Korrespondens-artikel. Berlin den 6 December 1850. Tvisten om krig och fred — förutsatt att den någonsin var allvarsamt menad — afgjordes i förrgår. Kamrarne äro prorogerade tiil den 3 Januari, br von Manteuffel står i spetsen för kabinettet, hr v. Ladenberg har tagit efsked, och den 15 December öppnas i Dres den de så kallade fria konferenserna. Jag har alltid framställt såsom en öfvertygeise hos alla lugna betraktare, att äfven om det skulle komma till någon liten blodsutgjutelse, kriget icke ändå kommer att utbryta, då enigheten med Österrike och Ryssland, samdrägten med kabinetterna i allmänhet, ängslan för folksympathierna och skräck för koncessioner åt revolutionseller omstörtningspartiet,, sedan år och dag utmärkt hvart steg af den preussiska statskonsten. Osterrike, så väl som Ryssland, spekulerade, under Preussens fortsatta afvisande, på dess konungs och hans omgifoings personliga åsigter. De hade sig bekant att krigets undvikande och enigheten med de gamla bundsförvandterna är en samvetssa2k för den fredälskande monarken: de visste hvilket mäktigt parti det är, som arbetar i samma riktning och de visste äfven att Preussen, på den ståndpunkt dit det nu är bragt, endast kan föra ett krig på det vilkoret, att det slänger svärdets balja ifrån sig genast, och under plante:andet af den trefärgade fanan kestar sig i revolutionens armar, Preussen står alldeles ensamt: det har hela Europa mot sig. Sådant skulle ej skrämma en Fredrik dena Store; men han är just hvad som fattas oss. Med en half million soldater borde man icke frukta Europa; minst när man besinnar i hvilken ställning det nu befinner sig. Ryssland har i Polen en fiende, som lätt kan återväckas. Osterrike kan hållas i schack af Ungern och Italien, och det NapoJeontiska Rhenförbundets konungar — Sachsen, Båjern, Wärtemberg — hafva i sina egna undersåtare sina grymmaste fiender. Det är ofelbart, att om Preussen träder med Tysklands fana i spetsen för Tysklands folk, så skulle hela Tyskland sluta sig till det och en enda seger afgöra saken. I följd af omständigheterna och de handlande personerna vore dock detta alldeles omöjligt och skall så förblifva, tills någon handling af den yttersta förtviflan tilläfventyrs förekommer och framkallar tilldragelser, v:d hvilka den menskliga envisheten står vanmäktig. Under de positiva förhållanden som möta oss måste man anse för en lycka om freden upprätthålles; ty kommer det till krig nu, så skulle det blifva ett kabinettskrig, hvaraf intet godt kan förväntas. Endast ett revolutionskrig eller ett folkkrig skulle kunna förskaffa oss segern: ett krig, i hvilket massans hänförelse ger utslaget, — och till ett sådant finnas alla e:ementerna till hands hos tyska folket. Hat emot Osterrike och Ryssland gror djupt i allas sinnen ; särskildt hos os3 den föreställningen, att man vill förödmjuka Preussen, att absolutismen vill underkufva det; och det fortsätta afvisandet af Preussen har, jemte allt det hån vi nödgats röna, på det bittraste uppskakat Preussens hela folk. — Men både hänförelse och stridslust hafva under loppet af November blifvit behörigen afkylda och äro nu nära nog färdiga att slockna. Man har börjat fråga bvarandra efter ändamålet för de oerhörda uppoffringarne och försakelserna af alla slig, så framt ingenting vidare åsyftas dermed än att utverka en förlikning med Osterrike och Ryssland. Preussen saknar för närvarande krigsvana, ty i 35 år hafva vi haft fred. Det fattas oss ännu mer: generaler, som kunna ingifva förtroende. Oaktadt dessa brister, oaktadt de enstaka oordningar och ofu!lkomligheter, som röjt sig vid härens mobilisering, gifves det likväl ipgen annan krigshär i Europa, som är så rustad och slagfärdig som vår. Men, vår här är en folkhär, dess kraft kan egentligen yttra sig i landets försvarande; eröfringar kan man icke göra med dess tillbjelp. Denna här medtager politiska åsigter i fält, den har tankar, och vill tändas för ideer. Och till en sådan här fordras motsvarande befälhafvare: hela samhälisinrättningen måste öfverensstämma med dess inrättning; men ännu alltjemt strider häremot hvad som icke är verkligt konstitutionellt, lagligt, rättvist. Våra officerare passa icke till anförare för en sådan vapenmakt. Ett revolutionskrig skulle kunna förändra dessa förhållanden; det skulle kunna dana officerare och generaler. Alia dessa betänkligheter hafva åstadkommit, alt det demokratiska partiet förblifvit en stilla åskådare af striden mellan våra konstitutionella och ministeren. Och denna strid har så utfallit, att de konstitutionella. blifvit besegrade med ringa möda af hr von Manteuffel, derföre att de saknade allt understöd. Det demokratiska partiet tager sig till vara