nom fått någon verklig rättighet, och de skuile, så-
som nämndt är; förstärka de förut i Adeln och Pre-
steståndet representerade embetsmän, possessionater,
biskopar. konsistoriales och kyrkoherdar m.; fl. Men
alla de öfriga Andre persorer,, såsom de i stati-
stiska tabellerna kallas, och af hvilka högst få för-
stärka allmogen, utan snarare !ö:trgarsintresset inom
jen medelbata afdelningen, få med sina små röste-
andelar en så ringa valrätt, att de säkerligen endast
skulla besegna denidå de dertill af förmän och syntar:
förmås eller uppmanas. I intet afseende motsvarar för-
slaget hvarken de öfrige orepresenterades billiga för-
väntan eller folkets hopp att sa dem med sig förenade.
I städerna har den föreslagna röstekalan samma inver-
kan på dessa nu orepresenterade, som på borgar-
tlassen i allmärhet. Ett par fyrdubba röster upp-
väga ett hundra !;s och !s:dels röster:
Och då nu slutligen dessa tra skiljaktiga valsätts
150 utvalde skulle sammankomma uti den ena kam-
maren, och de af länsnämnderne utvalde 120 i en
annan, kuru befinnes derss verksambet vara ordnad;
hvad hopp eger man, att d2 skola enigt och för det
allmännas väl komma till öfrerensståmmande beslut?
Se vi icke, så har folzset yttrat, huru man sökt
genom c bsolut veto i lagstiftningsfrågor och suspen-
sivl velo i beskattning:frågor hirdra all förbättring
i det förra, all lindring i det sednare afseendet?
Och hvad svarar det? Ingen kan förneka, att ej det
närvarande skådespalet af 9 mot 2 skulle endast
med några kulissförändringar och nya kostymer samt
en och ancen ny masque, lemnes af den ena kam-
maren mot den andra; och då skattefrågorna och
anslagstvisterna skulle lösas, se då skulle man få se
blottad den öfvervägande inflytelsen, som genom val-
sätten och röstberäkningen, regeringen, embetsmän-
nea och de privilegierade utöfvat på valförsamlin-
zarnel! Folkets skulle deremot säkert blifva — ingen.
Så har msn i landet bedömt detta förslag ; så ble!
let bör redan vid sin tillkomst bedömdt. Så måste
en bvar, som vill uppriktigt uttala sin öfvertygelse,
nu bedöma det. ij
Men oxktadt detta vill man, att vi liksom blott
för syns skull måtte antaga det. Man ropar till oss,
att då Ridderskapet och Adeln och P esteståndet
förkastade det, borde de andra stånden bifalla, för
att kasta skulden för representatiocsförändringens
fördröjanda på dessa stånd; och man synes tro, att
ieita skuile befordra representationsffågans framgång
oden pärmaste framtiden. Ja, man har gått så
långt, att man beskyllt förslageis vedersakare att gå
reaktionens ärender, och oaktadt Boandsaståndets vid
i riksdegar visade allvarliga bemödanden att genom
ie tunga ståndsformerna framdrifva ett för folket
illfredsställande representationsförsleg, har man till
och med insinuerat, ait det icke vill någon förän-
lring; att det vill vara slutet inom sig, liksom nu;
Bit det således skulle bedrifva falskt spel inför re-
zering och folk.
Miae Bröder!
Måtte vi högt uttala-den önskan, att aldrig Sve-
riges Alimoge eller dess ombud nedlåta sig till från-
trädande af de principer för en ny folkrepresenta
jon, som kunna betrygga landets framtida väl!
Måtte vi högt förklara, att vi hellre fortsätta en
öppen och ärlig strid med våra motståndare, än att
senom förställning och. list söka uppreta sinnena
emot dem; då de äfven, om icke af lika rena mo-
iver, docx visa sig under nödvändighetens tvång
draga till samma mål! Må de afslå — för att bi-
behålla en samhällsskadlig ställning. -De skola så
mycket förr göra denna ställning omöjlig att för-
svara mot nationalandars framträngande. . Måtte vi
afslå — för att afvända från samhället nya söndrin-
3ar, nya invecklinsar, samt för att med tidsendans
och folkopinionens hela kraft stå redo, stt på en fo-
sterländsk regerings vink uppstå såsom en msn för
iet förändrade representationssätt, som måste tiller-
tännas Evenska Folket, om ej-dess Regering skall
med hvarje dag ss sig mera försvagad och missak-
ad, förvaltniogsmissbruken tillvexa och folkets obsa-
låtenhet cch armod förökas.
Och lemzora gerna åt kennstöperiet att förvränga
våra afsigter; vira handlingar skola visa, att de äro
rena, såsom det höfves den redlige och laglydige
Ailmogens fullmäktige. -Litom oss derföre allenast
uppfylla vår pligt, sådan som vår öfvertygelse och
kännedomen cm hemmavarandes tänkesätt förestave.
För min del, sade han vidare, har jag sökt at
ader föregående riksdsgsr upprätthålla de grund-
;atser, som det allmänna täönkesättet visat sig byla:
amfäld rösträtt för alla klasser till elektors-valen
fier en röstskala så lämpad, att den frie arbataren
gde rösträtt, och ingen nu rösiberättiged egde an-
edning beklaga sig öfver att förlora sin; en derige-
tom bildad, aktning och förtroende egande elektors-
örsamling; beiryggande vilkor för representantvalen,
Han att monligt inskränka valfriheten; ett så stort
ntal valdistrikter i landet, att valen kunna ske med
ätthet och kännedom om personen; ett med tids-
örhållandepa förenligare -störra antal valdistrikier
ör städerna; en enkel organisation af representant-
örsamlipgen, som på samma gång beirysgade mång-
idigheten af öfverläganing i två afdelningar, och
serdenas lätta och snira afgörando, äfven om aft:el-
Vingarne vore af olika tankar, genom sammanträ-
ande till ena ny öfverläggning och beslut. Se der
ved som äfven detta stånd påyrkat och som jag
ioppas vi skola gonest åter påyrka, sedan den nu
öredragna frågan blifvit afejord.
Han afiemnede sluiligen till protokollet, såsom ett
tiesligare skäl för sitt votum, da postulater, som
id bans vel elektorerna enhälligt afeifvit.
Pehr Nilsson från Skåne hade reden förra riks
sgen ilrat för att få ett slternativt förslag hvilande,
emte regeringens, och förulsagt att detta sednare ej
kulla viona bifall bos nationen, samt att reformfrå-
ans utveckling skulle hindras genom. det, att man
j medgaf bondeståndets önskan i detta afseende.
Irfarenheten visade nu att han haft rätt. Men obe-
eget af nuvarande ställningen mildrades deraf att
tegeringen offentligen erkännt för nationen, att stånds-
epresentationen icke motsvarar tidens kraf och fol-
ets billiga fordringsr; och att (såsom det i Kongl.
Maj:ts rådiga skrifvelse af den 4 Maj 1848 antydes):
Vationalrepresentationen bör vara byggd på den
rusdsatts, att representanterna skola af folket
ses genom samfällda val och således den nu-
sarande ståndsindelningen samt all sjelfskrifven-
el till utöfvande af riksdagsmannakallet upp-
lör a.n .
TDanna bkrarnnngnARe AAÅAJen förllaninenmaRa2o han bar