golfvet. Jag var fr-ppant lik Correggios Mag-
dalenas
Patern hemtade en fauteuil ur min boudoir
och satte sig. J:g-knäföllk framför honom.
xOl, sade jag, ert yttre, min fader, röjer att
ni eger en själ, ur edra ögon talar ett mildt,
äl.kande hjerta. Haf förbarmande med mig,
gif mig af er själ, af er kärleks öfverflöd en
gnista, att den hos mig må verka miracler,
Ser ni, jag är Pygmnalions olyckliga gudabild,
skönhet utan kärlekens lifvande anda. Älska
mig, min fader! Ni, hvars bjerta, hvars själ
var mäktig nog för att hos den mörka heden-
domens trälar ingjuta kärlekens ande, ni- måste
hafva baft att gifva äfven mig ett bjerta, en
själ, att skänka äfven mig kärlekens nåd. Al-
ska mig, min fader! Det är ett Gudi bebag-
ligt. verk.:
Jeg var utom mig. Upplöst i tårar, omfat-
fade jag bans knöp, och tryckte mina brän-
nande läppar på hans eleganta hand, som ban
undandrog mig för att välsignande lägga den
IPå mitt hufvud, Han bad i tysthet; jag såg
upp till bonom, hans skönhet var underbar.
Min grefvinnar, sade han lugnt, ni har
gjort väl, då ni vände er till bön och ånger,
ty Gud måste göra ett under för att rädda er
från en förfärlig förblindelse, Ni har hädat
och förgätit Gud, ni har satt er i hans ställe.
I en fruktensvärd egoism bar ni dyrkat er sjelf
och åt er fåfänga offrat männens bjertan och
lif. Ej i den eländigaste hottentotiskas natur
bar j:g funnit den grymma sjelfviskhet, som
röjer sig i edra flärdfulla ord. Icke kärlek bar
ni sökt, utan tilliredsstältelse för er sinnlighet,
syssekättning för er omålttliga fantasi. Sök
Gud i anden, ej i en mans skönhet, och Gud
skall uppenbara sig för er i denna heliga oför-
gängliga kärlek, som ej behöfver söka efter den
rälte, emedan hvarje menniska, äfven den rin-
gaste, är värd den rätta kärleken. Men ni vill
ej älska någon annan än er sjeM, och det är
synd, det är död.n
Han hade stigit upp, jag qvarhöli honom.
O min fader! utropade jag, tala, tala vidare,
dia milda stämma calmerar den vilda stormen