de riksdagsmän och valmän och äfven riddarhusfull
makter.
Slutligen nedlade hr Dalman i protokollet sin be
dröfvelse öfver det kongl. törslegets fall.
(Forts. följer.)
Presteståndet. :
(Forts. från gårdagsbl.)
Doktor Thomander forifor:
Skall man våga att tala illa om bildningsprincipe
inom detta högv. stånd? Hvem kan neka att vet
och insigt i det som förehafves, är något som måst
sökas? I denna mening tagen, är bildningen ostri
digt något som måste fordras af den som gör ansprål
på deltagande i statens angelägenheter. Men ick:
är bildningen det enda; utan bordei denna menin;
bredvid bildningsprincipen handlas om hederlighets
principen, hvilken . man dock aldrig hörer nämnes
Att vara hederlig karl är äfven för statsbestyrer
vida angelägnare än att vara bildad. Och när bild
ningen förstås såsom vanligen sker, är ingen jem
förelse emellan det enas och det andras oumbärlig
het. Men nu kan man lika mycket och lika lite
skaffa någon borgen för bildningen som för karak.
tersrenheten. Icke innefattar den akademiska lär
domen den ringaste borgen för dugligheten till riks
dagsmannavärf. Vi ha helt nyligen sett ett paria
ment af de lärdaste män i det lärdaste land till
samman: jag frågar om någon enda man i detts
rum föreställer sig att ett parlament af svenska tor-
pare, inhysesbjon och indelta soldater skulle ha åda
galagt en mindre grad af statsmannaförmåga än alls
desse lärde professorerne? Man skickade från detta
parlament en professor till att förskingra en helar-
m6: jag frågar om våra torpare, inhyseshjon och
soldater skulle inbilla sig något sådant? Kom icke
samme vidtberömde professor till denna stad för at
med sin statskunskep upplysa vår regering huru
nyttigt och nödigt det var ait Slesvig-Holsteia föll
ifrån Danmark? Och mean har visst ingen anledning
att förmoda ati hen har utöfvat någon inflytelsa på
hvad som i den saken tilldrog sig sedermera. Hade
man lemnat vårt svenska bondestånd de affårerna i
händer, hvilka det lärda parlamentet fann för sig.
då det församlades, det svenska bondeståndet hade
sannerligen förstått att behandla dem litet annor-
lunda. Man hade icke fått höra så vackra tal, så
många tal och så långa tal, framförallt icke så långa
tal emot christendomen, som de hvaraf Paulskyrkan
genljöd; man hade kanhända fått se litet oskyldigt
blod på knogarna och på pulpsterna såsom spår ef-
ter de kraftiga åtbörderna under demonstrationerna;
men det är bra sannolikt att gatorna hade hållits
rena ifrån våldsverkare. Så är det beskaffadt med
den baprisade bildningen i rådplägands församlingar.
Det enda sätt att få bildningen fram till riksdags-
huset, det är att ställa valen så att de Kederligaste
och de klokaste få de mesta möjliga utsigterna för
sig. Pris vare då det s. k. himmelska rikets invå-
nar21 De sätta bredvid den stora lärdomsbildningen,
hvilken da högt värdera, ett annat slags storhet, der
stora kroppsbildningen. Dar kunds en lycklig kropps-
konstitution, som annars vid så många valtillfällen
skjutes åt sidan, också en gång komma till sin rätt och
sin heder. Men våra stora statsmän här i landet
äro så små, och så magra tillika, att man icke kan
hoppas många stora sympatier för detta slags bild-
vingsprincip. Nog tycker jag för min del att dei
vore lika så ofelbart om man sökte utröna riksdags-
mannabildningen efter viktualievigt som att den mä
tes efter examensbetyg eller efter riksdaler. Om der
rena och oblandade personlighetsprincipen lönar dei
knappt mödan att tale; det är en buse att skträmme
barn med, liksom fiskargämmorna skräma sina kär-
lekspauter med neckea eller den stora sjöormen;
allteftersom det romantiska eller det rationelistiska
elementet är i deras uppfostringsiheorier det öfver-
vägande. Döt man kallat personlighetsprincip istats
författningsläran är ju antingen distriktvalsprincipan
eller också helt enkelt den princip att valrätten bör
något utsträckas. Samtliga dessa principer, hvilka
man under detta slags diskussioner begagnar efter
omständigheterna, påminna mig om ett samtal som
en nu mera afliden kapitelledamot berättas ha haf:
med en missnöjd rättsökande som frågade honom, efter
hvilken prineip konsistörium hade gått till väga i
det omtvistade fallet. Kapitelmannen svarade i all
godmodighet: konsistorium har flera principer, vi
göra än efter den ena principen, än efter den andra.
Att lärdomen bshöfver finnas i rådplågsnde riks-
församlingar, derom lär väl ingen meningsskiljäktig-
het förefianas, utan blott derom huruvida don egeni-
ligen s. k. bildningen i ett fullständigt mått skulle
vara ett oundgängligt vilkor för valrätt och valbar-
het. Hvad valrätten beträffar, är det rent af en
absurditet att fista den vid ett sådant vilkor. Det
skulle vara artigt att veta huru många declinatio-
ner och -conjugationer eller glosor ur glosboken el-
ler propositioner ur Euclides ex menniska behöfser
känna för att älska sitt fädernesland och för att veta
hvilken eller hvilka medborgare i orten äro de he
derligaste och de dugligaste att skicka fill valorten
till riksdagsmäns utväljande. Hvad valbarhsten be-
träffar, så spelar den förträffligaste humor öfver alla
försök till valbarhetskategorier mad afseende på bild-
ningen: mån bestämmer och måste bestämma sina
fordringar så ligt som om fara vore å färde att re-
presentatlonen skulla utgöras af hedersmän, som
hvarken känna lilla catechesen eller kunna läsa och
underskrifva ett köpsbref. I denna del har förmö-
genhetsprincipen eller kan, om den rätt begegnas
och-icke såsom i det här förevaranda förslagst, åt-
minstone hafva ett afgjordt företräde. Dukater och
specler, det är ändå ev slegs redbarhet. Till öfver-
skrift å porten kan man då sätta: Hinc robur el
sceurilas, såsom öfverskriften fordom lydde å de
baakosedlir, dsm banken sedermera inlöste, efter 198
sk. i ställe för 48. Man får dock icke derföra för-
gäta att sjallva skilnaden mallan fattiga och rika,
den 32 skilnad man i våra dagar kinolägga till
gruvd för EN statsförfattnlag, NIKYAl TCKS SAKHar Stan
vansklighoter: den ene är fattig med 50000 rår,
def andre är icke favig mad (so af denna summa
Bildningskategorien är dock ännu mera svåfvande än
förmögenhotskalegorlen, när det är fråga om riks
dagszöromåien, hår 1 lande; i synnerhet. Det gifves
ärendar, i-hvilka professora kan undervisa bonden,
men det gifves andra hvaruti bonden, sjömannen,
handtverkaren, soldaten. kunna undervisa pr: SOFm.
Med all aktaing för theo:lorna i proktiska frågor
kan mau ju icka neka au de ba en öfvervägande
banägenhet att vara felaktiga, så vida de icke äro
afstrifna, när de framställas al en person som sjelf
icke lagt hand vid sakerna. Med allt förekt för
rutinen kan man icke neka att den alltid, då dena
tillhör en menniska med sundt förnuft och fri vilja,
har sin theori med sig, om än den icke blifvit Vea-
tilerad i akademiska dispustioner. Ville nu någon
fråga hi.