yltrat, enuru alt andra grunder, att Oklar
slägten, hvilken man ifrån och med Fjolner
(Sjolm 0: s. v.) återfinner hos de s. k. gamle
Götiske historieskribenterne, torde vara af en
belt annan halt än den som Isländarne fram-
ställt. Allt detta kan iccke här göras till fö-
remål för en närmare firamställning. Vi an-
märka allenast, att Geijer.r, som sid. 363 kom-
mer på frågan om Ynglinngaättens Odin-ka ur-
sprung, dock ej fästat nmera uppmärksamhet
härvid, än våra vanlige bhäfdatecknare före ho-
nom gjort.
Riksdagen.
Plena den 11 Jan.
Ridderskapet och Adeln.
Hr Stjernsvärd har i dag, såsom han i plenum
den 44 Dec. förbehöll sig, med anledaing af den
kongl. propositionen om sttatsverkets tillstånd och
behof, afgifvit ett ytirande,, för hvilket en annan
gång skall närmare redogörjras, men om hvilket nu
blott må nämnas. att vid 1 dess uppläsande i salen
rådde en ovanlig tystnad ooch uppmärksamhet, och
att det hufvudsakligen gick ut på att bestrida visss
yrkade utgifter på 4 hufvudcdtiteln, ehuru äfven den
Bö vidrördes, och med aunledming af dennes otillräck-
lighet för sjöförsvarets bringande i vederbörligt skick.
inskränkning föreslogs i den 4:a till hvad den yra
år 1840.
Frih. C. O.3Palmstjerna förklarade sig finna åt-
skilligt mycket förtjenstfallt uti detta utlåtande, ehuru
han om vissa delar deraf hade en annan tanka. Det
begärdes af honom på bordet, och hr Stjernsvärds
Yrkande, om remiss till Statsutskottet samt kommu-
nicerande med de öfriga stånden, bestriddes af hr
Hartmansdorff på den grund, att utlåtandet skulle
innefatta nya motioner, iförr hvars väckande tiden
vore försuten. . .
Af Presteståndet valdes i till revisor vid lånekon-
toret i Götheborg prosten WWVennersten och till supple-
ant prosten Freudenthal; tilill revisor vid lånekonte
ret i Malmö utsågs kontrakktsprosten Grönvall och
till suppleant kontraktsprostten Holmberg.
— Borgareståndets plemum upptogs mestadels af
protokollsjustering. Bankouwtskottets betänkande JM
3 om val ef revisorer och suppleanter uti Rikets
Ständers lånekottor samt åtskilliga betänkanden från
Stats-, Banko- och Lagutskotten bordlades. På hr
Hallings framställning beslöts tillsättande af Ståndet:
Enskilda utskott, som) skall försiggå i nästa plenum.
— Hos Bondeståndet ammäldes af Johan Johans-
son från Örebro län anlednning till anmärkning emot
chefen för civildepartementeet, och blefvo skälen der-
till öfverlemnade till Konstititutionsutskottet.
Till ståndets enskilda uutskott remitterades Erik
Christenssons från Bohus llän motion, angåenda all-
mogens i. Göthbeborgs fögdleri skyldighet att ersätta
kronofogden Öboms iråkarde balans, — samt till
Statsutskottet David Andewssons om anslag till flyg-
sandens hämmande inom Halland.
I anledning af Tobias Linds från Bohus län an-
hållan, att i stöd af 47 8 2 mom. Riksdagsordnin-
gen få veta ståndets tanke om huru mycket bör an-
tagas utgöra. en riksdagsmans anständiga och till-
räckliga underhåll, förklarades 35 rdr 46 sk. banko
vara det minsta, och skulle protokollsutdrag derom
Tobias Lind meddelas.
Bondeståndets plenum den 4 Januari.
Bengt Gudmundssons anförande angående
Statsregleringen.
(Slut från gårdagsbl.)
Flera af bondeståndets ledamöter hade skriftligen
anfört anmärkningar i allmänhet utgående från sam
ma hufvudsakliga skäl, somm i Bengt Gudmundsson:
anförande anfördes; och cderibland hade Magnus
Månsson från Östergötblanod synnerligt fästat upp-
märksamheten på gevärsavsskaffningens stora kostna-
der; Ephraim Larsson föreeslagit försäljning af Svart-
sjö öde stående slow; Johan Johansson yrkat be-
tydliga inskränkningar; Per Nilsson från Skåne yr
kat förnyande af rikets ständers förut gjorda begä
ran, att regeringen måste för behölliga förbättringars
tillvägabringande söka medel genom besparingar inom
de ägande anslagen.
Olof Pehrsson från Blekinge afgaf eit skrifiligt
anförande, hvari han skildrade vårt lands fattigdom
och skatternas nedtryckande beskaffenhet; huru allt-
sedan år 1810 detta förhållande öfverklagats; huru
men af den nya regeringen (4844) hoppades dess af-
bjelpande; huru detta hopp redan vid sista riksda-
gen blef sviket. Han jemförde statsutgifterna 41810
och nu och befarade, att ett fortfarande på den slö
sande banan skulle ruinera folket. Man talar,,
sade ban, ovisserligen om satt statens inkomster ökats
i samma mån, som utgifteerne tilltagit. Men huru
bafva de ökats? Är det alillmänna välståndet månne
större nu, än förr? Eller fär det några allmänt njt-
tiga företag, bvarpå stateens medel användas och
hvaraf nu lefvande eller kommande slägten kunna
hafva någon båtnad? De hafva ökats så, gerom tul-
len och andra onaturliga. bard på industrien och
handeln, hvarigenom lagförrbrytelser och annat ondt
i somhället uppstår... Det allmänna välståndet har
befrämjats? låtom oss frågta skarorne af fattige som
kringstryka i ståderne ocm på landsvägarne, låtom
oss gå in i fattighusen och stattorpareboställsna, och
vi sko!a .säkerligen betänka oss något, innan vi låta
förblinda oss af talet om den växande välmågan
Och hvad allmäbt nyttiga företag beträffar, så få vi
söka dem, der vi minst önskade eller förmodads finns
dem; nemligen uti uniformsförändringar, onyttiga och
kostsamma trupprörelser och apanpager af temligen
öfverflödig beskaffenhet.n
Derefter ingick han i en granskning af de sum
mor som i propositionen yrkades. Anmärkte att an-
slagssumman för kongl. fermiljen nu var större än
någonsin; avsåg hofrättspeersonalen nog lönad; ville
ej anslå medel till fängelseebyggnaderna och de öxade
utgifterna för försvaret, saamt slutade med att bedja
statsutskottet om återhållssamhet, erinrande att om
man så ökade statsianslagen med 41!, million vid
hvarje riksdag som hitills skett, vi snart voro vid
30 milliozers statsutgifter.