ingjuta Hoppet ait med detta förslags förkastande
icke representationsfrågan kän falla ; utan att konun-
gen, upplyst om nationens tänkesätt, skall låta fram-
ställa ett annat förslag, upprättadt på grunder,
som kunna vinna folkets sympatier och som således
bättre motsvårar det ädla syftemål Konungen haft,
då han låt detta förslag af sia regering framläggas
för rikets ständer. Han visste att man söker för-
klara bendeståndets motstånd till förslaget, såsom ett
bevis, att det icke erkände fördelen afståndsformens
upphäfvande och sjelfskrifvenh:tens borttagande; men
denna beskyllning skulle saart vederläggas af detta
stånds fortfarande bemödanden för en sådan repre-
sentatiensförändring som skulle kunna fullt motsvara
nationens önskningar; och att en hvar skall. snart
öfvertyga sig att bondestindet, tacksamt för Konuo-
gens den 42 Nov. 14847 gifna försäkran, att vilja åt
allt hvad med denna rikets angelägenhet har ge-
menskap, oofbrutet egna synnerlig uppmärksam-
heta, öppet och redligt skall å sin-sida verka för
detta stora mål.
Men på samma gång ståndets pligt bjöd, att er-
känna regeringens goda afsigt med idet frågavarande
förslagets framläggande för rikets ständer, var det
äfven bondeståndets pligt, att uttala den allmänna
öfvertygelsen att detta förslag icke uppfgller Konun-
gens syfiemål och nationens förväntan.
Man hade Isfvat samfällda va!, och förslaget har
skiljt folket på landtbygden i två serskilda valafdel-
Dingar; genom eff streck, som då det aldrig kan
blifva annat än godtyckligt uppdraget, väcker ovilja
och misstroende; man har dessu om, genom den öf-
verdrifna skilnaden i rösträtten inom den medelbarsa
afdelningen på landet och vid valen i städerna, un-
dertryckt valrätten för den talrika klassen af mindre
jordbrukare på landet och handtverksidkande samt
arbetaade klasserna i städerna. Sedan mon bortryck!
de förmögnare af den besutnä allmogen från den
lägre valtategorien, har man gjort dessa alldeles be-
tydelselösa i den- högre; och derefter låtit denna
sednsare ihop med städernas elektorer få en afgjord
öfvervigt vid valen till första kammaren; hvars tal-
rikhet och prerogåtiver man gjert så betydliga, at!
den skulle utöfva en ohejdad inflytelsa på sambällets
angelägenheter; heldst man der återfinner alla de-
samma elementer i staten, som så länge stått emel-
len regering och folk, för att splittra och försvaga
dem begge, samt sjelfve draga fördel af söndringen.
På deta sätt hade man i verkligheten föryvräng!
hvad i orden lofvades nationen; och det är detta,
som det biifvit vår sorgliga pligt att uttala, genom
förslagets förkastande.
Men, mine bröder! yttrade han, då vi göra
det, då vi äro skyldige de menigheter, hvilka på
grund af våra vid sista riksdagen uttalade ord kal-
lat 0:s att redligt och oförfäradt fullgöra denna pligt,
böra vi icke alltför hårdt bedöma dem, som trott
sig gezom detta försl g kunna fu!lgöra konungens
yttrade afsigt, atit derigenom söka förekomma
söndring inom landet och tillvägabringa den en-
drägt, som eni:amt kan emot yttre fiender och
inre oro gifva staten styrka till lugn utveckling
och förkofran. Det har- kanhända icke varit utan
nytta, att, genom regeringens misstag om allmänna
tänkesättet, folket blifvit-satt i nödvändighet att sjel
bilda sig bestämdare- begrep om hvad det i denna
stora angelägenhet bör och kan fordra. Otvifvelak-
tigt har allmänna tänkesättet på dessa två år ofant-
ligt utbildat sig i fråga om huru det representativa
statsskicket bör vara, för att på samma gång gifva
välvilliga och fosterländska rTegeriogar all den kraft
de behöfva till att verka för samhällets väl och gifva
folken all den frihet och säkerhet, eom det behöfver
för att uppnå bildning, trefned och välstånd. Låtom
oss glädjas deråi! Euwt ordspråk säger: Rom bygg-
des ej på en dag. Svenska folkets välfärdsangelä-
genhet kan ej i dag lyckligen briogas tillslut. Men
den dagen : skall dock randas, om vi med sans och
allvar värda vår dyrbara pligt. Denna är, att icke
vika från de grunder; för hvilka vi förut under fol-
kets bifall manligt kämpat; som vi derföre äro skyl-
dige att fortfarande försvara, och som vi böre hop:
pas af vår regering skall rätt uppfattas då hon ser,
att nationen fortfarande hyllar dem. Det är i för-
ering med regeriogen som vi,skole besegra våra mot-
ståndare. Hon ken icke längre tveka om sin plig!
då hon ser oss uppfyla vår. Hon måste en gång
upptaga dessa grunder såsom sina egna: och jag för-
kastar derföre det nu ifrågaställda förslaget.
Strinnlund hade, då konungens rådgifsvare hetas
skola vara kunnige och erfarne män, tvekatatt vågs
ett klander mot deras afgifna opus, men togs lyck-
ligen derur gezom deskte herrars egen förklaring att
de den gången ej så noga visste hvad degjorde. De
hade gått öfver den breda ån efter vatter, då d3 al
häradsskrifvarne infordrat de nya vallängderne, dem
de haft närmare hos kammsrrätten, men de hade
troligen förmodat att vattnet under vägen skulle
blifva tillbörligen destilleradt för deras behof. Om
samma representaiionsform vore lämplig för Sverige
som för China, för Ryssland som för Nordamerika,
då hade kunskaper varit nog för bestämmande a!
vårt lands konstitution till gemensamt behof, men
herrar statsråder hade bevisat att de ej kände de!
folk för hvilket de stiftat lagar. Tal. öfverlemnade
åt ljusare hufvuden att följa irrgångarne i deras för-
slag, tillkommet såsom det hette för att följa tidens,
d. V. 8. revolutionsårets 1848 kraf; pröfvade halten
af de tre slagen af sjelfständighet: karaktärens, bild-
niegens och förmögenbetens; förmodande det sunda
s. k. ,bondvett som utgör ståndets prydnad möj!i-
gen kunna uppväga åtminstone den högre bildnin-
gen, och i alla händelser innebära sjelfständighet.
Bondeståndet, hvars anor stiga upp till samhällets
början, borde dock ej förvisas ill en lumpen vrå deri,
men gerna uppblandas med allt bildadt-och foster-
ländskt, såväl med presten, ofta en bondes son, som
med adelsmannen, hvars granna stemträd på riddar-
buset kanske en gång grodde upp ur en enkel koja,
Men det nya förslaget undantränger i betydlig mår
den besutna kärnan af folket och gifver en blandad
ersättning af komministrar, underlöjtnanter och dy-
lika, och likväl, om Sverige funne en ny Gusta!
Wasa, vore det hos bondeståndet han slutligen skulle
fiona sin säkresie bundsförvandt. — I förbigående
armärktes den politiska vigt Musikaliska skademier
skulle erhålla genom förslaget, 1y 487 bönder skulle
helt hastigt flyga i-luften på sin-vågskål; då berfar
politici i Priss Gustats-palats kestsde-en klockare i
den-andra. Sådant skule, skämt åsido, bevisa -för-
slagets: felaktiga beräkving af möersklig rättoch stor-
tes Ae sar RS 2 NER KR a RR RR RAR AE RAR RR RE ARR TR RR RT BR er