fogad att gifva vika för. nödvändigheten; men hon lärer hafva med visshet emotsett att den ultra liberala fraktion, som icke fann alla sioa fordringar till: fredsställda, skulle spara henne besväret att tillintetgöra förslaget och med7detsamma befria henne från det moraliska ansvar, som tillintetgörandet kunde komma att medföra. En ennan period inträffade. — Den utmattning, som alltid åtföljer fysiska feberyrseln, följde ock nu på den politiska. Reaktion uteblef icke och dynin gen deraf gjorde sig snart kännbar äfven hos oss. — För sent insågo de ultraliberala sitt misstag att hafva sigtat öfver målet: — förgäfves uppbjödo de siae krafter att bearbeta opinionen i en annan rigtniog. — Konservatismen fann fåltet väl odlsdt och inga synnerliga ansträngningar erfordrades för att upp hemta skörden efter hvad de förre utsått. — Vid detta stadium, vid denna nya utgångspunkt för agitationen i alla rigtoniogar befiana vi oss nu, och det utgör icke den minst märkbara företeelsen i historiken öfver 14848 års representatio sförslag, att vår ståndpunkt är uppnådd, att förslaget gått sin undergång till mötes genom trogen samverkan af männen från den politiska trosbekännelsens begge yttersta sidor. Det bar länge antegits med visshet att detta förslaz ägde mäktiga sympathier iaom borgareståndet. och då motståndarna ej ville ådraga sig dena indirekta förebråel!sa, som skulle blifva i erkännandet at: fosterlandskärlek var grunden för denna symparhi, så sökte man andra skäl derti!l eller trodde sig finna ett tillräckligt i omständigheten att deita s:ånd blend sina medlemmar räknar flere ersbetsmän, hvilka 2enom förslaget ansågos gynnade och således gerna kunde förbise sitt stånds rättigheter. Det ligger något motdjudande i upptagandet till vederläggning af en sådan issinuation. Den vederlägger sig dock till största delen själf vid en blick på de uppgjorda teabellariska b:räkniogarne, och derutöfver torde endast behöfva erinras, att den ssmhällskathegori, ifrån hvil ken embetsmännens inom detta stånd framtida utväljande skule äga run:, bade genom förslaget kommit i tillfälle att vid sidan af dessa embetsmän, uppställa ett större antal af andra valbare, hvilka skulle hafva gjort de förras val destomera problematiskt, som detta icke längre var utesutande beroende af borgerskapets förtroende, och vid detta obestridligs förhållande vågar jag påstå, att koncessionerna sf dessa embetsmän, så framt de eftersträfvet äran att framdeles blifva folxets ombud, verit fulit ut j:mförliga med dem man förväntat af andra. Jag skulle önska att kunna suta detta redan alltför långa föredrag med utiryck af några illusioner i afseende på representationsreformens framtid; men jag gör mig inga sådane. Frågan kan icke falls har man sagt och omsagt, och förslag skola ock derföre åter framkomma, men med en annan basis än den samfäldsa valprincipens Fåfänga skola dock, jag tviflar ej derom, bemödanderne i dessa hänseenden blifva, ty tidsandan fräter med hvarje dag alltmera på banden, som skilja samhälllsklasserna från hvarandra; och måtte derföre Försynen ej tillstädja att den dag randas, då folket, med minnen från feberperioden, ej längre hoppas att på ordningens och leglighetens väg dess billiga anspråk på reform af vårt representationssätt. sisom oeftergifligt vilkor för tidsenlig reform af andra semhällsinstitutioner, varda uppfyllda. För att gifva helgd åt de principer, från hvilka det kongl. förslaget utgått, anhåller jag vördsamt om proposition: till bifall af detsamma. Hr Boseus gillade förslaget. Hr: Hjort yitrade, att äfven de, som röstat för Örslaget, endast gjort det derföre att de batraktade detsamma som en räddninogsplanka. Det hade ej några sympatier i landet, hvarföre han ej kunde gifva det annat än Nej. Hr Gezelius anförde skriftligen om svårigheterna af den nuvarande representationen, synnerligast ärenderzas långsamma gåcg, fyrdelningen, de meningsstrider som deraf uppstå, samt mångas orättvisa ute slutande från valen. Bland fördelarne i det nya räknade hen, att arfvoden för riksdsgsmån skulle ur statskassan utgå, semt att konungen gillat detsamma. Hr Muren instämde med hr Wera och kunde ej sila klandret mot förslagets ofullständighet och otydlighet, utan aasåg förslaget vara ganska noga bestämdt. Det utgjorde en öfvergång till slimänna val, hvarföre han ej kunde förstå, att de, som älskade dessa val, förkastade den räddningsplenka, som erbjöds. Reserverade sig mot den mevinjen att-menchär representerar borgarklassen derföre att man blifvit vald af borgare, och ansåg att det är ronsKA foTETt TTG representerat. . Hr Pettersson anförde: Då jag vu går att i ell korihet afgifva mitt yttrande om det konzl. förslag, som lisger på vällofl. Borgareständets bord till grundiagsenlig behandling, ster detta med nedstämdt sinne. Den vsckra princip i förslaget för samfällda val och arbetsördelning på tvenne kamrar erkännes med! nöje ech tecksamkbet. M nh deremot de vetenskapliga doteljerze, som vidhäfta förslaget, framkalla en :vekan bos mig att åt detsamma lemna mitt bifall. Jag hade önskat att dessa detsljer hade varit enkla och klera. Till ytterligare stöd för min tvekan åberopar jag hr Petrås i ett föregående plenum afgifoa u.låtande. Då det redan är bekant, hvad öde de: kong) förslsget rönt i trenne riksstånd, så återstod väl ej annat, än att gifva det kongl. förslaget den högtidligaste jordfistning. Jag vill dock tro ccb hoppas, att detta ädia förslag red några förändringar snirt måtte få en skönare uppståndelse och fö!jautligen eit nytt lif, som måtte möta m ra framgång och !å ott erhälligt och krefiigt hondtog af svenska olzets representanter. Då pu så mycket, kanske för mycket, redan blifvit ordadt håde skriftligt och muntligt, så anser jag numera hvarje ord öfverflövigt. Jag går derföre straxt till mitt finalthema. Mod ledsnad nedlägger jag mitt Nej mot förslagets intagande. (Forts. följer.) SANNE Vann — Bondeståndet. I enledning af Bengt Gudmundssons från Halland motion: engåiende föräniring i sättet för vissa skatters utgörande och b3äknande, hade ståndets enskilda utskott uppgjort örslag till underdåniga skrifeelke devi hegärdag attli