tillskynda rikets jernhandtering, Norbergs grufyvi
med sina omätliga förråd af den ädlaste jernmalr
Sistnämnde vara är nemligen i sjelfva jernets lar
tunnsåddare, än mången tror, och börjar, der de
funnits, blifva temligen medtagen, hvarföre det bli
så mycket angelägnare att ifrån det ställe, der de
finnes i öfverflöd och säljes för ovanligt lågt pri
(om minnet ej bedrager, i sallmänhet för 4 rdr 41!
sk. rgs lasset), med billig kkostnad kunna transpor
tera stora partier ut i Janddet till en mängd malm
fattiga bruk, hvaribland dee norrländska, som ligg:
längs kusten, må nämnas i första rummet.
Att vägen till Westerås blefve längre än til
Gefle, det är sannt; men så komme den icke då
som nu blir händelsen, att gå till halfva sin länge
genom ödemarker, sterila )ergstrakter, der menni
skor hvarken bo eller kunta bosätta sig, och de
man ej har annat att henta än något trävaror
hvilket, i trakter med så sm återväxt som här, vä
icke är mycket att tala om enär det, som växt på
skäligt afstånd ifrån vägen, ändå vore snart med
taget. — Att det är förmånligt anlägga en sådar
väg genom skogstrakter, för: det myckna virket son
är behöfligt till underlag octh bjelkar, är naturligt
men utan påstående att härrmed förhåller sig, som
Timothius yttrade om den tbeprisade skogstillgånger
vid ett såganläggnings-ställe,, hvarom han var anmo
dad fälla utlåtande: När man byggt sågen, finn:
ingenting att såga, synes skogstillgången i dessa
trakter verkligen icke vara så stor, att derpå kar
göras något serdeles afseende vid frågaa om en jern-
vägsanläggning, helst när man besinnar, att endast
i kärnan af den stora bergstrakten vore något at!
hemta, men att virket annars är ungefär lika dyr!
i Fahlun som i Gefle.
Ins. söker härefter visa, att skeppningen och va-
ru-trafiken skulle gå lika bra genom Westerås som
Gefle, hvilket synes vara den svagaste punkten i
artikeln, och säger:
Hvad som slutligen gifver Westerås-linien et!
stort företräde framför den åt Gefle i afseende på
förmånen för det fattiga Daifolket, som för sitt up-
pehälle i stora skaror tågar nedåt landet på arbete,
är den vigtiga saken, att dessa vandrare, som med
sin tunga packning behöfva föga mindre än 4 da-
gar mellan Fahlun och Westerås, då kunde komma
dit på en förmiddag och vara i Stockholm till qväl-
len. Besinnar man, att de vanligea göra 2 resor
om året nedåt landet, så finner man hyilken oänd-
ligt stor besparing af tid skulle vinnas för dessa fat-
tiga menniskor. Lägger nan härtill, att de vid
hemfärden sjelfva kunde de nere i det goda lande
till en del åtminstone upplöpa sina förnödenheter
och taga dem med sig på temvägen, så finner man
hvilket företräde en jernvåg på Westerås skulle
hafva. Men vid frågan om en sådan väg, peka vi
först och sist på Norbergs gzrufvor, och hoppas att,
då staten väl sisom vanligt får bestå fiolerna, tege-
ringen och skall veta se siig före, hvad som kan
medföra den störs!a allmänma förmånen.
Må nu ingen af dessa framställningar draga den
slutsats, at insändaren är någon Westeråsare eller
ens Westeråsvän! Han anser hlott, att den medver-
kan til Dalarnes framtida förkofran, som en jern-
väg hitupp kan komma att medföra, i detydlig mån
beror på vägens sträckning. Må den, som bättre
förstår saken, vederlägga denna uppsats, gjord utan
allt anspråk på ofelbarhet.,