hvarigenom hon må lsggligen anses såsom måls man i afseende på dera egendom hon före elle under ägtenskapet ärfver eller förvärfvar. Af denna anledning föreslår jag att 8 kapit let 1 8 Giftermålsbalken, andra momentet me uteslutande af orden: om annat än makarna giftorätt eller, må erhålla följande lydelse Ej må förord göras till förfång för dem, sot bältre rätt till egendimen åå den tid hafva samt 9 kapitlet 1 I samma balk följande ly delse: Seden man och qvinna sammanvigdi äro, då är han, der ej genom förord annorlunda stadgadt blifvit, hennes rätte målsman och äger söka och svawra för henne.r Om remiss af denna motion till lagutskottet anhålles vördsamt. L. J. Hiertas motion) angående nedsällning aj bevillningsprocenten å handel och rörelse efter 2:a artikeln samt af ninimiafgiften för handt. verkare, fabrikanter och hand:ande. Jag föreslår vördsamt, att bevillningen enligt an dra artikeln Bevillningsföordningen för handel oct rörelse m. m. hädanefier nå nedsättas till tra i stäl let för fem procent af der uppskattade inkomstsum: man, äfvensom att miniriafgiften för handtverkare fabrikanter och handlande i hufvudstaden må ned: sättas ifrån de nuvarande beloppen af 40, 45 och 20 rdr till 6 rdr för hamdtverkare och fabrikanter samt 42 rdr allt bko för bandlande. Skälen för den föreslagna nedsättningen hvad pro. centen beträffar, äro i mia tanka följande: 4:0 Ait inom hufvudstaden på de sednara åren uppstått en sådan mängd särskilda afgifter, hvilka b räknas i förhållande efter afgiften till kronan, att, när den borgerliga skatten till stadens egna kassor för särskilda ändamål eller titlar tillägges, utskylderna i det hela stiga till minst dubbla beloppet af sjelfva afgiften till kronen. 2:0 Att nämnda omständighet, i förening med den redan i och för sig sjelf högt tilltagna beräkningen af fem procent i bevillninz, förleder till oriktiga uppgifter till bevillningstaxeripgen och inkomsternas upp tagande ofia vida under det verkliga förhållandet Detta är en så bekant sak, att den icke b:höfvear närmare bevisas; men det kan i moraliskt afseende icke anses lyckligt, när lagens öfverdrifna bestäm melser sålunda likasom föranleda en öfverenskommelse att blunda för dylika missförhållanden. Deremot är det, i fall bevillningen nedsättes ifrån 3 till 3 procent af den uppskattade inkoms:en, att förmoda det den sednare antingen skall af den skattskyldige uppgifvas öfverhufvud mera noggrannt, eller ock taxeringsmännen bliva strängare i sina kontrolier å uppgifterna, så att någon minskning i statsiotrader på det hela knapp: blir att befara af en sådan nedsättning. 3:0 Ännu ett talande skäl för den föreslagna förändringen är, att då statsinkomsterna af den indirekta bevillningen gerom tull, stämplade psppersafgiften, bränvinsbränningsaifgiften, postmedlens öfverskott m. m. på de sednoere åren tilltagit så betydligt, att de sammanlagdt lemna staten nu, i jemförelse med för några cch 0 år tillbaka, en tillökning som stiger till millioner och vida utöfver hvad Rikets Ständer kunnat vänta; och då den inkomst staten häraf erhåller, i alla fall betelss af de skattdragande, så synes häri ligga ett stort skäl att åstadkomma en, så långt ske kan, motsvarande licdring i den direkta beskattning, som des enligt grundla gen ankommer på Rikets Ständer att åtega sig. Att en sådan lindring, för ganska mänga är af nöden, och att det skulle: verka välgörande om någon del af den betydliga skattebördan finge stadna qvar i folkets egna fickor, lirer icke kunna betvifJag. Men detta gäller isynnerhet om de minst bemedlade bland handtverkare och fabrikanter, sådana com blott med sina egna händer och kanhända med biträde af en eller två arbetare, skola förvärfva ett nödtorftigt bröd. Det är icke sällsynt att utskyl derza till kronan, kyrkan, skolhus, koleraoch kurhus agift, vidare inqvarteringsoch stadsafgifter, utsuga en sådan fattigare borgersmens sista sparpenning och bricga honom i ett utbiottadt tillstånd. hvilket omöiligt kan liggga i det allmännas välförstådda intresse, som tvärtcom är, att de enskilde hvar för sig må befinna sig i den bästa möjliga belägenhet. Det är äfven svårt att inse, huru cn ebemedJad eller i mindre lyckliga omständigheter stadd handiverkare i hufvudstaden, t. ex. den som hufvudsakligen försörjer sig med sitt eget och sin faroiljs arbete, skall vara i stånd att betala högre utskylder än i andra städer, åtminstone dem af den nästföljinde klassen, då både hyra och lifsuppehälle i hufvudstaden är dyrare än på de flesta andra ställen, meå undantag kanphärda af Götheborg. Det bör i all: fall märkas, att minimiaf.iften ju icke kommer i fråga för dem, som af taxeriogskommitteerna anses verkligen hafva sådana inkomster, att de böra taxer8s högre. Det är enda:t för de fattigara som den gäller, och billigheten torde kräfva ssmma undseenda för deras ställning, hvarhelst de befinaa siz. Jag anhåller om remiss af denna motion till Bewillningsutskottet. — Till rättelse och fuwllständigande af den fummariska förteckning, som lemnats af motiozerna på Riddarhuset, meddelas här en utförligare och riktig uppgift på de af hr assessoren Weidenhjelm väckta mo ioner : 4:o Om lag angående särskild nämnd för bestämmande af skadestånd, då grund för beloppet Saknas. 2:0 Om lag rörande rätt för fordringsägare att, utan hinder af besvär, få enahanda verkställighet å konungens befullningshafvandes utslag, som blifvii tillåten i fråga om underrätts dom, deremot vädjadt är. 3:0 Om den ändriog i 25 kap. ö Rättegångsbalken, att mål rörande slag och oqvädinsord i stjufoch svärföräldrar, såsom endast med penningesöter belagda, hädanefter icke skola såsom underställningsmål betraktas: att, utom det fall, då brottet går å lif, någon underställsing ef underrätts dom angående de i sammma lzgrum med dithörande författningar i öfrigt omnimnda brott, icke må ega rum, der ej den anaxklsgade blifvit för åtalade gerningen till saken föllld: och att öfverrätt ej må, utom i berörde undanttegsfall, ålägga den anklagade högre straff, än underrätten honom ådömt. 4:09 Om bestämmande af tid, hvarigenom en till myndig ålier kommen person åligger att, för bevarande ef sin hos förra förmyndaren ägande förmånsrätt för innestående barn-arfsmedel, af honom bevisligen fordra redo och räkning. i åtskilliga delar af Hofrätternas