yltrat, enuru alt andra grunder, att Oklar slägten, hvilken man ifrån och med Fjolner (Sjolm 0: s. v.) återfinner hos de s. k. gamle Götiske historieskribenterne, torde vara af en belt annan halt än den som Isländarne framställt. Allt detta kan iccke här göras till föremål för en närmare firamställning. Vi anmärka allenast, att Geijer.r, som sid. 363 kommer på frågan om Ynglinngaättens Odin-ka ursprung, dock ej fästat nmera uppmärksamhet härvid, än våra vanlige bhäfdatecknare före honom gjort. Riksdagen. Plena den 11 Jan. Ridderskapet och Adeln. Hr Stjernsvärd har i dag, såsom han i plenum den 44 Dec. förbehöll sig, med anledaing af den kongl. propositionen om sttatsverkets tillstånd och behof, afgifvit ett ytirande,, för hvilket en annan gång skall närmare redogörjras, men om hvilket nu blott må nämnas. att vid 1 dess uppläsande i salen rådde en ovanlig tystnad ooch uppmärksamhet, och att det hufvudsakligen gick ut på att bestrida visss yrkade utgifter på 4 hufvudcdtiteln, ehuru äfven den Bö vidrördes, och med aunledming af dennes otillräcklighet för sjöförsvarets bringande i vederbörligt skick. inskränkning föreslogs i den 4:a till hvad den yra år 1840. Frih. C. O.3Palmstjerna förklarade sig finna åtskilligt mycket förtjenstfallt uti detta utlåtande, ehuru han om vissa delar deraf hade en annan tanka. Det begärdes af honom på bordet, och hr Stjernsvärds Yrkande, om remiss till Statsutskottet samt kommunicerande med de öfriga stånden, bestriddes af hr Hartmansdorff på den grund, att utlåtandet skulle innefatta nya motioner, iförr hvars väckande tiden vore försuten. . . Af Presteståndet valdes i till revisor vid lånekontoret i Götheborg prosten WWVennersten och till suppleant prosten Freudenthal; tilill revisor vid lånekonte ret i Malmö utsågs kontrakktsprosten Grönvall och till suppleant kontraktsprostten Holmberg. — Borgareståndets plemum upptogs mestadels af protokollsjustering. Bankouwtskottets betänkande JM 3 om val ef revisorer och suppleanter uti Rikets Ständers lånekottor samt åtskilliga betänkanden från Stats-, Bankooch Lagutskotten bordlades. På hr Hallings framställning beslöts tillsättande af Ståndet: Enskilda utskott, som) skall försiggå i nästa plenum. — Hos Bondeståndet ammäldes af Johan Johansson från Örebro län anlednning till anmärkning emot chefen för civildepartementeet, och blefvo skälen dertill öfverlemnade till Konstititutionsutskottet. Till ståndets enskilda uutskott remitterades Erik Christenssons från Bohus llän motion, angåenda allmogens i. Göthbeborgs fögdleri skyldighet att ersätta kronofogden Öboms iråkarde balans, — samt till Statsutskottet David Andewssons om anslag till flygsandens hämmande inom Halland. I anledning af Tobias Linds från Bohus län anhållan, att i stöd af 47 8 2 mom. Riksdagsordningen få veta ståndets tanke om huru mycket bör antagas utgöra. en riksdagsmans anständiga och tillräckliga underhåll, förklarades 35 rdr 46 sk. banko vara det minsta, och skulle protokollsutdrag derom Tobias Lind meddelas. Bondeståndets plenum den 4 Januari. Bengt Gudmundssons anförande angående Statsregleringen. (Slut från gårdagsbl.) Flera af bondeståndets ledamöter hade skriftligen anfört anmärkningar i allmänhet utgående från sam ma hufvudsakliga skäl, somm i Bengt Gudmundsson: anförande anfördes; och cderibland hade Magnus Månsson från Östergötblanod synnerligt fästat uppmärksamheten på gevärsavsskaffningens stora kostnader; Ephraim Larsson föreeslagit försäljning af Svartsjö öde stående slow; Johan Johansson yrkat betydliga inskränkningar; Per Nilsson från Skåne yr kat förnyande af rikets ständers förut gjorda begä ran, att regeringen måste för behölliga förbättringars tillvägabringande söka medel genom besparingar inom de ägande anslagen. Olof Pehrsson från Blekinge afgaf eit skrifiligt anförande, hvari han skildrade vårt lands fattigdom och skatternas nedtryckande beskaffenhet; huru alltsedan år 1810 detta förhållande öfverklagats; huru men af den nya regeringen (4844) hoppades dess afbjelpande; huru detta hopp redan vid sista riksdagen blef sviket. Han jemförde statsutgifterna 41810 och nu och befarade, att ett fortfarande på den slö sande banan skulle ruinera folket. Man talar,, sade ban, ovisserligen om satt statens inkomster ökats i samma mån, som utgifteerne tilltagit. Men huru bafva de ökats? Är det alillmänna välståndet månne större nu, än förr? Eller fär det några allmänt njttiga företag, bvarpå stateens medel användas och hvaraf nu lefvande eller kommande slägten kunna hafva någon båtnad? De hafva ökats så, gerom tullen och andra onaturliga. bard på industrien och handeln, hvarigenom lagförrbrytelser och annat ondt i somhället uppstår... Det allmänna välståndet har befrämjats? låtom oss frågta skarorne af fattige som kringstryka i ståderne ocm på landsvägarne, låtom oss gå in i fattighusen och stattorpareboställsna, och vi sko!a .säkerligen betänka oss något, innan vi låta förblinda oss af talet om den växande välmågan Och hvad allmäbt nyttiga företag beträffar, så få vi söka dem, der vi minst önskade eller förmodads finns dem; nemligen uti uniformsförändringar, onyttiga och kostsamma trupprörelser och apanpager af temligen öfverflödig beskaffenhet.n Derefter ingick han i en granskning af de sum mor som i propositionen yrkades. Anmärkte att anslagssumman för kongl. fermiljen nu var större än någonsin; avsåg hofrättspeersonalen nog lönad; ville ej anslå medel till fängelseebyggnaderna och de öxade utgifterna för försvaret, saamt slutade med att bedja statsutskottet om återhållssamhet, erinrande att om man så ökade statsianslagen med 41!, million vid hvarje riksdag som hitills skett, vi snart voro vid 30 milliozers statsutgifter.