anföras dessutom; framfför allt vore att tala öm öfvergången mellan Yngve Frej och Fjolner, hvarvid äfven Verelius anmärker en historisk lucka. Vi hafva på ett annat ställe yttrat, ehuru af andra grunder, att Ynglingaslägten, hvilken man ifrån och med Fjolner (Sjolm 0: s. v.) återfinner hos de s. k. gamle Götiske historieskribenterne, torde vara af en belt annan halt än den som Isländarne framställt. Allt detta kan iccke här göras till föremål för en närmare firamställning. Vi anmärka allenast, att Geijer.r, som sid. 363 kommer på frågan om Ynglinngaättens Odin-ka ursprung, dock ej fästat nmera uppmärksamhet härvid, än våra vanlige bhäfdatecknare före honom gjort.