slöjder, skullö då ej mer kuana existera.
Hvad är vä! ock boavillningsutskettets opus? ytt
rade tal. — Jo, ett verk, värdt att förkastas. Rik
sons Sänder hafva ock pröfsat och förkastat dat
Man borde ej framlägga eit underkänt arbete; slut
ligen, yttrade tal., jag anser tullagarne fullkomliga
och att om man önskar förändra dem, så bör mar
äfyen förändra kreditsystemet o. s. V.
Hr Halling: att han ej vore sinnad att nu leve:
rera en hufvudbatalj i deana vigtiga fråga oci had:
helst sett att utskottets anmärkningar och upplys
ningar hada blifvit inhemtade. Men om jag nu
skulle tiga, kunde man tro, att jag gifvit vika fö
nya öfvertygelser; sade sig ej älska öfverdrifter å!
något håll och trodde att borgarståndets tanke hä
ej bör lemnas utan afssende. Allt hvad man här
yttrat vore gammalt och vanligt och han fru:tade at
ej få höra något nytt. Ett faktum har dock upp:
kommit, som jag ej kan underlåta att anföra. Et!
eller två förbud hafva förmärkts. Före, under och
efter ropades ve och förbannelse öfver förändringer
Med hvad verkan hade den med sig? Jo, att sam:
ma näring gått framåt, priset fallit och flora stors
anläggningar framkallats.
- Her Hesselgren och Gustafsson tycktes också
fordra s. k. skydd för den inhemska industrien
hvaremot hr
Grape ansåg att det råder en förvillelse i sjelfva
principerna för tullagstiftningen. Man tror att sta-
ten vinner inkomster genom höga tular, då den i
sjelfva verket förlorar, emedan den lockar, ja nästan
tvingar till öfverträdelser, till följe hvaraf en dylik
lagstiftning ej af honom kunde gillas.
Derpå hade hr Murån ett längre anförande hvari
han bland annat yttrade: att orsaken till de stora
strider som fördes rörande ifrågavarande ämnen låga
. såväl i de djupa principer som de många detaljbo-
stämningar som de förutsatte. Anmärkningarne som
blifvit gjorde mot de friare ideerna uti tullagstiftniv-
gen voro de samme som af alla andra länders pro-
hibitister blifvit framkastade. Underligt, att det al-
drig fallit någon prohibitist in att uppstå och säga,
att banden på handeln borde lossas, oaktadt man
ofta hört dem erkänna riktigheten af frihandelsprin-
cipen och säga sig endast vilja afvakta passande kon-
junkturer, för att kunna tillämpa dem. Hvad det
angick, att man borde åt regeringen öfverlåta om-
sorgen om tull-lagstiftningen, som nu blifvit anbe-
faldt, så undrade han hvarföre ej under förra riks-
dagen samma förtroende för regeringen försports. De
Principer för en friare handel, som nu i den civili-
serade verlden blifvit antegna, hade redan- 14823 a:
rikets ständer blifvit omfattade. Vid 4824 års riks-
dag hade de, sådane de vid samma tid af Huskison
i England förfäktades, inom sjelfvo statsrådet funni:
-e0 anhängare uti dåvarande statsrådet Sköldebrand,
ehuru han då stod ensam och sålunda ej kunde
-vinna gehör. Emellertid hade de frö, som från den
tiden blifvit utsådda, ej fallit på hilleberget. År
4839 nedsattes en kommitte för tullfrågans behand
ling, hvilken bevisade nyttan af en liberal tull-lag-
siiftning, men utskoitets betänkande 1840 understöd-
des ej af det dåvarande systemets anhängare.
Vid 4344 års riksdag beslöts att tulltaxan skulle
bibehällas ofö ändrad och först 4847 tillkännagaf
konungen behofvet af förändring af principerna för
tullagstiftningen. Afven anförde talaren ett skrifi-
ligt utlåtande af presidenten Skogman i frågan, som
gick ut på ait i stöd af statistiska fakta och tabel-
ler visa fördelarna af ett friare tulisystem, hvarföre
äfven andra faktiska bevis åberopades, Så bade t.
ex. bomullsgarn under hela 4700-talet varit till in-
försel förbjudet och då fanns ej heller något enda
spinneri i landet, Anda till 4816 var införseltörbud
mot allt hvilt bomullsgarn, men samima år blef bom-
ullsgarn under JM 214 tillätet att införas; men 1824
skärptes åter tulltaxan så, att till och med 2 25 för-
bjöds. Först år 1830 boritogs allt förbud mot vVa-
ran, som sålunda blef billigare; b-hofvet deraf blef
större, i mån hvaraf ock tillverkningen ökades. Flera
exempel på hur de siränza tull-Jagarne dessutom elu-
deras anfördes, äfvensom ord af hr Sköldebrand ci-
terades hvarigenom ädagalades, att statskassan får
ringa vinst af prohibitiva lagar, att folket derigenom
nedtryckes och lagbrotten tillväxa. Antalet af kon-
sumenter är större än antalet af fabrikanter och
hvad dat beträffar att penningarne skulle gå urlan-
det, så händer ju detsamma genom insmugling.
Intet intresse är högre än fäderneslandets, men de
kan ej vara för fäderneslandet gagnanda att några
fabriker gynnas och varorna blifva dyra för folket.
Om den förmenta arbetslösheten skulle blifva
en följd af friare tullåtgärder, så är det oförklarligt,
att man kan befara en dylik, då så mycken obru-
kad jord ännu finnes i landet. Äfven sådana hand-
teringår, för hvilka tillhörande materialier blifvit i
tull nedsatte hafva ej försämrats och det skydd man
säger sig vilja gifva arbetaren är intet, emedan man
ej bereder honom garanti mot utländska arbetares
införskaffande i landet, åtminstone har man ännu ej
sökt hindra införseln af dem, (Forts.)
— Vi meddela här br Petres anförande i
representationsfrågan uti Borgareståndets ple-
num den 14 December.
Hr Petre begärde ordet och yttrade sig un-
gefär som följer med afseende på representa-
tionsfrågan:
I den votering, som uti förliden Onsdags
plenum inom Borgareståndet sist egde rum,
tillhörde jag minoriteten. - Derigenom beslöts,
att det hvilande representationsförslaget icke
skulle, förrän längre fram, till afgörande hos
ståndet förekomma. Detta beslut var, unde:
närvarande för ståndet klart utredda omstän-
digheter, efter mitt förmenande, ett förhastan-
de, tillkommet måhända af den hänförelse, som
en majoritet, i känslan. af sin öfvervigt, lätt
kan iråka. Nu, sedan den i går väntade tal-
manskonferensen icke egt rum, är jag i oviss
het om den d:g i nästa vecka, då de öfriga
Ritsstånden till definitif pröfning företaga re
presentationsfrågan. -Firdenskull återstår för
Mig ej annan utväg än att taga närvarande
ögonbiick i akt, för att i denna fråga afgifva
mitt yttrande. Min i densamma innehafvande,
isolerade ställning. tillåter mig icke att upp-
skjuta dermed, till en för Borgareståndet ännu
obestämd tidpunkt. Det är för alldeles
vundgängligt att icke längre fördröja medde-:
landet af min, sedan lång tid tillbaka, härut-
innan fattade mening. Jag tillhör visst ieke!
antalet af dem, som inom det offentliga lifvet,
M-ron halostarsighot, vidhlifua som först farvedt ti
opinion, utan att någonsin gifva vika för bättre .
och öfvertygande skäl; men i denna nationens
tora lifsfråga har jag, ja mer jag begrundat !:
lensamma, väl vunnit styrka för min förut
stadgade öfvertygelse, men deremot icke fun-!
nit ringaste anledning att, i det huvudsakliga,
rånträda den. Alitid har jag äfven med både
ord och handling visat detta och detär såledt
icke mitt fel, om ett annat förhållande någon
sin blifvit mig påbördadt. Så kort som ske
kunnat bar jag sammanfattat mitt yttrande och
inhåller att. få aflemna det till bordläggning, c
emte det hvilande represen förslaget. Det
I
nu hade tagit närmare känne- j!
AAtt
FÖRRSPEASAP-EAE SE LEAN