FÖRSTA QVARTETT-SOIREN
en of hrr Bondel, D Aubert, Meyer och Sack,
. å Stora Börssalen.
Dessa intressanta seancer och deras stigande po-
Puleritet Kanna med skäl betraktas såsom beteck-
ne 1t väsendiligt framskridande af den allmänna
ao Stömjeken, i öfverensstämmelsa med tidsandan och
ange. ARkÄoner, som i detta hänseende äfven i ut-
för fl rikod växande kraft utvecklat sig. Den ijem-
. eve med förra året långt flertaligare publik, som
swirterna nu vunnit, den högtidliga tystnad som
rådde under föredragen, de varma bifellsbetygelser,
som följde dem, äro äfven tecken, hvars betydelse i
afseende på den allmännare sympatien för dessa fö-
etag ej kan misskännas.
Repertoirens anordnande för denna soirå (vid hvil-
!ken hr Randel var primarius) förtjenar ock allt er-
kännande; i de flesta fall äfven exekutionen. Haydns
(G dur-qvartett (op. 77), som började soireen, är en
af denne mästares skönaste verk: öfverallt, ur de
ikoatrapunktiska invecklingarne, såv:l som ur den
enklaste melodi, framlyser denna älskvärda hjertlig-
het, denna oskuldsfulla naivetet, hvari Haydn ännu
ej blifvit uppnådd Denna qvartett utfördes med
utmärkt artistisk förtjenst.
Mozarts D-moll-qvartett, som nu följde, är en
drematiskt tänkt komposition i storartad, poetisk
styl, som bildar ett helt, hvilket med fullt skäl räk-
nas bland den mozartska andens sublimaste revela-
tioner. I flera hänseebden kan utwörandet af detta
verk kallas för!jenstfullt; dock funno vi i det hela
— med undantag af Andantet, som gafs med en
sannt postisk uppfattning — ej fullkomligt den pie-
tet, som här borde gå framför allt annat: i Allegrot
ville den lugna hållningen icke förrän i sednare de-
len infinna sig, Menuoetten tozs något för fort, final-
coian likaså. esia satser innebära tankar, hvars
storhat förbjuder den vanliga effektbehändlisgen.
Slutnumret var Beethovens Bdur-qvartett (N:o 6).
hvars friska humor bildade en liflig konirast mot
Mozarts dystrare tafla. Vi gilla högligen att soire-
gifvarne, i motsats med hvad förut skett, upptaga
Baethovens äldre qvartettverk, hvilkas nyhet icke
blott existerar för dem, som ej förut hört dem. Af-
ven denna qrvartett kan ganska väl uthärda jemfö-
relsen med de bästa af B:s öfriga verk i denna genre.
Dess hufvuddrag är en viss treflig bjertlighet — el-
ler hvad tyskarne kalla Gemitblichkeitp — lifvad
af en harmlöst Jekazde humor: ett element, som hos
Beethoven ofta återfinnes. I Allegrot uttalar det sig
bestämdt; Scherzots originella rytmer stegra liflighe-
ten i dess uttryck, och i Adaglot öfvergår det till
en högtidlig, religiös stämning. Uti la Malinconia
förnimma Vi en bjertskakande klagan, nattliga fen-
tomer uppstiga ur de dystra basgångarne — plöts-
N.t förändras scenen, och de hemska skuggorna för
svinna vid toner, som ekildra hela den leende fri?en
af ett arkadiskt naturlif, och med detsamma är ock
den förut snsina grundklangen återfunnen, blott
änvu mera ä!skvärd. Denna vändning, som harmo-
niskt sammanlänkar det hela, synes os vara kompo-
sitionens mest postiska och jemväl mest betydelse-
rika momsant. Ofta händer dock att inirycket för-
felas genom ett för fort tempo i sista satsen, hvil-
ket ger den något vildt och bizarrt, som är fullkom-
ligt främmande för densamma, ech vi kunna i detta
hänseende ej heller elldeles frikänna exekutionen
denna afton. Älven i första allegrot hade ett mått-
ligare tempo kunnat väljas. La Mslinconia dre-
mot gafs med verklig fulländning och frambringade
en underbar verkar.
Da oegentligheter vi anmärkt, hindra 038 dock ej
att räkna denna afton bland de mest intressanta och
innebålisrita, som musiken på länga skänkt oss, Äf-
ven på lokala anordniogar hade man användt all
omtanka: podiet ver anbragt i midten af salen, hvil-
ket väsendtligen höjde dan-ekustiska effekten och
tillika på et fördelaktigt sätt framlyftade lokalens
eiegane.
H. K. H. Prins Gustef bedrade soirtn med sin
närvaro. —4U—
ERE
Ekörden 1850.
Posttidningen meddelsde i går ett sammandrag af
berättelserna om årsvexten 1850, utvisende korn-
förökning efter utsädet af de särskilda sädesslegenp.
Det inses lätt, att dylika uppgifter icke kunna blifva
fullt pålitliga; och utrymmet tillåter ej att här upp-
taga den vidlyftiga tabellen; men Vi meddela här
eit af os uppgjordt ytterligare sammandrag, :som
visar ett medium af kornförökningens minimum och
maximum, för hela rike. Sa här resultatet deraf
Vajthvele vo. - . fråll BUN kornet.
rävete RTR ä KRt
Gifv