fogad att gifva vika för. nödvändigheten; men hon
lärer hafva med visshet emotsett att den ultra libe-
rala fraktion, som icke fann alla sioa fordringar till:
fredsställda, skulle spara henne besväret att tillintet-
göra förslaget och med7detsamma befria henne från
det moraliska ansvar, som tillintetgörandet kunde
komma att medföra.
En ennan period inträffade. — Den utmattning,
som alltid åtföljer fysiska feberyrseln, följde ock nu
på den politiska. Reaktion uteblef icke och dynin
gen deraf gjorde sig snart kännbar äfven hos oss. —
För sent insågo de ultraliberala sitt misstag att hafva
sigtat öfver målet: — förgäfves uppbjödo de siae
krafter att bearbeta opinionen i en annan rigtniog.
— Konservatismen fann fåltet väl odlsdt och inga
synnerliga ansträngningar erfordrades för att upp
hemta skörden efter hvad de förre utsått. — Vid
detta stadium, vid denna nya utgångspunkt för agi-
tationen i alla rigtoniogar befiana vi oss nu, och
det utgör icke den minst märkbara företeelsen i hi-
storiken öfver 14848 års representatio sförslag, att
vår ståndpunkt är uppnådd, att förslaget gått sin
undergång till mötes genom trogen samverkan af
männen från den politiska trosbekännelsens begge
yttersta sidor.
Det bar länge antegits med visshet att detta för-
slaz ägde mäktiga sympathier iaom borgareståndet.
och då motståndarna ej ville ådraga sig dena indi-
rekta förebråel!sa, som skulle blifva i erkännandet at:
fosterlandskärlek var grunden för denna symparhi,
så sökte man andra skäl derti!l eller trodde sig finna
ett tillräckligt i omständigheten att deita s:ånd blend
sina medlemmar räknar flere ersbetsmän, hvilka 2e-
nom förslaget ansågos gynnade och således gerna
kunde förbise sitt stånds rättigheter. Det ligger nå-
got motdjudande i upptagandet till vederläggning af
en sådan issinuation. Den vederlägger sig dock till
största delen själf vid en blick på de uppgjorda tea-
bellariska b:räkniogarne, och derutöfver torde endast
behöfva erinras, att den ssmhällskathegori, ifrån hvil
ken embetsmännens inom detta stånd framtida ut-
väljande skule äga run:, bade genom förslaget kom-
mit i tillfälle att vid sidan af dessa embetsmän, upp-
ställa ett större antal af andra valbare, hvilka skulle
hafva gjort de förras val destomera problematiskt,
som detta icke längre var utesutande beroende af
borgerskapets förtroende, och vid detta obestridligs
förhållande vågar jag påstå, att koncessionerna sf
dessa embetsmän, så framt de eftersträfvet äran att
framdeles blifva folxets ombud, verit fulit ut j:m-
förliga med dem man förväntat af andra. Jag skulle
önska att kunna suta detta redan alltför långa fö-
redrag med utiryck af några illusioner i afseende på
representationsreformens framtid; men jag gör mig
inga sådane. Frågan kan icke falls har man sagt
och omsagt, och förslag skola ock derföre åter fram-
komma, men med en annan basis än den samfäldsa
valprincipens Fåfänga skola dock, jag tviflar ej
derom, bemödanderne i dessa hänseenden blifva, ty
tidsandan fräter med hvarje dag alltmera på banden,
som skilja samhälllsklasserna från hvarandra; och
måtte derföre Försynen ej tillstädja att den dag ran-
das, då folket, med minnen från feberperioden, ej
längre hoppas att på ordningens och leglighetens väg
dess billiga anspråk på reform af vårt representa-
tionssätt. sisom oeftergifligt vilkor för tidsenlig re-
form af andra semhällsinstitutioner, varda uppfyllda.
För att gifva helgd åt de principer, från hvilka
det kongl. förslaget utgått, anhåller jag vördsamt om
proposition: till bifall af detsamma.
Hr Boseus gillade förslaget.
Hr: Hjort yitrade, att äfven de, som röstat för
Örslaget, endast gjort det derföre att de batraktade
detsamma som en räddninogsplanka. Det hade ej
några sympatier i landet, hvarföre han ej kunde gifva
det annat än Nej.
Hr Gezelius anförde skriftligen om svårigheterna
af den nuvarande representationen, synnerligast ären-
derzas långsamma gåcg, fyrdelningen, de menings-
strider som deraf uppstå, samt mångas orättvisa ute
slutande från valen. Bland fördelarne i det nya
räknade hen, att arfvoden för riksdsgsmån skulle ur
statskassan utgå, semt att konungen gillat detsamma.
Hr Muren instämde med hr Wera och kunde ej
sila klandret mot förslagets ofullständighet och otyd-
lighet, utan aasåg förslaget vara ganska noga be-
stämdt. Det utgjorde en öfvergång till slimänna
val, hvarföre han ej kunde förstå, att de, som äl-
skade dessa val, förkastade den räddningsplenka,
som erbjöds. Reserverade sig mot den mevinjen
att-menchär representerar borgarklassen derföre att
man blifvit vald af borgare, och ansåg att det är
ronsKA foTETt TTG representerat. - .
Hr Pettersson anförde: Då jag vu går att i ell
korihet afgifva mitt yttrande om det konzl. förslag,
som lisger på vällofl. Borgareständets bord till grund-
iagsenlig behandling, ster detta med nedstämdt sinne.
Den vsckra princip i förslaget för samfällda val och
arbetsördelning på tvenne kamrar erkännes med!
nöje ech tecksamkbet. M nh deremot de vetenskap-
liga doteljerze, som vidhäfta förslaget, framkalla en
:vekan bos mig att åt detsamma lemna mitt bifall.
Jag hade önskat att dessa detsljer hade varit enkla
och klera. Till ytterligare stöd för min tvekan åbe-
ropar jag hr Petrås i ett föregående plenum afgifoa
u.låtande. Då det redan är bekant, hvad öde de:
kong) förslsget rönt i trenne riksstånd, så återstod
väl ej annat, än att gifva det kongl. förslaget den
högtidligaste jordfistning. Jag vill dock tro ccb
hoppas, att detta ädia förslag red några förändrin-
gar snirt måtte få en skönare uppståndelse och fö!j-
autligen eit nytt lif, som måtte möta m ra framgång
och !å ott erhälligt och krefiigt hondtog af svenska
olzets representanter. Då pu så mycket, kanske
för mycket, redan blifvit ordadt håde skriftligt och
muntligt, så anser jag numera hvarje ord öfverflö-
vigt. Jag går derföre straxt till mitt finalthema.
Mod ledsnad nedlägger jag mitt Nej mot förslagets
intagande.
(Forts. följer.)
SANNE Vann
— Bondeståndet. I enledning af Bengt Gud-
mundssons från Halland motion: engåiende förän-
iring i sättet för vissa skatters utgörande och b3-
äknande, hade ståndets enskilda utskott uppgjort
örslag till underdåniga skrifeelke devi hegärdag attli