dermed åsyftat, samt ärligt, uppriktigt upplysa så-
väl henne, som det efter en rättvis och tidsenlig re-
presentationsförändring längtande folket, om skälen
hvårföra allmögens Onibud aldrig kunna godkänna
ti sådant representationssystem som det föreslagna.
Han skildrade derefter i korthet reformfrågans
gång alltsedan 41840 års förslag, och folkets visade
benägenhet för de principer, som deri hyllades; de
detaijöristefs om fännos deri; och han sade, att då nu
frågan endast fick hvälfva siz om bifall eller förka-
stande af det hvilande förslaget, var bondeståndet
skyldigt folket — som ej vill det — att sannt och
batänkt uttrycka dess känsla och opinion, Hans
öfvertygelse var, att nationen med glidje och tack-
samhet funnit sin kohung och hans fåd öppet för-
klard behofvöt af slåndsförfatiringens upphö-
rande.
Det var sikert de flestes erfarenhet, att fo kets
bjertan klappade af glädje, att se regeringen förka-
sta klassvalsprincipen och förklara sig för sjelfskrif-
venhketens bortfallanda och samfällda val? Men —
sade han — vi böre icke heller dölja, att denna
glädje lemnat rum för en dyster känsla, då man
såg denna i ord lofvade samfåldhet förvandlas i åt-
skiljda valformer, flerfaldigade valsätt, oformliga be-
räkningar af rösträtt, och derigenom måste miss-
tänka ett sträfvande att lemna folkets angelägenhe-
ter till en beräknad inflytelse at vissa enskilda in-
tressen, i stället att låta dem afgöras af de stora,
allmänna och fosterländska. Med häpnad frågade
rnan sig: äro vi då ovärdige att blifva ett folk? Då
i allt öfrigt upplysning, sedvanor, örhsesidiga förds-
lar redan förenat oss, och då allmänna tärkesättet
förkastat ett representationssätt, som alltför länge
söndrat oss i fyra folk, hvarföre skall då ännu hög-
fård, afund, misstänkssmhet, få dela oss i två? —
Hvad betyder väl de:ta godtyckliga slreck,som skil-
jer oss uti två serskilda val-afdelningar på landet,
ch denna orimliga röstskala, som i städerna lem-
nar ett sådant svalg Mellan rikedomen oöh arhetet?
Och svaren härpå kunna icke blifva annat än ned-
slående för den stora jordbrukande klassen i byg-
derna och de talrika mizdre handels- och handt-
verksklasserna i städerna, som dock gemensamt äro
de hvilka draga de tungaste statsbördorna, lemna
det ojemförligt största antalet söner till landets för-
svar, och lida mest af lagstiftningans misstag och
beskattzingens örättvisor.
Hvarföre, frågade allmogen, då man vill låta oss
rösta allena, rycker man från oss de mest besutna
och sjelfständigaste, för att lemna dem utan all be-
tydelse ibland de serskildt väljande embetsmännen,
presterne, possessionaterne och fabriksegarne m. fl.?
— Och hvartill — utropade i städerna det ringare
borgerskapet och de mindre förmögne, hittills ore-
presenterade — skulle det tjena oss att rösta, då 4
till 5 rike och några tiotal embetsmän öfverrösta
flera hundrade? — Och öfverallt hördes man fråga,
hvarti!l dessa bestämme!sar af 23 års ålder för- vis-
sas valrätt och 35 års ålder för vissas valbarhet
skulle tjena i ett land, der man sett så många ex-
empel på kraft, kunskaper och fosterlandsnit redan
i en tidigare ålder?
Likoså väckte deh föreslsgna sammansättningen sf
länsnämnderna och dessa fåtalige elektorers utom
ordentliga rätt att tillsätta:420 representanter i en
serskild kammare, ds största farhågor. Det visade
sig såsom en säker föjjd af den medelbara afdel-
ningens beskaffenhet, och det nyssnämnda förhillan-
det med de flesta vslen i städerna, att dessas elek-
torer i valnämnden skulle uteslutande tillsätta den-
na kammaren; och man motsåg då en agjord plu-
ralitet för löntagare-intresset, i förening med qvar-
stående privilegiers och monopoliers, d. Vv. s. en icke
endast strängt konservativ, utan en möjligen reak-
tionär pluralitet, son i fråga om anslag, beskatt-
ning, statslån, bank- och kreditväsende, tullagstift-
ning, allmänna bushillningen, m. m. skulle med en
oemotståndlig öfvervigt verka för sina fördelar på
folkets bekostaad.
Med bekymmer fann man äfven att dessa dubbla
valklasser och detta tvikammarsystem medförde o-
lägenheten af ett öfverdrifvet representantantal; ty
att icke 270 representanter kuuna i vårt land be-
höfvas, om man ordnar representationen på ett en-
kelt sätt, det är lika pitagligt; som att det nu fö-
reslagna öfverdrifca antalet, genom sjeliva fördel-
ningssättet . meåför otillräcklighet och olägenheter.
För att finna detta hehöfde man bloit betrakta, ati
landet skulle indslas endast i 70 valdistrikter för da
medelbara valen, då vi likväl öfverklaga, att val-
distrikten för dauta stånd, som. ru. äro. öfver 80,
Ofta äro för stors; och att do 30 distrikten för ome-
delbara val biiiva änau större, medför derjemte
den följden, att de miad:e bemedlsda 1 den ardel-
niogen icke infinna sig vid velen, utan lemna äfven
fen segern obestridd åt de riko och embetsmännen.
Kostsaden för en sidan talrik represontantförsam-
ling blifver vida större än den de tra valda stånden
su medföra; och om äa man ken säga, att denna
kostnad icke bör ajliför mycket väcka betänklighet,
då den endast för hvart 3:2 år, under Varliga för-
hållandea ifrågekomwmer, så är det dock redan så!
långt kommet, stt allmänheten börjar iuse-att sjölf-
va denna långa tid mellan representationens sem-
manträden är beiänklig, och troligen skollsnart ba-
hofvet af tätare summsntomster låta sig kännas, dåj
jet således blifver så mycket vigtigare, att cj enta:j
et af representanter är för stort och kostnaderna
blifva för batungande.
Hvad som äfven i landsbygden väckt stor be-
änklighet är dan otjesliga föreskriften ait elekto-
erna för medelbara velatdelnivgen skulle beräknas
fier hela röstetal inom församlingarne och icke ef-
er de röstandes antil. Deita viller, då för helrösti
ordras att äga hel: hemman, ati der hammanen äro!
tora och bemmantalet i församlingsrne litet, hyvil-
jet i många bygder inträffar, elekto:ernas snisl
vifvör så ringa i hvarje valdistriat, avi garantieni
ör vallörssmlingens sjolfständighet och känonedorm
om pörsoner ansenligt försvagas, hvilket bidreger til
len öfvertygelssn, att da medelbara valen icka hel
er skulle lemna folket någon säkerhet, sådano de i
örsleget blifvit försslogas.
Ati deita förslag erkänt de hittills orepressnte-
ades rätt at få deltaga i val och väljas, är en för-
jenst, som likväl beklagligen, liksom de redan er-
ända goda afsigter, i verkligheten biifvit ansenligt
örminskad. Det är egentligen de högre civile och
nili:äre embetsmännen, egare af fabiiker och störrej
ägenheter, samt ofräke possesslozster, som darige-