DIOGENA?). ROMAN AF GREFVINNAN IpDUnNA H... H... Öfversättnirg från Tyskan. Nu uppstod en lång paus; ban drack med stort välbehag sitt the, och jag betraktade ho. nom med förundrav. Jeg fann den resignatior adorabel, hvarmed han bar sin tröstlösa exi stens. Jag börjede högakta, beklaga honom plötsligt föll en tanke stjernklar i min själ oct bastigt sade jag: sbesvara mig en fråg:, mylord Om :liting är er likgiltigt, om intet förmå fängsla er, hvilkst intresse bar ni då att följ: mig? EG oNyfikenhet. mia grefvinva!s Nyfiseniv Up upprepade jon Ja, nyfikenheten 2tt se. bur der öde, ! it, som Det medför leds.ad att vera bla 2 Jelva; detta fordrar kraft, heroism, och cc skall roa mig att se om ni har dessa egea skaper. Och hvad ämnar ni göra, mylord ? fråga de jag. Lefval svarade han, och trancherade en ccte lett. Jag ryste härvid och fann att lorden impo: rnerade på mig. Jag tillstod det uppriktigt (öj honom. pDet förundrar mig ejs, svarade han, pde bar ofta händt mig, men det gläder mig fö er skull, ty då hänner ni åtminstone något cci det unnar jag er.v Och ni känner intet? Allsiatet, mylord? N bar då ingen önskan ?, Ajo! Jag skulle vilja dö tillsammans mer er. Jag tänkte mig det i går afton, då jag be traktade er skönhet på balkongen der ni stod belyst af lampskenet från ert rum. Ni är de skönaste fruntimmer jag seit på linge. Ja ville veta huru detta sköna ansigte skulle s i Se A. B. 4 2835, 286, och 287—280.