöfva den täll ordinarie bankoombud utnämnde. Det kan visserligen ifrågasättittas buruvida vederbörande må anses berättigade, aatt i frågor af förevarande beskaffenhet anföra besvwvär. De uti 52 och 74 8S af bänkoreglemsntet upptagna besvärshänvisningar ega icke i detta fall til lämplighet och 21 i samma reglemente måste afse besvär i sådane frågor, som i 52 och 74 SS omförmälas. Men då höglofl. utskottet, äfven utan anförde besvär, måste anses berättigadt att, der anledning dertill skulle föreficnas, göra erinringar uti alla af fullmäktige under tidrymden efter sednaste riksdag vidtagna beslut och åtgärder, hafva fullmäktige nu allenast velat hemställa om ett närmare förtydligande af ofvanberörde 21 S i reglementet. Slutligen anhålla fullmäktige, att efter det denna besvärsfråga blifvit af höglofl. utskottet behandlad, undfå del af besvärandernes skrifter för vidtagande af den åtgärd, hvartill det derwti begagnade skrilsätt kan föranleda. Fullmäktiges minoritet åberopar sin till protokol let för den 45 nästlidne Augusti anförda särskilda meniog. Stockholm den 21 November 1850. På fullmäktiges i rikets ständers bank vägnar: A. G. Gyldenstolpe. MH. C. Bergvall. Frans Schartau. P. Pehrsson. C. O. Ossbahr. Uti de påminnelser som lklaganderna här öfver fått ingifva, anföra de vidare: C. J. Carlstedt: Att den omständigheten, att bbankoreglementet icke innehåller någon serskild föreskkrift rörande sättet för bankoombudsbefattningarnes boortgifvande, ugör ett tydligt bevis derpå, att i fråga om dessa befattniagar skall förfaras i ful enlighett med hvad bankoreglementet bestämmer angående andra tjenster som af herrar fullmäktige bortgifvas; och då til dessa tjenster, inbegripne de i bankodiskontverket, der, som fallet är med bankoombudsbefatsningarne, tjenstemännen också ezdsstinnehafva förordnanden anslag a!liid utfärdas med den hittills obestridda betydelsen, att dena som vill bevara sin ansökningsrät miste anmäla sig inom i anslaget bestämd tid, så synes ock häref följa, att anslag till ifrågavarande befattnirg icke allensst bordt ske, utan ock bordt få ega samma gillande kraft, som öfrige dylike tillkännagifvanden. Ty det är en vid all legtillämpnin; gifvea regel, att om något undantag från en allmär föreskrift skall kunna tillåtas, ewt serskildt uttryck ligt stadgande derom bör vara till fionandes, och at följaktligen, så länge detta sakrnas, det allmänna på budet bör lända till efterrättellse. Herrar fullmäk tige hafva också i förstone sjell!ve erkänt riktigheten häraf, just genom utärddandet af anslag till bankoombudstjensten, helst detstsamma till sina aldraminsta detaljer var lika beskaffffadt med andra ansl:g At föKrhaAhäll am dacs ren fattarn da RP AA