DPIOGEN Ar).
; ROMAN
GREFVINNAN DL H... H...
Öfversättning från Tyskan.
Längre bort.såg. jag min.gemål och Aurora.
Så ringa: var hans: kärlek för mig, att han
ugnt öfverlemmade mig åt vicomtens stormiga
smhetsbetygelser, som ej kunnat undgå honom.
Hela tyngden af den, smärtsamma villa, som
förenat mig med honom, mitt bjertas tröstlösa
tembet vid bans sida, min lidelsefulla. längtan
efter kärlek. och kärlekslycka stodo med frap-
perande tydlighet för: mitt inre öga. Allt hvad
Bonaventura kunde erbjuda mig, kände jag nu
v fond, hade jag funnit otillfredsställande. Jag
visste att :sådane ekstatiska momenter, som han
hafti vid vårt första, möte, också blott, vore
momenter, som alltid måste vika för bars mo-
derna ideer om pligterna mot tiden:och mensk-
ligheten. Jag kunde ej neka, att han i.verl-
dens: ögon varen ganska aktningsvärd, karak-
ter, ett mönster af en ung. ädling, men han
var ej det manliga idealy som jag bade drömt
mig och äfven var berättigad att. finna. Jag
kände att intet lugn fanhs för mig, förrän jag
funnit den-rätte; soch i detta. ögonblick stod
senom en mysteriös revolution både mitt va-
ens betydelse. och mitt lefnadsmål;klart för
mn sjäk ts
:Förkrossad; af--min tystnad, höll. Servillier
innu mina händer slutna i sina; en djup glöd
åg spridd öfver hela hans väsende,., En demo-
a:sk stämma ropade inom mig: försökakanske
är han! den rätte. Jag, fästade mina ögon star
digt på bans,-imin fascinerande kraft. magneti-
serade. honom: -nDiogenaln :utropade..han med
) Be Av Br 0285, 206, 207 och 289.