i första rummet vara just hvad som afser en
sådan sammanhållning af dem som nitälska och
vilja arbeta för en :eform i demokratisk rikt-
niog, utan att likväl vilja sätta allt på ett kort,
såsom man säger, och utan att lemna vapen
åt absolutismens söndringstaktik. Hellre vinna
tre fjerdedelar, än att vinna intet genom att
vilja hafva allt på alla punkter.
Med denna regel för ögonen tro vi, att det
liberala partiet i afseende på den stora reform-
frågan kan gå ett godt stycke i demokratisk
riktning eller, såsom man säger, till venster
om det kungliga representationsförslaget, utan
att behöfva äfwentyra någon söndring, ja, att
detta till och rmed måste ske, bar man haft
tillfälle a:t se: af den föga sympati, hvarmed
ifrågavarande fdörslag i sjelfva verket omfatta-
des. Och att ddet nu uppenbarade starka mot-
ståndet från de: två första stånden: och bofvets
sida icke betyder mycket, så snart man blott
hunnit stadnajvid ett program, som kan samman-
smälta medelklassens och de mera absolut de-
mokratiska elementernas åsigter, derom hyse vi
icke något tvifvel. Men det förefaller7oss till-
lika tydligt, att en sådan sammangjutning af
intressena icke blir möjlig utan något medgif-
vande från båda sidor; att medelklassen mås:e
erinra sig, att tiiden går framåt och alt person
l ghetsprincipenss rätt icke får helt och hållet
lemnas å sido, vunder det den absoluta radika-
lismen måste komma till den besinningen, att
gå den liberala d len af medelklassen till mö-
tes och icke uteslutande billa sig vid sådana
fordringar, att sakerna derigenom i det hela
komma att stå på samma punkt som förut.
Vi hoppas också, att detta ingalunda skall
blifva omöjligt, utan tvärtom rez2lisera sig snart
nog.
—OEEERD