aflemnas, skulle deremot, om det sednare verket ägd nedlens förvaltning om händer, besparingar troligei för alltid uteblifva, och då motionen dessutom stod i strid mot 68 S Reg. formen, som stadgar, att d till riksgäldsverket anslagne medel på intet vilkor fi derifrån ryckas, hemställdes att motionen måtte lem nas utan allt afseende. Många ledamöter instämde — Ola Månsson anförde huru frågan om allmänn: evillningens ingående till riksgäldskontoret vari väckt under riksdagarne sedan 4817, men förfallit ifvensom om grefve Björnstjernas vid 1844 års riks lag väckta förslag om extra bevillningens ingående ill statskontoret. Talaren ansåg möjligheten alt göre nedlen räntebärande alldeles bortfalla genom dera; örflyttniog till statskontoret, hvilket verk dessutom Sefve lika fritt från ansvar, som den statsrådsleda. not, hvilken kontrasignerat en kongl. befallning om lisposition af medel och sedan hastigt lemnar sir -aburett. — Henrik Andersson från Nerike instämde ned de föregående och trodde att äfven denna motion edde någon slägtskap från riddarhuset, men ehuru örgyl!d med de vackra orden om besparing, skulle den eda till förökad tjenstemannapersonal i statskontoret ;ch mistning af alla kontroller. — Per Nilsson, Nils Jeppsson och David Andersson talade äfven emot notionen, — hvarefter Strinnlund uppstod och förclarade sig endast åsyfta enkelhet i förvaltningen, y det vore oskickligt att bevillningsmedien skulle ÅA åt tvenne håll och redovisas af uppbördsmänne: åsom om de hörde till två olika riken. Påståendet, Itt motionen syftade emot grundlagen bestreds. Anående riksgäldskontorets pröfoingsrätt anfördes att tatsfyllnadssumman vanligen börjas att anlitas af tatskontoret innan det förra verket fått medlen från rterne. Tal. vore för öfrigt endast ::ån om att ejovisning sker på ett ställe. Då talmannen hirvid anmärkte att Strinnlund såunda kanske ville göra motionen vilkorlig, så att nedlen måtte förvaltas på endera stället, ingick lenae derpå. Sedan ytterligere Anders Andersson, Pellersson rån Jö:köpings län, Bengt Gudmundsson, m. fl. lat emot förslsget, afgaf den sistnämnde en i hast ;rfattad motion om all bevillnings ingåcnde til iksgäldskontoret, hvari hela ståndet i massa inämde. Referenten kusde ej upptäcka om Stirinnind var med dem. Ea mängd motioner remitterades och skola i moron meddelas. KE——————————— 3