ligt och till sin- utgång intagande. En viss
enkefru Eiisabeth Lidn, som med söner och
döttrar en vacker dag skulle göra en liten sjö:
resa från Göteborg till Strömstad, råkar på
vägen en fransk korsar, som tar farkosten; på
bvilken hon jamte andre färdades. Den franske
kaptenen Davenel, i sig sjelf en ädel man, förer
dock, af intråffande anledningar, hela sällskapet
med sig till... Guineakusten. Efter minga hän-
delser här ute i Afrika komma fru Lidn, hen-
nes barn och många af de öfriga i sällskapet
att stanna i oasen S:t Joseph, i grannskapet af
S:t Louis; der kapt:n Davenel, som friar till
fru Lideas ena dotter, Ann, omsider slår sig
ned och bildar ett vHem i öknen.. Härifrån
är det som fru Lidea den 17 Febr. 1816
skrifver ett bref till sin bror, herr Matthias
Triondqvist i Strömstad, och underrättar honom
om sitt och sina barns öde. Genom detta bre!
har man i Sverige naturligtvis fått veta huru
siken gått. — Den lilla angenäma boken, ut
gilven hos hr Brudin, prydes af sex nitida stål-
gravyrer.
— B udinska bok- och förlagssandeln har äfven
för år 1851 gifvit publiken ea Miniatyralma-
nach med fiaa stålgravyrer och litbografisrade
porträtter. De förra äro ej mindre äa 6, och
förtjena verkligen tagas i skärskådanle. På
sjelfva titelvignetten har man en utsigtaf Tet-
schen, med sin kyrka på en hög mor vattnet
nästan lodrät klippa. De fem öfrigir föreställa
täcka flickfigurer — t. ex. en sittande i en
ändstol, djupt eftersinnande och med en ma:que
på knäet, hvilken ger benne anl-dning till erin-
ringar: ett par andra stadde i ett blomsteriand-
skap, der de åse huru tvenne dufvor kyssas;
en tredje, stående på en slänggunga 0. s. v.
Dessa stålgravyrer hafva, som man ser, gifvit
almanachens novellister anledning att öfver dem
författa sina nätta berättelser. Således bar hr
Metlin för den första gravyrea skrifvit Erio-
ringens, deruti Antigone bar hufvudrollen; br
v. Braun för den andra och tredje ssmmansatt
Trägårdsflickan (Malio) och Kyssen, (genre-
målning, hvari Laura och Rosa förekomma);
Ryno för den fjerde gjort ett litet poem kal-
ladt ;Saknaden; och en anöonymus slutligen
för den femte skrifvit Gungann, en berättelse,
der läsaren föres till Getarp i Småland, får göra
bekantskap med patron Nåfverbom och äfven
med fröken Lina Lingonkrona, som brukar roa
sig på en gunga i töfbackarne.. — Utom allt
detta bekommer man en verklig raritet, nem-
ligen porträttet af Kusinförfattarinnan (friher-
rinnan S. von Knorring, född Zelow), som en
gång lät förstå, att bon alls ieke ville gifva
allmänheten en afbildning af sitt ansigte; men
bvilket nu, efter hennes död, dock skett. Por-
trättet åtföljes af en kort biografi; medhr Cru-
senstolpe till auktor. Samma förf:e har äfven
bidragit med en lefnadsteckning öfver Axel von
Fersen den yngre, hvars lithografierade por-
trätt man finner i Miniatyralmanachen.
— Violblomman är namnet på en annan, äf-
ven hos hr Brudin utkommen jul-lektyr, för-
sedd med särdeles nitida och väl valda stål-
sravyrer. Dessa beledsagas af fyra svenska no
veller: Blommornan, Angelican, Elisa Törn-
crantz, samt Morbror och Systersonn. De
.venne sista hafva Wilhelmina till författarinna.
Den ene af dem är till och med en phistorisk
ikizz), och skall säkert låsas med intresse. Elisa
förnerantz, hvilken går näst förut, utgör en
distorisk novell, hvari många märkvärdiga per-
oner, bland andra kung Gustaf III vid epoken
tf sin Italienska resa, samt flere af hans rykt-
vare samtidingar (t. ex. Armfelt, Essen, baron
tob. Löwen o. s. v.) uppträda. Det hela
lutas lyckligt. Elisa Törnerantz, som en
viss period varit förfärligen stolt, kufvas och
örvandlas omsider till baron Löwens maka.
Tennes far, öfverste Törnerantz framtidsdröm-
nar blefvo härigenom snart förverkligade, i thy
att en hel flock raska och vackra barnbarn
nom kort lekte omkring honom.,