DIOGENA?).
ROMAN
AF
GREFVINNAN IpDUnNA H... H...
Öfversättnirg från Tyskan.
Nu uppstod en lång paus; ban drack med
stort välbehag sitt the, och jag betraktade ho.
nom med förundrav. Jeg fann den resignatior
adorabel, hvarmed han bar sin tröstlösa exi
stens. Jag börjede högakta, beklaga honom
plötsligt föll en tanke stjernklar i min själ oct
bastigt sade jag: sbesvara mig en fråg:, mylord
Om :liting är er likgiltigt, om intet förmå
fängsla er, hvilkst intresse bar ni då att följ:
mig?
EG oNyfikenhet. mia grefvinva!s
Nyfiseniv Up upprepade jon
Ja, nyfikenheten 2tt se. bur
der öde, ! it, som
Det medför leds.ad att vera bla 2
Jelva; detta fordrar kraft, heroism, och cc
skall roa mig att se om ni har dessa egea
skaper.
Och hvad ämnar ni göra, mylord ? fråga
de jag.
Lefval svarade han, och trancherade en ccte
lett.
Jag ryste härvid och fann att lorden impo:
rnerade på mig. Jag tillstod det uppriktigt (öj
honom.
pDet förundrar mig ejs, svarade han, pde
bar ofta händt mig, men det gläder mig fö
er skull, ty då hänner ni åtminstone något cci
det unnar jag er.v
Och ni känner intet? Allsiatet, mylord? N
bar då ingen önskan ?,
Ajo! Jag skulle vilja dö tillsammans mer
er. Jag tänkte mig det i går afton, då jag be
traktade er skönhet på balkongen der ni stod
belyst af lampskenet från ert rum. Ni är de
skönaste fruntimmer jag seit på linge. Ja
ville veta huru detta sköna ansigte skulle s
i Se A. B. 4 2835, 286, och 287—280.