Kammarherren Nils Tersmeden mente stt mångt
jar de utmärktare förmågorna bärstädes; som Vero
Jemot förslaget, skulle af sin ställning hindras att
yttra sig mot förslaget, och angaf detta såsom skä-
lat hvarför han yttrade sig, dervid han utg!ck från
den-meningen att staten genom reformen skulle för-
vandlas från et organiskt helt till ett: bolag. Tala-
ren kärde knoeppt någon sansad person som ej hem-
burit Försynen sitt lof för den räddning samhället
erhöll der 91 Augusti 4844, då reformen förra gån-
gen förkastedes, och derföre hede man då närmest
att tacka-adeln och presterna. Likaså skule dennal
dagens utgång visa om man fioge tacka Gud för en!
dylik räddning, eller sucka ötver en bestraffning som
drabbat ett lättsinnigt folk; -Han ville utveckla re-
presentationen ur det närvararde, det vore en för-
bättring, ej ett bortkastande af det dugliga för oför-
sökta theorier -m. m. Förslagets goda syfte förne-
kade han ej, men ansåg det ej vittna om djupt för-
stånd eller statsmannablick; grunden är ej allenast
osäker, den är farlig. Taleren kastade härvid er
sidoblick på reformen i skolväsendet som han ogil
lade, emedan den skall, mente han, förvandla oss
från en enkel och allvarlig, till en materiel nation.
Han målade nu huru representationen genom refor-
mens antagande skulle snart öfvergå till ett bonde-
regemente när bönderna komma underfund med att
de kunna få öfverhanden och känna sig besvärade
af skatterna. - Härefter varnade han med 4848; med
exemplen af Frankrike med dess uselheter (så tyckte
referentem ordet föll); af Tyskland, -af Danmark, som
kastat sig i demoökratiens armar, och af Norge, om
hvilket allt åtskilliga anmärkningar gjordes. Eng-
land befunne sig i en alldeles egen ställning. Hen S
upptog härefter åtskilliga af anmärkningarna mot
det nuvarande representationssättet och menade att
de flesta felen i det närvarande dels blott härrörde
af obeqvämligheter i machineriet, som lätt Kunna
afhjelpas, dets i misstrosndet till vår egen förmåga.
Utvecklade vidare, butu stånden alltid komma att
stå qver om stindsskilneden i valen upphör. —
Hr Tersmeden lade äfven mycien vigt på den
omständigheten, att demokratien, enligt hans förms-
nande, just lefver och utgör väsendet i den närva-
rande representationen. (Detta her nu för tiden
blifvit ett favoritargument bos reaktionen.) Datta
tal fortsattes ytterligare omksing en halftimma med
undersökningar af alla slag, synnerligast om tidens
anda och dess betydelse och tesdens, hvilket bland
annat liknades vid att kasta sig i den lede fresta-
rens armar. — Åtskilliga bravorop hördes efter läs-
ningens slut och kammarherren Liljenstolpe in-
stämde.
Generallöjtnanten baron Nils Palmstjerna upp-
läste jemväl en ganska lång afhandling emot försla-
gets antagonde, som dock ej nu hinner meddelas.
En hufvudtanke deri var naturligtvis, att den sven-
ska statsförfattningens naturliga utveckling skulle
afskäras genom förslagets antagande; - Historien ge-!
nomgicks äfven; det germaniska ursprunget, förhål-
landet under medeltiden och under 4700:talet pi
kontinenten, Napoleons öfvervälde, jättens fall, fre
den, .den inre statsrättens ordnande, de fransyska
kartorna, orsskerna till: resktionen i Spanien och
1823 års fälttåg, Tysklands Ständische Verfassungen,
Wienerkongressen m. m., allt detta vidrördes och
afhandlades i korthet; för ätt visa hvad det moderna
konstitutionella statslifvet är: en på sanden gruB-
dad ranglig byggnad. De sista 5 årens händelser
skildrades äfven, ait visa det till och med tvåkam-
marsystemet ej har någon motståndskraft. De blod-
drypande frukterna af det konstitutiosella systemet
såg man i Prag och Wien. Ett århundrade skulle
vu behöfras att betala. 1848 års rus. Tal; genom-
gick vidare Preussen, Wuärtemberg, Baden och Hes
sen, hvars ledsamma förhållanden uppenbarligen äro
en följd af konstitutionalismens öfverdrift. Det vär-
sta vore dock den legstiftande maktens ingrepp på
äganderättens helgd, men den som tviflar, han fråge
ägare af jord och jordräntor. - Han medgifver att
fyrdelnipgen är en olägenhet, men vaktom oss att
icke utbyta olägenheter mot vådor. Han har upp-
täckt många fe! i grundlagen, men de böra afbjel
pas med dess bibehållande; man bör ej försöka efter
enogelskt mönster införa tvåkommarsystemet, hvilket,
der det skett, liknat markattans försök att efierapa
menniskan; man bör låta England få vara Evgland
och Sverge förblifva Sverge. Han längter icke ef-
ter de allmänna valens ur-mörja (så föreföll ordet
ref.) och uppräknade en stor mängd andra saker
sf de moderna inrättningarna, efter hvilka han ej
längtar, samt utropade slutligen att vestigia terrent
och att han erbjuder fåderneslandet det sista hav
har att erbjuda — ett nej.
Detta anförande slutade ej förr än klockan ett,
hvarefter grefve Klingspor, Mawitz, uppträdde li-
kaledes med en utforlig statsfilosofisk afhandling mo! l!
förslaget, men som vi måste förbigå för tillfället, li-!
kasom bland de -efterföljande talarne endast hinna l!
nämnas till hamnet följande, som vidare talat tilll!
slutet af plenum kl. half fem, nemligen assessorn!
Pehr Lagerhjelm, .grefva Benning Hamilton och )
grefve G. Lagerbjelke emot, samt grefve August f
Mörner jemte statsråderne Gripenstedt, Sandströ-
mer och grefve v.Platen för förslaget:
Plenum, slutsdt kl. half fem, fortsättes i morgon.
1
t
- d
— I Borgareständets plenum i dag förekomle
först en af br Gustafsson väckt motion om för 1
äudring af åtskilliga paragrafer af bevillningsför-u
ordningen, i anledning hvaraf hrr Almgren, Rin-4
man, Grape, Boscus, Palander m. fl. yttrade sig.!
De flesta voro af den mening, att om ock i Stock-lt
holm det vore svårt att anskaffa tillförlitliga bevislr
för fattigare Kandtverkares oförmögenhet att batalale
bevillningen, det dock i de andra städerna vore bå-li
de möjligt och ändamålsenligt att derom meddelal?
taxeringskommittån, . som sedan inom den :störstals
möjliga latituden för sina bestämmelser kunde upp-s
göra taxeringen, hvaremot man ej gillade den åsig-t
ter, att äfven i pröfoingskommitten borde dylikelt
L
s
b
1
f
(
8
L
1
I
f
1
l
t
I
bevis kunna företes och derpå möjligen fästas atse-
ende i händelse de ej i behörig tid blifvit till taxe-
ringskommittn in!emnade. Motionen remitterades
till bevillningsutskottet. — Hr Rudlings motion om l1
lindriog i skjutsningsbesväret för rikets städer, och
hr Bergs om nedsättningar i postportot blefvo äfven
remitterade till vederhörliza utskott.
Härefter hade hr Indebetou en vidlyftig och upp-
lysande kritik af hr Hörpsteins anförande om ban-
ken, hvartill vi torde återkomma. — Hr Hörnsteins
enförande, jemte hela den deröfver förda diskussio-
nen, blef tlll barkoutskottet remitterad, sedan br
Lagergren framställt den önskan att denna förelö-
pande debatt måtte blifva den sista innan utskott
behandlat frågan, i hvilken önskan många in-
stämde.
Derefter upplästes följuude rbotioner:
Af hr Winge: om tullfri införsel af gjuljern)c
och slipstenar : I
Af hr Bergman: om förändring af 30 8 3 mon. !J
bevillningsförordningen ; i
Af hr Almgren: om bibehållardet af den nuva-l
rande tulltaxan, samt om anslag af 8000 rdrla
bko till 5 vrezestipendier åt skickliga arbetare;
Al hr Berger: om. ändring af bestämmelsernall
för jernbrukens taxeringsvärden;
Af hr Lindström: om inrättande i Wisby af ett)d
filial-lånekontor för riksbankens lånerörelse; f
Af hr Grape: om pension åt doktor Hartmansd
enka ; d
Af hr Bossus: om förändringar fabriks- och !S
handtverksordningen. 8
För öfrigt blef hr Cassels från Konstitutions-p
utskottet remitterade motion. bördlagd.
Borgarståndet den 14 December. 1
(Forts, från gårdagsbl.) 1
Hr Brinck: att han hoppades det Bevillningsut-,
skottet, som Var sammansatt af personer från allaiC