tillåtas mig act nu först utveckla. Dertill for-
I dras att kasta en återblick till 1844 års riks-
I möte. Högeligen förnärmad af några serdeles
tänkvärda företeelser inom riksdagens högre
kretsar, var regeringen vid slutet af sistnämnde
år betänkt att till ständerna afgifva förslag till
representationsförändring. Den lät till och med
förstå, att en proposition derom kunde när som
helst vara i beredskap. Frågan förföll likväl
i anseende till Hans Maj:t Konungens resa till
Norge i Februari 1845. Den vanliga striden
emelbn det norska byråkratiska elementet och
det så kallade bonderegementet i Norge var
då vil Storthinget i Christiania på höjden af
sin bitterhet. Inflytelsen deraf på svenska re-
geringsledamöterna blef ganska märklig. Icke
utan tecken till demokratiska sympatier hade
åtminstone några bland dem begifvit sig åstad
till Norge. I April 4845 återkommo de deri-
från med förändrade tänkesätt, d. v. s. medl
reaktionära åsigter i representationsfrågan. På
deras föranstaltande gjordes emellertid vid riks-
dagen .motioner, att Ständerna skulle bos re-
geringen hegära tillsättning af en representations-
kommitte, Förslaget derom hade endast ett gan-
ska ringa medhåll hos ständerna, menbifölls
icke desto mindre, för att främja regeringens
önskan. Detta bifall vanns för priset af en
grundlagsvidrighet, hvars. like man knappt förut
hört omtalas. Från Konstitutionsutskottet hade
nemligen inkommit ett nytt representations-
förslag, hvaröfver sedan skiljaktiga beslut voro
fattade, borde grundiagsenligt voteras i För-
stärkt Konstitutionsutskott. Till förhindrande
deraf vidtogs inom ett af riksstånden det säll-
samma medlet att, alla påminnelser oaktadt,
aldrig till afgörande företaga förslaget till vo-
teriugsproposition inom nyssnämnda förstärkta
utskott. Åtta månader efter förloppet af 1845
års riksmöte tillsattes representationskommit-
tn. Den arbetade under regeringens resktio
nära ledning, som var till den grad framstå-
ende, att den hotade upplösa kommitteen in-
oan arbetet ännu var fulländadt. Såsom en
oaturlig följd af den sålunda inom kommitten
alstrade splittring blef detta arbete ganska otill-
fredsställande, och när derefter 1847 års riks-
möte inträffade, fick detsamma, besynnerligt
nog, icke ens åtnjuta regeringens eget förord.
Utan något regeringens yttrande i sak blef
alltså kommittens betänkande öfverlemnadt till
ständernas, som upptogo detsamma med all möj-
lig likgiltighet. - Denna riksdag hade knappt
fortgått i I ä 4 månader, då underrättelserna
om de. i åtskilliga europeiska stater timade folk-
rörelser gåfvo svenska reg. ny anledning till
verksamhet i representationsfrågan. Dåvarande
Konstitutionsutskottets ledamöter fingo alltså
å regeringens vägnar mottaga en direkt upp-
maning att, med hänsigt till tidens kraf,skynd-
samt förena sina bemödanden, för att till stin-
dernas grundlagsenliga behandling kunna öf-
verlemma förslag till representationsförändring.
Ej serdeles långt derefter ombildades konsel-
jen, med syftning såsom det sades att lemna
en förut saknad garanti för statsstyrelsens fast-
het och tillförlitlighet.
Under sådana omständigheter och efter allt
hvad sålunda föregått, antog jag i förväg såsom
gifvet, att det på representationskommitten fö-
renämnde betänkande till hufvudsaklig del grun-
dade representationsförslag, hvarmed den ny-
bildade ministeren redan i Maj månad 1848
helsade Rikets Stäinder, omöjligt kunde vara
annat än ett stundens hugskott, tillkommet för
att afböja den allmänna opinionens påtryck-
nivg, som vid denna tidpunkt egde rum. Jag
hyste således ingen förväntan att förslaget skulle
innefatta en tillfredsställande lösning af den
stora frågan. Jag hade, med ett ord, intet hopp
på möjligheten af förslagets antaglighet.
Det följer nu i ordningen att visa, huru
denna förutsättning slagit in.
En gammal godkänd regel säger visserligen:
vin medio virtus et veritasp, men derutaf bör
lixväl icke den slutsats dragas, att man ikam-
pen meilan hvarandra motsatta tendenser, må
låta systemet för en antaglig representations-
reform hvila på andra gruoder än förnufisen-
lighet och öfverensstämmelse med allmänt väl.
Ett sådant system miste syfta både till erkän-
nande af det sanna menniskovärdet och att
skydda hvarje oförvitlighets medborgerliga rätt.
Det måste vara egnadt såväl att ingjuta en
frisk lifskraft i statskroppen, som ock att, med
sröd af tidsförhållanderna och kulturens ställ-
ning, betrygga den borgerliga och politiska
friheten. .
Huru motsvarar nu det hvilands representations-
förslaget dessa fordringar? Jo, det låter med-
horgerlga, representativa rättigheter . bero af den
mest åstådliga principlöshot! Dat har en röstskala,
åsom. det pårsonliga värdets mätare! Det splittrar
ien personliga enheten uti sönderbråkade, i tillämp-
ningen, omvändbara delir, på samma gång som det
sillerkänner dan ena personligheten dubbel och, för
vissa fali, äfven fyrdubbal rösträtt! : Det förnärmer
dea jomplikhet inför lag, som bjuder lika befogen-
net att utkora folkombud! Det uppdeager en för
1et allmänna vådlig klassskillnad! Dot ställer de o-
vemedisda på en lägre finea än rangen och rikedo-
men! Det bafordrar den söndring, som tvenne ka-
raktersskiljda kamrar. städse förorsaka! Det har till
ippgift att inrymma embetsmanna-intresset en öf-
värvägande, af andra länders erfarenhet, i hög grad
räktansvärd ioflytelse! Det alstrar privilegii-iördo-
mar, i stället för att skingra dem! Det försonar
- icke afundan, det snarare skänker den ny nä-
ring
I det förändrade skick, hvari tidsförhålianderne
fier 1848 års sto:a verldshändelser gestalta sig, Kan
tt representationsförslag af här ofvan skildrade be-
kaffsnhot svårligen tillvinna sig ewt allmännare för-
roende. Endast medvetenheten af det för hvarje
;vensk man gällande dyrbara åliggandet att deltega
fåderneslandets försvar och gifva sitt lif för det-
amma — endast denna medvetenhot är tillricklig,
nr an m HrireE mm mr MR rr Arr
2 ch Ir - BM OR - DR
tt hos en och hvar inskärpa en klar insigt derom,
tt likhet i medborgeriiga skyldigheter medför osf-
ergifliga anspråk på likhet i medborgerliga rättig-
eter; och då detta erkännes, så lärer icke haller
uona förnekas, att frukten af det så högst brist-
älliga reprasentationsförslagots antagande sannolikt
kulle. blifva en allmänzar2 missbelåtenhet med kar-
ke Svårare följder! En sådan frukt kunde blifva så
tycket mor bitter, som dena representationsform,
vilken förslaget inaefattar, icko osannolikt skulle,
sin tillämpning, icke allenast sätta sjolfva den nu
etryggade tryckfriheten på spel, utan ock förenle-
a skattornas förökanda och statslånesystemets infö
ande!
De vådor jag förespeglar äro ingalunda öfverdrif-
a. Do inses läst af hvarje oförvillad blick. Hvad
gör dem i ännu högre grad betänkliga, är svå-
ten att finna en räddning derutur. tv om hyrå-