de riksdagsmän och valmän och äfven riddarhusfull makter. Slutligen nedlade hr Dalman i protokollet sin be dröfvelse öfver det kongl. törslegets fall. (Forts. följer.) Presteståndet. : (Forts. från gårdagsbl.) Doktor Thomander forifor: Skall man våga att tala illa om bildningsprincipe inom detta högv. stånd? Hvem kan neka att vet och insigt i det som förehafves, är något som måst sökas? I denna mening tagen, är bildningen ostri digt något som måste fordras af den som gör ansprål på deltagande i statens angelägenheter. Men ick: är bildningen det enda; utan bordei denna menin; bredvid bildningsprincipen handlas om hederlighets principen, hvilken . man dock aldrig hörer nämnes Att vara hederlig karl är äfven för statsbestyrer vida angelägnare än att vara bildad. Och när bild ningen förstås såsom vanligen sker, är ingen jem förelse emellan det enas och det andras oumbärlig het. Men nu kan man lika mycket och lika lite skaffa någon borgen för bildningen som för karak. tersrenheten. Icke innefattar den akademiska lär domen den ringaste borgen för dugligheten till riks dagsmannavärf. Vi ha helt nyligen sett ett paria ment af de lärdaste män i det lärdaste land till samman: jag frågar om någon enda man i detts rum föreställer sig att ett parlament af svenska torpare, inhysesbjon och indelta soldater skulle ha åda galagt en mindre grad af statsmannaförmåga än alls desse lärde professorerne? Man skickade från detta parlament en professor till att förskingra en helarm6: jag frågar om våra torpare, inhyseshjon och soldater skulle inbilla sig något sådant? Kom icke samme vidtberömde professor till denna stad för at med sin statskunskep upplysa vår regering huru nyttigt och nödigt det var ait Slesvig-Holsteia föll ifrån Danmark? Och mean har visst ingen anledning att förmoda ati hen har utöfvat någon inflytelsa på hvad som i den saken tilldrog sig sedermera. Hade man lemnat vårt svenska bondestånd de affårerna i händer, hvilka det lärda parlamentet fann för sig. då det församlades, det svenska bondeståndet hade sannerligen förstått att behandla dem litet annorlunda. Man hade icke fått höra så vackra tal, så många tal och så långa tal, framförallt icke så långa tal emot christendomen, som de hvaraf Paulskyrkan genljöd; man hade kanhända fått se litet oskyldigt blod på knogarna och på pulpsterna såsom spår efter de kraftiga åtbörderna under demonstrationerna; men det är bra sannolikt att gatorna hade hållits rena ifrån våldsverkare. Så är det beskaffadt med den baprisade bildningen i rådplägands församlingar. Det enda sätt att få bildningen fram till riksdagshuset, det är att ställa valen så att de Kederligaste och de klokaste få de mesta möjliga utsigterna för sig. Pris vare då det s. k. himmelska rikets invånar21 De sätta bredvid den stora lärdomsbildningen, hvilken da högt värdera, ett annat slags storhet, der stora kroppsbildningen. Dar kunds en lycklig kroppskonstitution, som annars vid så många valtillfällen skjutes åt sidan, också en gång komma till sin rätt och sin heder. Men våra stora statsmän här i landet äro så små, och så magra tillika, att man icke kan hoppas många stora sympatier för detta slags bildvingsprincip. Nog tycker jag för min del att dei vore lika så ofelbart om man sökte utröna riksdagsmannabildningen efter viktualievigt som att den mä tes efter examensbetyg eller efter riksdaler. Om der rena och oblandade personlighetsprincipen lönar dei knappt mödan att tale; det är en buse att skträmme barn med, liksom fiskargämmorna skräma sina kärlekspauter med neckea eller den stora sjöormen; allteftersom det romantiska eller det rationelistiska elementet är i deras uppfostringsiheorier det öfvervägande. Döt man kallat personlighetsprincip istats författningsläran är ju antingen distriktvalsprincipan eller också helt enkelt den princip att valrätten bör något utsträckas. Samtliga dessa principer, hvilka man under detta slags diskussioner begagnar efter omständigheterna, påminna mig om ett samtal som en nu mera afliden kapitelledamot berättas ha haf: med en missnöjd rättsökande som frågade honom, efter hvilken prineip konsistörium hade gått till väga i det omtvistade fallet. Kapitelmannen svarade i all godmodighet: konsistorium har flera principer, vi göra än efter den ena principen, än efter den andra. Att lärdomen bshöfver finnas i rådplågsnde riksförsamlingar, derom lär väl ingen meningsskiljäktighet förefianas, utan blott derom huruvida don egeniligen s. k. bildningen i ett fullständigt mått skulle vara ett oundgängligt vilkor för valrätt och valbarhet. Hvad valrätten beträffar, är det rent af en absurditet att fista den vid ett sådant vilkor. Det skulle vara artigt att veta huru många declinationer och -conjugationer eller glosor ur glosboken eller propositioner ur Euclides ex menniska behöfser känna för att älska sitt fädernesland och för att veta hvilken eller hvilka medborgare i orten äro de he derligaste och de dugligaste att skicka fill valorten till riksdagsmäns utväljande. Hvad valbarhsten beträffar, så spelar den förträffligaste humor öfver alla försök till valbarhetskategorier mad afseende på bildningen: mån bestämmer och måste bestämma sina fordringar så ligt som om fara vore å färde att representatlonen skulla utgöras af hedersmän, som hvarken känna lilla catechesen eller kunna läsa och underskrifva ett köpsbref. I denna del har förmögenhetsprincipen eller kan, om den rätt begegnas och-icke såsom i det här förevaranda förslagst, åtminstone hafva ett afgjordt företräde. Dukater och specler, det är ändå ev slegs redbarhet. Till öfverskrift å porten kan man då sätta: Hinc robur el sceurilas, såsom öfverskriften fordom lydde å de baakosedlir, dsm banken sedermera inlöste, efter 198 sk. i ställe för 48. Man får dock icke derföra förgäta att sjallva skilnaden mallan fattiga och rika, den 32 skilnad man i våra dagar kinolägga till gruvd för EN statsförfattnlag, NIKYAl TCKS SAKHar Stan vansklighoter: den ene är fattig med 50000 rår, def andre är icke favig mad (so af denna summa Bildningskategorien är dock ännu mera svåfvande än förmögenhotskalegorlen, när det är fråga om riks dagszöromåien, hår 1 lande; i synnerhet. Det gifves ärendar, i-hvilka professora kan undervisa bonden, men det gifves andra hvaruti bonden, sjömannen, handtverkaren, soldaten. kunna undervisa pr: SOFm. Med all aktaing för theo:lorna i proktiska frågor kan mau ju icka neka au de ba en öfvervägande banägenhet att vara felaktiga, så vida de icke äro afstrifna, när de framställas al en person som sjelf icke lagt hand vid sakerna. Med allt förekt för rutinen kan man icke neka att den alltid, då dena tillhör en menniska med sundt förnuft och fri vilja, har sin theori med sig, om än den icke blifvit Veatilerad i akademiska dispustioner. Ville nu någon fråga hi.