konungeh fick röna, af både adel! och prester, vid
sina outtröttliga bemödanden för Sveriges framtida
väl; och det är honom vi, jemte : så mycket annat,
hafva att tacka för den stora reforrmen af presttion-
dens förvandlan:e till tredjede!en. Det var dess, i
historien högst utmärkte yngste som, söm till Sveri-
ges lycka fullföljde den stere fadirens reformation,
genom motståndshydrans mnedslåendie; och det har
alltid öch allestädes varit genom aff samhällsfordrin-
garne påkallade reformer, som regtenterne i synner-
het förskaffat sig anspråk på och tliillfredsställelsen af
samtidens kärlek och efterverldens beundran.
Af en talare har här blifvit yttradt: att den all-
männa valrätten innebär en stor lögn, och datta
beror visserligen på vidsiräcktheten af den menirg,
under hvilken man uppfattar den; men månne den
grundlags S, som hos oss säger, att Rikets Ständer
äro Svenska folkets representanter; innebär en san-
ning. Hår bar af åtskilliga talare blifvit yttradt:
att monarkien i allmänhet är uti ett absolut behof
af stöd utaf adel, och hos öst Töjninerhet. Det har
af flera föregående talare blifvit ådlagalagdt, hvilket
stöd monarkierna vid kritiska tillfäillen hemtat ifrån
adeln; öch exemplen hafva bliftitt åberopadå både
ifrån Englånd och Frankrike; snem mig har blifvit
öfverlåtet att göra tillämpningen mera direkt på för-
hållanderna inom vårt eget land, och jag är rätt
ledsen att behöfva omorda dem; och tager mig fri
heten i defta hänseende påkalla ståndsbröders för-
dragsamhet med en ståndsbroder, som befinner sig
nödsakad att vidröra för ståndsandan möjligen öm-
tåliga förhållanden. Jag tager mig friheten till eder
M. Hrr underställa, om det är väl beräknadt, om
det är klokt, om det icke utgör ett hån emot öfriga
samhällsklasser inom landet, dåå man anspeglar
adelsståndets omkring 2,800 mantallsskrifne personer,
såsom utgörande den konstitutiopnella monarkiens
egentliga stöd. Vid den tidpunktt af civilisationen
vi upplefvat, är medeltidsbegreppet om adel temli-
gen försvunnet, och i dess ställe har inträdt hyll
ningen af den adel, som är likåldrig med menniskan,
nemligen den adel, som inom ella samhällsklasser
utmärker sig genom de upphöjda tänkesätten, genom
ädelheten i handlingssätt; och det är denna, som vil
saklöst kunna kalla Guds adel, som undanträngt per-
gamentsadeln, och som åtagit sig thronernas stöd, då
deras innehafvare, genom att gå samhällsbehofvens
billiga fordringar till mötes, gjort sig berättigade!
dertil!. Det är med en obehaglig känsla jag, medi:
afseende å föregående talares yttramden, finner mig :
föranlåten fråga: Hvar adeln var, som stöd för mo-;
narkien, då Gustaf den tredje föll för en förrädisk r
kula? Hvar adeln var, då Wasaätten 4809 lyftades
från Sveriges thron? — Jeg lider mera än någonl,
annan att längre plåga Ridd. ock Adeins tålamod, s
och söker i hvad möjligt är inskränka mina yttran-n
den. 0
Jag kan icke underlåta att nämna, det konungensle
svädgifvares försvar af det hvilande förslaget, medilr
utgdantsg af en, förliden gårdag, occh den som sednast f
yttrat sig i deg, i min tanka ickke inneburit denlc
styrka och den värma, som tederskrärleken synts mig
kähnat ingifva; särdeles som jeg tror, att försvaret
af. de grundsatser, förslaget innehåller, icke varit,
svårt; och det har ingalunda undfallit min upp-)s
märksamhet, att krysshingen mellan Ecylla och Cha- ta
rybdis någorstädes tegit seglarens hela försigtighet ih
ansprik, för undvikande af skeppsbrottet. Men jeg
anser mig villigt, på grund af egen erfarenhet, böra sg
vidgå, att det är ingenting som så förlamar känslan, a
och förslöar tankegången, som att strida för en re-n
dan efgjord sak. lö
M. Hrr, jag finner, att jag förirrar mig, då :agla
embt min föresatts ingått på diskussionens område:l!h
och jag öfvergår till redogörelsen för den röst, jagv
kommer att afgifva. O
Jag måste anmärka såsom en egenhet, att vidls
förslagets föredragning till öfverläggning dess upp-
läsning aldrig varit satt i tråga coch icke heller afld
någon ståndsledamot påfordrad. Jag finner migla
med anledning häraf föranlåten, attt i Husets minneln
fragmentariskt återföra inledningem till det hvilandell
förslaget, eller Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, hvil-s
ken för mig framställt sig, såsom en outtömlig käl-le
d
h
s
la, ej mindre för skäl till förslagets försvar, än till
anledningar för dess antagande.
(Sedan talaren erinrat om hvad Kongl. Maj:t dels
uti sin skrifvelse till Rikets Ständer den 4 Mojli
4848 vid representationsförslagets öfverlemnande, !d
dels uti helsningstalet till Ständerna vid denna riks-d
dag i frågan yttrat, och sökt vedsrlägga det, såsom f
talaren uttryckte sig, förvillande och förgripliga ryk-g
tet att konungen nu mera öfvergifvit den mening k
han så otvetydigt uttalat, omnämnde talaren hurud
öfvermodigt och tvärtemot konungens önskan majo-n
6
riteterna inom tre riksstånd förkastat minoriteternasa
billiga ech grundlagsenliga begäran om erforderligt
rådrum för en sorgfällig granskning af fråganr,
fortfor talaren:)
Efter så beskaffade företeelser, skulle det ådaga-Y
lägga alltför mycken brist på parlamentarisk takt,lf
om man ens ville bjuda till attt genom öfverlägg-!t
ning inom detta hus åstadkommaa den af minorite-)P
ten önskade framgång för förslaget; men man må
ej glömma, att det finnes äfven utom detta hus ens
majoritet, att det finnes en efterverld, som en gånglo
skall fälla sin dom öfver deras maktutöfning i den-Jai
na stund, som kallas Svenska folkets representanter, d
men i sjelfva verket föra talan endast för de fyrala
Ståndsfraktionerna inom landet. (
Fosterlandsvännens skäl att önska förslagets anta-
gande förefinnas i öfverflöd uti den af konungen!n
undertecknade inledning till detta förslag. Men dålpb
sådane ifrån thronen uttalade ord icke synas hafvale
medfört någon verkan; — då imga farhågor upp-h
stått, att genom förslagets förkamstande inför helalo
verlden ådagalägga det osammanlhang i åsigter, den!b
splittring i tänkesätt, som för nåärvarande råder ej
blott inom Svenska folkets så kaallade representan-r
ter, utan äfven i deras förhållanade till landets sty-le
relse; — då skulle det, såsom jjag förut förklarat, !h
blifva ett fruktlöst bemödande, att här genom skäl
och bevis ådagalägga huru oklokt, huru litet beräk-
nande för Sveriges framtida väl, man går till väga
genom ett så obetänksamt, så lättsinnigt handlings- -
sätt. 51
Den enskilde representanten miste vika för ma- a
joritetens öfvermakt, när han ser sig ej kunna ver-
ka någon rubbning i förut fattade beslut.
m
Honom återstår blott att uppgzgifva skälen för sinri
egen röst; och det är i sådant aafseende jag anhål-m
ler att till protokollet få förklara,, det jag röstar bi-
fall till det hbvilande Kong!. förslaget: Y
derföre att det upphäfver den numera, åtminsto-
ne utom huset, såsom olämplig allmänt erkända å!
Ståndsfördelningen;
derföre, att det upphäfver den af Svenska folket
lika hatade, som förhatliga adliga sjelfskrifvenheten, kc
bvilken åtminstone en gång inom detta hus blifvit R
effentligen frånträdd; St
derföre, att det upphäfver Presteståndets repre-sk
sentationsrätt, såsom hvilande på alls ingen giltiglar
grund, och qvarstående endast såsom en öfverlefva lkc
från det egentliga folkets forntida okunnighet och be
bristande bildning, och såsom mumera ägande icke lår
den ringaste rot hvarken i folkets hjerta, eller iu!
dess tänkesätt;
derföre, att det lemnar Städlernas innevånare i ke
allmännet utöfning af den rättmätiga medborgerliga
förmån, ut rå deltaga i val till Representanter, tu
hararvaf PDAarnannas 9
3