jafstagit, påstå äfven att deras rätt blifvit förnärmad ch låta nu förstå faran af ett bondregemente — desamma konsarvativa som på andra tider låtit utbasuna varsingar mot Bondeståndets redlöshet och depravatiop. Deras hemliga och uppenbara önskan torda vara att akta sig för de tider af sparsamhet, der statslyxen blefve banalyst och deras egen glans förbleknad.Af sparsamheien beror framtiden, och Bondeståndets välfärd låge misst uti att undsrstödja intressena hos en fraktion, som visar huru väl den genomdrifver sina syften, ehuru eea regerar mer än konungen. Förre vice talmannen Nils Persson förklarade sig i korthet uttala sia öfvertygslse då han instämda med Sahlström. . Johan Johansson från Örebro län ville, för att ej usäga ett helt naket och omotiveradt nej, kasta en blick på det kongl. förslag som angifvit sig vilja söka förekomma söndring inom landet och tillvägabringa den endrägt, som endast mot yttre fiender och inre oro gifver staten styrka till luga utveckling och förkofran, samt tillse om detsamma verkligen innebure garantier för nämnda stora ändamil. Vore syftemålet vunnet genom de fyra ståndens afskaffanda till namnet, och att adelns och biskoparnes sjelfskrivenbet upphörde, då vore saken lätt uppgjord. Men saken hade ett annat utseende. Den närvarande representationen är i hög grad bristfällig och har i århundraden hindrat nationens utveckliog och ändamåsenliga reformer, men den har en fördel, ty den åkerbrukande, samt handtverksindustrioch handelsklassen hafva deri sina två röster. De utgöra sålunda halfva representationen och kunde bilda -ea motvigt mot de privilegierade stånden uti anslagsfrågor, förlama deras möjligen onationella syften i lagfrågor ssmt i hvad bevillningen rörer göra sin rätt gällande. Om än bland adeln finnas maktens redskap, hofvets ögontjenare; om bland presteståndet finnas hatare af tankeoch samvetsfrihet, den blinda: trons och den hejdilösa ofördragsamhetens tillbedjare och apostlar, mähända feader till en sinn upplysning. som genom försva-! rande af en s:atskyrka vilja sitta religionen undar mörker och okunnigbet, kunna likväl äfven bland dessa privilegierade stånd finnas män med sundare l! åsigter samt modige försvarare af folkets rättigheter. Och sedan inom presteståndet nu äfven komministrar fått inträd2, och vid omröstninger de minst aflönade äga lika rätt med slla andra, kunde äfven der en motvigt uppså till förmån för friheten och! framåtskridandet. Sådana vore de icke omöjliga! fördelarne af nuvarande representation. Hvad det nu framlagda förslaget anginge, anfördel, tal. efter statistiska uppgifter, hurusom rösträtten : skulle utfalla för de å 46 938 hemman besutnebon-. deoch andra ståndspersoner utom de tre riksstånden, utgörande tillsammans 1914,244 personer, hvilka j. innehafva mera jord än ridderskapet och adeln, men: zenom förslaget komme att kunna göra sina politiska rättigheter jemförelsevis föga gällande, enärl. bvarje enskild just genom egenskapen att ej få räk-. nes för hel menniska förlorar lusten at visa sinl, sönderbråkade varelse. Sockenstämmorna vore en säter gradmätare på intresset för allmänna angeläi genheter, och nu ville man inbilla sig att menigheen hundra gånger lifligare skulle deltaga i de ab-l4 strakta politiska beräkningar, hvars resultater såln indirekt och aflägset beröra dem och af de högrelf jemka3 efter andra intressen. Talaren genomgicks vidare kamrarnes sammansättning, klandrade minsk-; ningen af revisorerne till 492 på samma gång somlc deras arbetstid förkortats med en månad; utvidg-q ningen af talsmannens propositionsvägran; borttag gandet af allmänna besvärsutskottet m. m. s En af de svårast entagliga punkter vore den som lägger hela den ekonomiska lagstiftningen i konun gens hand, ett ingrepp i folkets rätt, välfärd ochlg Trihet, som å ena sidan kränker känslan af politiskl4 myndighet och å den andra förutsätter en alltförl!t vidt omfattande insigt. Förslaget om förtroende embetsmännens velbar-!t ret Vore ett afgjordt och beräknadt steg åt ebsolu-f ismen ; det kunde endast vara utgånget från den nuvarande regeringen, som visat sig ej skygga tillbaka js ör försöketatt om äfven på omvägar qväfva all folkfriret, medan hon för på läpparne orden om natio-r nella rättigheter. I Med upprepande af herr Petrås karakteristiskalj omdöme öfver det hvilande förslaget, utsade talarens; lerföre sitt nej till dess an:agande. Tobias Lind från Pohus län ksilade den föreslagaa öf :e kammaren et rikoedomsoch beskattningshus — js lea nedre ett fattighus, Han röstade för afslag, !u trando att ehuru tidens bjul år sakta, skall detlq ryvar tj stsoca for? då Pporsonnigtietsbrinctpon otgist, ipp till sin räta höjd. B Pelter Pettersson. Daniel Danielsson, Petterle Mårtensson ech Johan Johansson, alla från Jön-li öpisgs lån, Gustef Pettersson från Östergötblandq ch Olof Lars:on från Gefleborgs län, i skriftligela nförenden, serat Olaus Eriksson fråa Bohus länl!p ch Nils Jeppsson från Skåna mundtligea, yrkadelp lia afslag, i allmänhet på redan anförde skäl. Å. W. Svartling frin Östergötbland hade ettan-r Sravde deri han förklarade sig vara glad att frågan! ndtiigen kommit till afgörande, lika glad som peningemenniskorna skulle vsra om det ginge an förlss em, att genast tillträda förvaltningen af statens at-laq rer. Principen att vilja reducera nuvarande bo3-lte eståndet till bråkmenniskor, hvilka i den nedrelat ammaren skulle motsvara belmenniskorna i denle: fre, bevisade hos förslegets författare ett dåligt be-fa repp om menniskovärde. Han ansig tiden illa vald k ör försöket att vilja söndra svenska folket i tvenne ora delar och låta penningemenniskorna insöfvslw, Ondesvåndet i en dvala, hvarifrån dat ej tunde rese lö g utan strömmar af blod. Han ville ej genom anIn: jrandet löanmörda förslaget, hvilket han kallsde ett sissbildadt foster, men biföll gerna att det fingeär !p; gen begrafvas och ville till den ändan nedlägga sinpi ist i den för tillfallet beredda urnan. H Jonas Johansson från Gefleborgs län instämde ilu e åsigter bondeståndet under flera riksdagar hyllat. ch var af förra riksdagens protokoller, som han Boge lin stärkt, kommen till övertygelsen att oaktadt önskingarne för en reform voro allmänna och utan den u ndet skulle fortfarande lida, det vu ifrågavarsndel,j rsleget icke vore antagligt. Han gjorde en kort amställnirg om do hufvudgruader hverpå han trodde lj: t man mycket allmänt ville hafva representationen el Idad, och förkastade derföre förslaget. he Johan Bergström frin Kopparbergs län -yrkedelde slag, ty bondes:åndet skulle, enligt hvad tabellerne i pplyste, åtminstona i hans ort-förlora all valrätt ls L. J. Gezelius från samma län ansåg förslaget opå-! so tladt i alla afseenden, och Lars Olsson äfven från! D. opparbergs län afslog det såsom icke bygd: pålnä istlig grund. (Forts.) — ve Riksdagsmannaval. str I anledning af kommersrådet C. W:jks kal4 Ise till talman för Borgares åndet, har nytta a al till riksdagsman får Göthebores ect rumt:; .