i första rummet vara just hvad som afser en sådan sammanhållning af dem som nitälska och vilja arbeta för en :eform i demokratisk riktniog, utan att likväl vilja sätta allt på ett kort, såsom man säger, och utan att lemna vapen åt absolutismens söndringstaktik. Hellre vinna tre fjerdedelar, än att vinna intet genom att vilja hafva allt på alla punkter. Med denna regel för ögonen tro vi, att det liberala partiet i afseende på den stora reformfrågan kan gå ett godt stycke i demokratisk riktning eller, såsom man säger, till venster om det kungliga representationsförslaget, utan att behöfva äfwentyra någon söndring, ja, att detta till och rmed måste ske, bar man haft tillfälle a:t se: af den föga sympati, hvarmed ifrågavarande fdörslag i sjelfva verket omfattades. Och att ddet nu uppenbarade starka motståndet från de: två första stånden: och bofvets sida icke betyder mycket, så snart man blott hunnit stadnajvid ett program, som kan sammansmälta medelklassens och de mera absolut demokratiska elementernas åsigter, derom hyse vi icke något tvifvel. Men det förefaller7oss tilllika tydligt, att en sådan sammangjutning af intressena icke blir möjlig utan något medgifvande från båda sidor; att medelklassen mås:e erinra sig, att tiiden går framåt och alt person l ghetsprincipenss rätt icke får helt och hållet lemnas å sido, vunder det den absoluta radikalismen måste komma till den besinningen, att gå den liberala d len af medelklassen till mötes och icke uteslutande billa sig vid sådana fordringar, att sakerna derigenom i det hela komma att stå på samma punkt som förut. Vi hoppas också, att detta ingalunda skall blifva omöjligt, utan tvärtom rez2lisera sig snart nog. —OEEERD