DPIOGEN Ar). ; ROMAN GREFVINNAN DL H... H... Öfversättning från Tyskan. Längre bort.såg. jag min.gemål och Aurora. Så ringa: var hans: kärlek för mig, att han ugnt öfverlemmade mig åt vicomtens stormiga smhetsbetygelser, som ej kunnat undgå honom. Hela tyngden af den, smärtsamma villa, som förenat mig med honom, mitt bjertas tröstlösa tembet vid bans sida, min lidelsefulla. längtan efter kärlek. och kärlekslycka stodo med frapperande tydlighet för: mitt inre öga. Allt hvad Bonaventura kunde erbjuda mig, kände jag nu v fond, hade jag funnit otillfredsställande. Jag visste att :sådane ekstatiska momenter, som han hafti vid vårt första, möte, också blott, vore momenter, som alltid måste vika för bars moderna ideer om pligterna mot tiden:och menskligheten. Jag kunde ej neka, att han i.verldens: ögon varen ganska aktningsvärd, karakter, ett mönster af en ung. ädling, men han var ej det manliga idealy som jag bade drömt mig och äfven var berättigad att. finna. Jag kände att intet lugn fanhs för mig, förrän jag funnit den-rätte; soch i detta. ögonblick stod senom en mysteriös revolution både mitt vaens betydelse. och mitt lefnadsmål;klart för mn sjäk ts :Förkrossad; af--min tystnad, höll. Servillier innu mina händer slutna i sina; en djup glöd åg spridd öfver hela hans väsende,., En demoa:sk stämma ropade inom mig: försökakanske är han! den rätte. Jag, fästade mina ögon star digt på bans,-imin fascinerande kraft. magnetiserade. honom: -nDiogenaln :utropade..han med ) Be Av Br 0285, 206, 207 och 289.