efter nutiden8 fordringar ej. har sin fulla rätt, hvi
ken i Danmärks rikes grundlag, antagen och gälland
från d. ö Juni 1849, sålunda blifvit erkänd, att val
rätt till folkthinget har hvarje välfrejdad man, sor
har infödingsrätt, då han fyllt sitt 30:de år, så fram
han icke -4) står i privat tjenst utan eget hushåll
2) åtnjuter ellör har åtnjutit understöd ef fattigvä
sendet, hvilket icke blifvit antingen efterskänkt e!
Jer återbetaldt; 3) är satt från förvaltandet af si
förmögenhet och 4) saknat fast bostad under ett år
den valkrets eller den stad, hvari han uppehåller si
då valet föregår; — valrätten till landsthinget ä
alldeles lika med den till folkthinget.
Här finnes icke någon graderad röstskala, der de:
ena menniskan, för sin rang eiler rikedom, gälle
många gånger mera än en annan, saknande dess
förmåner, men med kanhända större vetande oc
förstånd.
Af tabellen för Nyköpings stad, utvisande förhå!
landet vid riksdagsmannaval, evligt det hvilande för
slaget. till. ny riksd:gsordning, grundad på mantals
skrifningen för år 4849, synes, att det röstanta
hvartitl stadens röstberättigade invånare kunna upp
komma, är 148; häraf disponera 46 tjenstemän, hvar
ibland 5 adelsmän och 6 prester, 49 röster, eller e
tredjedel af hela röststyrkan, samt 10 af de förmög
naste bland borgrarne 29 röster, eller 56 persone
78; borgerskapets öfriga personal, 107 individer, ha
47, och samhällets andra personer, 439 till antalet
21 röster; dessa 246 personer således 40 röster min
dre än de förstnämnde ö6; vidare ser man att 47
de högst röstberättigade borgrarne uppväga de öf
rige. 100, och att 40 de högst röstberättigade blanc
andra personer komma till nära lika röststyrka m (
öfriga 129; alla brutna tal äro uteslutne. — En val
lag, som företer dylika sifferförhållanden, tillägge
med skäl det fel, att alltför mycket gynna staten
tjenstemän och samhällets rike.
Jag ogillar antagandet af det hvilande förslaget.
Hr Sundin fann ämnet uttömdt och afgjordt; an
såg det vara föga sannolikt att, äfven om något mel
yttrades, detskulle kunna inverka på frågan; trodde
sig doek öppet och utan pjunkighet böra uttala sir
tanka, som var den, att om också det hvilande för
slaget ej uppfyllde alla de önskningar man kunde
hafva i denna väg, dock genom detsammas antagarde
de hufvudsskliga bristerna i vår nuvarande repre:
sentation blefve afhulpna, hvarföre han gef sitt Ja
Hr Ek förklarade, att ehuru hans kormmittente:
hyst betänkligheter för antagande af det kongl. för-
slaget, och sålunda ej gifvit hozom något uppdrsg
att rösta för detsamma, han likväl fattat den öfver-
tygelseni, att dess antagands ej skulle kunna alstre
några farbågor eller vådor för fosterlandets väl, hvar-
före han ansåg sig förpligtad att derå gifva sitt bifall.
Hr Ekelund ogillade förslaget, emedan det ej mot-
svarade. önskningarne om törbättringar i riksdags-
ordningen; trodde att det snart skulle fordra nya
förändringar, o. s. V.
Hr Bergman påminde sig den glädja, som försle-
göts framläggande åstadkom 4848 såväl i Borgare-
ståndet som på andra håll; ansåg de anmärkningar,
somm mot detsamma blifvit gjorda; derföre att det in-
rymmer åt embetsmannaväldet en så stor öfvervigt,
för obefogade, serdeles om -men jemförer det med
nuvarande representationen, inom hvilken de 2 stån
den till största delen bestå af embetsmän. Han fanb
det besynnerligt ait tänkesätten kunnat blifva så
förändrade i fråga om förslaget. Det hade bordt
entagas för de stora obestridliga förtjenster det eger,
då deremo; dess brister framdeles hade kunnat af-
bje!pas.
Hr Rinman fann, när han jemförde vårt gamla
med det föreslagna, dst sednares företräden. Det
uadanröjde nemligen dem närvarande representatio-
nens största svårighet, fyrdelningen. Om det också
ej hade något annat företräde, ansåg han detta en-
samt vara tillräckligt skäl för dess antagande, då
deremot några kolossäla fel, som skulle hindra dess
gillande, -6j förefunnos. -- Hvad rösternas sönderdel-
ning i bråk angick, så ansåg han det vara vida orik-
tigare pu, då en enda person inom:vissa distrikter
kan tillsätta representant, hvarjemte han höll före.
ait om vi nu förkastade den måhända enda möjlig:
beten till någon förbättring, en sådan under vår
listid ej skulle erbjudas.
Hr Berger ville ej yttra sig om förslagets använd-
barhet som grundlag; men trodde att om det blifvit
antaget, skulle det mera tillfredsställt nationens önsk-
ningar än det nuvarande representationssättet. Iden
provins, hvarifrån han är, hade förslaget starka sym-
patier. De aomärkningar, som mot detsamma biif-
vit gjorda, voro tomt ordsvammel. Intet är fullkom--
ligt, och det är orätt att drifva dena satsen, ait mar
dor FOT NOT derroTe Ure dov tj är dot bärtor
Tal. vädjade till nej-herrarne, om de fattat sitt be-
slut efter samvetsgrann. pröfning och af full foster-
landskärlek, eller om det ej varit mer eller mindre
utvecklad egoism, som bestämt d3 as votum. Om så
vore förhållardet, Eunde ugången cj annat än be
klagas.
He Gustafsson iberopade det yttrande i ämnet,
han vid 4848 års riksdeg afgifvit; kunde ej iostäm-
ma i de loftal öfver förslaget, som här blifvit hållna.
ehuru mana ej borde tala annat än godt om de döda.
För öfrigt ansåg han allt y:terligare ordande öfver-
flödigt, då derigenom säkerligen iogens öfvertygelse
rubbades, hvarföre han blott uttslade sitt Nej.
Så ock hr Almgren, som fann förslagets brister
större än dess fördelar och isynoerhet varnade bor-
gerskapet för det farliga inflytande, som deri blifvit
lenrvadt embeteminn:n. (Forts.)
Diskussion i Bondeståndet angående
Representationsfrågen.
(Forts. från n:r 98.)
Pehr Saohletröm ficx ordet. Då majoriteten syn-
les vara fullt ense om represontstionsförslagets fall.