efter nutiden8 fordringar ej. har sin fulla rätt, hvi ken i Danmärks rikes grundlag, antagen och gälland från d. ö Juni 1849, sålunda blifvit erkänd, att val rätt till folkthinget har hvarje välfrejdad man, sor har infödingsrätt, då han fyllt sitt 30:de år, så fram han icke -4) står i privat tjenst utan eget hushåll 2) åtnjuter ellör har åtnjutit understöd ef fattigvä sendet, hvilket icke blifvit antingen efterskänkt e! Jer återbetaldt; 3) är satt från förvaltandet af si förmögenhet och 4) saknat fast bostad under ett år den valkrets eller den stad, hvari han uppehåller si då valet föregår; — valrätten till landsthinget ä alldeles lika med den till folkthinget. Här finnes icke någon graderad röstskala, der de: ena menniskan, för sin rang eiler rikedom, gälle många gånger mera än en annan, saknande dess förmåner, men med kanhända större vetande oc förstånd. Af tabellen för Nyköpings stad, utvisande förhå! landet vid riksdagsmannaval, evligt det hvilande för slaget. till. ny riksd:gsordning, grundad på mantals skrifningen för år 4849, synes, att det röstanta hvartitl stadens röstberättigade invånare kunna upp komma, är 148; häraf disponera 46 tjenstemän, hvar ibland 5 adelsmän och 6 prester, 49 röster, eller e tredjedel af hela röststyrkan, samt 10 af de förmög naste bland borgrarne 29 röster, eller 56 persone 78; borgerskapets öfriga personal, 107 individer, ha 47, och samhällets andra personer, 439 till antalet 21 röster; dessa 246 personer således 40 röster min dre än de förstnämnde ö6; vidare ser man att 47 de högst röstberättigade borgrarne uppväga de öf rige. 100, och att 40 de högst röstberättigade blanc andra personer komma till nära lika röststyrka m ( öfriga 129; alla brutna tal äro uteslutne. — En val lag, som företer dylika sifferförhållanden, tillägge med skäl det fel, att alltför mycket gynna staten tjenstemän och samhällets rike. Jag ogillar antagandet af det hvilande förslaget. Hr Sundin fann ämnet uttömdt och afgjordt; an såg det vara föga sannolikt att, äfven om något mel yttrades, detskulle kunna inverka på frågan; trodde sig doek öppet och utan pjunkighet böra uttala sir tanka, som var den, att om också det hvilande för slaget ej uppfyllde alla de önskningar man kunde hafva i denna väg, dock genom detsammas antagarde de hufvudsskliga bristerna i vår nuvarande repre: sentation blefve afhulpna, hvarföre han gef sitt Ja Hr Ek förklarade, att ehuru hans kormmittente: hyst betänkligheter för antagande af det kongl. förslaget, och sålunda ej gifvit hozom något uppdrsg att rösta för detsamma, han likväl fattat den öfvertygelseni, att dess antagands ej skulle kunna alstre några farbågor eller vådor för fosterlandets väl, hvarföre han ansåg sig förpligtad att derå gifva sitt bifall. Hr Ekelund ogillade förslaget, emedan det ej motsvarade. önskningarne om törbättringar i riksdagsordningen; trodde att det snart skulle fordra nya förändringar, o. s. V. Hr Bergman påminde sig den glädja, som förslegöts framläggande åstadkom 4848 såväl i Borgareståndet som på andra håll; ansåg de anmärkningar, somm mot detsamma blifvit gjorda; derföre att det inrymmer åt embetsmannaväldet en så stor öfvervigt, för obefogade, serdeles om -men jemförer det med nuvarande representationen, inom hvilken de 2 stån den till största delen bestå af embetsmän. Han fanb det besynnerligt ait tänkesätten kunnat blifva så förändrade i fråga om förslaget. Det hade bordt entagas för de stora obestridliga förtjenster det eger, då deremo; dess brister framdeles hade kunnat afbje!pas. Hr Rinman fann, när han jemförde vårt gamla med det föreslagna, dst sednares företräden. Det uadanröjde nemligen dem närvarande representationens största svårighet, fyrdelningen. Om det också ej hade något annat företräde, ansåg han detta ensamt vara tillräckligt skäl för dess antagande, då deremot några kolossäla fel, som skulle hindra dess gillande, -6j förefunnos. -Hvad rösternas sönderdelning i bråk angick, så ansåg han det vara vida oriktigare pu, då en enda person inom:vissa distrikter kan tillsätta representant, hvarjemte han höll före. ait om vi nu förkastade den måhända enda möjlig: beten till någon förbättring, en sådan under vår listid ej skulle erbjudas. Hr Berger ville ej yttra sig om förslagets användbarhet som grundlag; men trodde att om det blifvit antaget, skulle det mera tillfredsställt nationens önskningar än det nuvarande representationssättet. Iden provins, hvarifrån han är, hade förslaget starka sympatier. De aomärkningar, som mot detsamma biifvit gjorda, voro tomt ordsvammel. Intet är fullkom-ligt, och det är orätt att drifva dena satsen, ait mar dor FOT NOT derroTe Ure dov tj är dot bärtor Tal. vädjade till nej-herrarne, om de fattat sitt beslut efter samvetsgrann. pröfning och af full fosterlandskärlek, eller om det ej varit mer eller mindre utvecklad egoism, som bestämt d3 as votum. Om så vore förhållardet, Eunde ugången cj annat än be klagas. He Gustafsson iberopade det yttrande i ämnet, han vid 4848 års riksdeg afgifvit; kunde ej iostämma i de loftal öfver förslaget, som här blifvit hållna. ehuru mana ej borde tala annat än godt om de döda. För öfrigt ansåg han allt y:terligare ordande öfverflödigt, då derigenom säkerligen iogens öfvertygelse rubbades, hvarföre han blott uttslade sitt Nej. Så ock hr Almgren, som fann förslagets brister större än dess fördelar och isynoerhet varnade borgerskapet för det farliga inflytande, som deri blifvit lenrvadt embeteminn:n. (Forts.) Diskussion i Bondeståndet angående Representationsfrågen. (Forts. från n:r 98.) Pehr Saohletröm ficx ordet. Då majoriteten synles vara fullt ense om represontstionsförslagets fall.