slöjder, skullö då ej mer kuana existera. Hvad är vä! ock boavillningsutskettets opus? ytt rade tal. — Jo, ett verk, värdt att förkastas. Rik sons Sänder hafva ock pröfsat och förkastat dat Man borde ej framlägga eit underkänt arbete; slut ligen, yttrade tal., jag anser tullagarne fullkomliga och att om man önskar förändra dem, så bör mar äfyen förändra kreditsystemet o. s. V. Hr Halling: att han ej vore sinnad att nu leve: rera en hufvudbatalj i deana vigtiga fråga oci had: helst sett att utskottets anmärkningar och upplys ningar hada blifvit inhemtade. Men om jag nu skulle tiga, kunde man tro, att jag gifvit vika fö nya öfvertygelser; sade sig ej älska öfverdrifter å! något håll och trodde att borgarståndets tanke hä ej bör lemnas utan afssende. Allt hvad man här yttrat vore gammalt och vanligt och han fru:tade at ej få höra något nytt. Ett faktum har dock upp: kommit, som jag ej kan underlåta att anföra. Et! eller två förbud hafva förmärkts. Före, under och efter ropades ve och förbannelse öfver förändringer Med hvad verkan hade den med sig? Jo, att sam: ma näring gått framåt, priset fallit och flora stors anläggningar framkallats. Her Hesselgren och Gustafsson tycktes också fordra s. k. skydd för den inhemska industrien hvaremot hr Grape ansåg att det råder en förvillelse i sjelfva principerna för tullagstiftningen. Man tror att staten vinner inkomster genom höga tular, då den i sjelfva verket förlorar, emedan den lockar, ja nästan tvingar till öfverträdelser, till följe hvaraf en dylik lagstiftning ej af honom kunde gillas. Derpå hade hr Murån ett längre anförande hvari han bland annat yttrade: att orsaken till de stora strider som fördes rörande ifrågavarande ämnen låga . såväl i de djupa principer som de många detaljbostämningar som de förutsatte. Anmärkningarne som blifvit gjorde mot de friare ideerna uti tullagstiftnivgen voro de samme som af alla andra länders prohibitister blifvit framkastade. Underligt, att det aldrig fallit någon prohibitist in att uppstå och säga, att banden på handeln borde lossas, oaktadt man ofta hört dem erkänna riktigheten af frihandelsprincipen och säga sig endast vilja afvakta passande konjunkturer, för att kunna tillämpa dem. Hvad det angick, att man borde åt regeringen öfverlåta omsorgen om tull-lagstiftningen, som nu blifvit anbefaldt, så undrade han hvarföre ej under förra riksdagen samma förtroende för regeringen försports. De Principer för en friare handel, som nu i den civiliserade verlden blifvit antegna, hade redan14823 a: rikets ständer blifvit omfattade. Vid 4824 års riksdag hade de, sådane de vid samma tid af Huskison i England förfäktades, inom sjelfvo statsrådet funni: -e0 anhängare uti dåvarande statsrådet Sköldebrand, ehuru han då stod ensam och sålunda ej kunde -vinna gehör. Emellertid hade de frö, som från den tiden blifvit utsådda, ej fallit på hilleberget. År 4839 nedsattes en kommitte för tullfrågans behand ling, hvilken bevisade nyttan af en liberal tull-lagsiiftning, men utskoitets betänkande 1840 understöddes ej af det dåvarande systemets anhängare. Vid 4344 års riksdag beslöts att tulltaxan skulle bibehällas ofö ändrad och först 4847 tillkännagaf konungen behofvet af förändring af principerna för tullagstiftningen. Afven anförde talaren ett skrifiligt utlåtande af presidenten Skogman i frågan, som gick ut på ait i stöd af statistiska fakta och tabeller visa fördelarna af ett friare tulisystem, hvarföre äfven andra faktiska bevis åberopades, Så bade t. ex. bomullsgarn under hela 4700-talet varit till införsel förbjudet och då fanns ej heller något enda spinneri i landet, Anda till 4816 var införseltörbud mot allt hvilt bomullsgarn, men samima år blef bomullsgarn under JM 214 tillätet att införas; men 1824 skärptes åter tulltaxan så, att till och med 2 25 förbjöds. Först år 1830 boritogs allt förbud mot vVaran, som sålunda blef billigare; b-hofvet deraf blef större, i mån hvaraf ock tillverkningen ökades. Flera exempel på hur de siränza tull-Jagarne dessutom eluderas anfördes, äfvensom ord af hr Sköldebrand citerades hvarigenom ädagalades, att statskassan får ringa vinst af prohibitiva lagar, att folket derigenom nedtryckes och lagbrotten tillväxa. Antalet af konsumenter är större än antalet af fabrikanter och hvad dat beträffar att penningarne skulle gå urlandet, så händer ju detsamma genom insmugling. Intet intresse är högre än fäderneslandets, men de kan ej vara för fäderneslandet gagnanda att några fabriker gynnas och varorna blifva dyra för folket. Om den förmenta arbetslösheten skulle blifva en följd af friare tullåtgärder, så är det oförklarligt, att man kan befara en dylik, då så mycken obrukad jord ännu finnes i landet. Äfven sådana handteringår, för hvilka tillhörande materialier blifvit i tull nedsatte hafva ej försämrats och det skydd man säger sig vilja gifva arbetaren är intet, emedan man ej bereder honom garanti mot utländska arbetares införskaffande i landet, åtminstone har man ännu ej sökt hindra införseln af dem, (Forts.) — Vi meddela här br Petres anförande i representationsfrågan uti Borgareståndets plenum den 14 December. Hr Petre begärde ordet och yttrade sig ungefär som följer med afseende på representationsfrågan: I den votering, som uti förliden Onsdags plenum inom Borgareståndet sist egde rum, tillhörde jag minoriteten. Derigenom beslöts, att det hvilande representationsförslaget icke skulle, förrän längre fram, till afgörande hos ståndet förekomma. Detta beslut var, unde: närvarande för ståndet klart utredda omständigheter, efter mitt förmenande, ett förhastande, tillkommet måhända af den hänförelse, som en majoritet, i känslan. af sin öfvervigt, lätt kan iråka. Nu, sedan den i går väntade talmanskonferensen icke egt rum, är jag i oviss het om den d:g i nästa vecka, då de öfriga Ritsstånden till definitif pröfning företaga re presentationsfrågan. -Firdenskull återstår för Mig ej annan utväg än att taga närvarande ögonbiick i akt, för att i denna fråga afgifva mitt yttrande. Min i densamma innehafvande, isolerade ställning. tillåter mig icke att uppskjuta dermed, till en för Borgareståndet ännu obestämd tidpunkt. Det är för alldeles vundgängligt att icke längre fördröja medde-: landet af min, sedan lång tid tillbaka, härutinnan fattade mening. Jag tillhör visst ieke! antalet af dem, som inom det offentliga lifvet, M-ron halostarsighot, vidhlifua som först farvedt ti opinion, utan att någonsin gifva vika för bättre . och öfvertygande skäl; men i denna nationens tora lifsfråga har jag, ja mer jag begrundat !: lensamma, väl vunnit styrka för min förut stadgade öfvertygelse, men deremot icke fun-! nit ringaste anledning att, i det huvudsakliga, rånträda den. Alitid har jag äfven med både ord och handling visat detta och detär såledt icke mitt fel, om ett annat förhållande någon sin blifvit mig påbördadt. Så kort som ske kunnat bar jag sammanfattat mitt yttrande och inhåller att. få aflemna det till bordläggning, c emte det hvilande represen förslaget. Det I nu hade tagit närmare kännej! AAtt FÖRRSPEASAP-EAE SE LEAN