konungeh fick röna, af både adel! och prester, vid sina outtröttliga bemödanden för Sveriges framtida väl; och det är honom vi, jemte : så mycket annat, hafva att tacka för den stora reforrmen af presttiondens förvandlan:e till tredjede!en. Det var dess, i historien högst utmärkte yngste som, söm till Sveriges lycka fullföljde den stere fadirens reformation, genom motståndshydrans mnedslåendie; och det har alltid öch allestädes varit genom aff samhällsfordringarne påkallade reformer, som regtenterne i synnerhet förskaffat sig anspråk på och tliillfredsställelsen af samtidens kärlek och efterverldens beundran. Af en talare har här blifvit yttradt: att den allmänna valrätten innebär en stor lögn, och datta beror visserligen på vidsiräcktheten af den menirg, under hvilken man uppfattar den; men månne den grundlags S, som hos oss säger, att Rikets Ständer äro Svenska folkets representanter; innebär en sanning. Hår bar af åtskilliga talare blifvit yttradt: att monarkien i allmänhet är uti ett absolut behof af stöd utaf adel, och hos öst Töjninerhet. Det har af flera föregående talare blifvit ådlagalagdt, hvilket stöd monarkierna vid kritiska tillfäillen hemtat ifrån adeln; öch exemplen hafva bliftitt åberopadå både ifrån Englånd och Frankrike; snem mig har blifvit öfverlåtet att göra tillämpningen mera direkt på förhållanderna inom vårt eget land, och jag är rätt ledsen att behöfva omorda dem; och tager mig fri heten i defta hänseende påkalla ståndsbröders fördragsamhet med en ståndsbroder, som befinner sig nödsakad att vidröra för ståndsandan möjligen ömtåliga förhållanden. Jag tager mig friheten till eder M. Hrr underställa, om det är väl beräknadt, om det är klokt, om det icke utgör ett hån emot öfriga samhällsklasser inom landet, dåå man anspeglar adelsståndets omkring 2,800 mantallsskrifne personer, såsom utgörande den konstitutiopnella monarkiens egentliga stöd. Vid den tidpunktt af civilisationen vi upplefvat, är medeltidsbegreppet om adel temligen försvunnet, och i dess ställe har inträdt hyll ningen af den adel, som är likåldrig med menniskan, nemligen den adel, som inom ella samhällsklasser utmärker sig genom de upphöjda tänkesätten, genom ädelheten i handlingssätt; och det är denna, som vil saklöst kunna kalla Guds adel, som undanträngt pergamentsadeln, och som åtagit sig thronernas stöd, då deras innehafvare, genom att gå samhällsbehofvens billiga fordringar till mötes, gjort sig berättigade! dertil!. Det är med en obehaglig känsla jag, medi: afseende å föregående talares yttramden, finner mig : föranlåten fråga: Hvar adeln var, som stöd för mo-; narkien, då Gustaf den tredje föll för en förrädisk r kula? Hvar adeln var, då Wasaätten 4809 lyftades från Sveriges thron? — Jeg lider mera än någonl, annan att längre plåga Ridd. ock Adeins tålamod, s och söker i hvad möjligt är inskränka mina yttran-n den. 0 Jag kan icke underlåta att nämna, det konungensle svädgifvares försvar af det hvilande förslaget, medilr utgdantsg af en, förliden gårdag, occh den som sednast f yttrat sig i deg, i min tanka ickke inneburit denlc styrka och den värma, som tederskrärleken synts mig kähnat ingifva; särdeles som jeg tror, att försvaret af. de grundsatser, förslaget innehåller, icke varit, svårt; och det har ingalunda undfallit min upp-)s märksamhet, att krysshingen mellan Ecylla och Chata rybdis någorstädes tegit seglarens hela försigtighet ih ansprik, för undvikande af skeppsbrottet. Men jeg anser mig villigt, på grund af egen erfarenhet, böra sg vidgå, att det är ingenting som så förlamar känslan, a och förslöar tankegången, som att strida för en re-n dan efgjord sak. lö M. Hrr, jag finner, att jag förirrar mig, då :agla embt min föresatts ingått på diskussionens område:l!h och jag öfvergår till redogörelsen för den röst, jagv kommer att afgifva. O Jag måste anmärka såsom en egenhet, att vidls förslagets föredragning till öfverläggning dess uppläsning aldrig varit satt i tråga coch icke heller afld någon ståndsledamot påfordrad. Jag finner migla med anledning häraf föranlåten, attt i Husets minneln fragmentariskt återföra inledningem till det hvilandell förslaget, eller Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, hvil-s ken för mig framställt sig, såsom en outtömlig käl-le d h s la, ej mindre för skäl till förslagets försvar, än till anledningar för dess antagande. (Sedan talaren erinrat om hvad Kongl. Maj:t dels uti sin skrifvelse till Rikets Ständer den 4 Mojli 4848 vid representationsförslagets öfverlemnande, !d dels uti helsningstalet till Ständerna vid denna riks-d dag i frågan yttrat, och sökt vedsrlägga det, såsom f talaren uttryckte sig, förvillande och förgripliga ryk-g tet att konungen nu mera öfvergifvit den mening k han så otvetydigt uttalat, omnämnde talaren hurud öfvermodigt och tvärtemot konungens önskan majo-n 6 riteterna inom tre riksstånd förkastat minoriteternasa billiga ech grundlagsenliga begäran om erforderligt rådrum för en sorgfällig granskning af fråganr, fortfor talaren:) Efter så beskaffade företeelser, skulle det ådaga-Y lägga alltför mycken brist på parlamentarisk takt,lf om man ens ville bjuda till attt genom öfverlägg-!t ning inom detta hus åstadkommaa den af minorite-)P ten önskade framgång för förslaget; men man må ej glömma, att det finnes äfven utom detta hus ens majoritet, att det finnes en efterverld, som en gånglo skall fälla sin dom öfver deras maktutöfning i den-Jai na stund, som kallas Svenska folkets representanter, d men i sjelfva verket föra talan endast för de fyrala Ståndsfraktionerna inom landet. ( Fosterlandsvännens skäl att önska förslagets antagande förefinnas i öfverflöd uti den af konungen!n undertecknade inledning till detta förslag. Men dålpb sådane ifrån thronen uttalade ord icke synas hafvale medfört någon verkan; — då imga farhågor upp-h stått, att genom förslagets förkamstande inför helalo verlden ådagalägga det osammanlhang i åsigter, den!b splittring i tänkesätt, som för nåärvarande råder ej blott inom Svenska folkets så kaallade representan-r ter, utan äfven i deras förhållanade till landets sty-le relse; — då skulle det, såsom jjag förut förklarat, !h blifva ett fruktlöst bemödande, att här genom skäl och bevis ådagalägga huru oklokt, huru litet beräknande för Sveriges framtida väl, man går till väga genom ett så obetänksamt, så lättsinnigt handlingssätt. 51 Den enskilde representanten miste vika för maa joritetens öfvermakt, när han ser sig ej kunna verka någon rubbning i förut fattade beslut. m Honom återstår blott att uppgzgifva skälen för sinri egen röst; och det är i sådant aafseende jag anhål-m ler att till protokollet få förklara,, det jag röstar bifall till det hbvilande Kong!. förslaget: Y derföre att det upphäfver den numera, åtminstone utom huset, såsom olämplig allmänt erkända å! Ståndsfördelningen; derföre, att det upphäfver den af Svenska folket lika hatade, som förhatliga adliga sjelfskrifvenheten, kc bvilken åtminstone en gång inom detta hus blifvit R effentligen frånträdd; St derföre, att det upphäfver Presteståndets repre-sk sentationsrätt, såsom hvilande på alls ingen giltiglar grund, och qvarstående endast såsom en öfverlefva lkc från det egentliga folkets forntida okunnighet och be bristande bildning, och såsom mumera ägande icke lår den ringaste rot hvarken i folkets hjerta, eller iu! dess tänkesätt; derföre, att det lemnar Städlernas innevånare i ke allmännet utöfning af den rättmätiga medborgerliga förmån, ut rå deltaga i val till Representanter, tu hararvaf PDAarnannas 9 3