ee FO AN TR ESSER RSA vår närvarande försvarsorganisation och den, som utgör föremål för förslaget M 2, hvilket afser bibehållandet af indelta trupper, och vågar jag hoppas, att genom nämnde granskning kunna visa, att den föreslagna organisationen i hvarje afseende har obestridliga företräden framför den närvarande. Vid verkställandet af ofvanberörde granskning och sammanställning, har jag ansett mig böra tillvägagå i samma ordning, som ämnena i förslaget blifvit afbandlade. Ordningen kommer således först till LandtFÖTSVars epartementets sammansättning och iligganden. Hvad de föreslagna förändringarne häruti angår, och hvilka hufvudsakligen gälla Krigskollegium, så stå härföre de skäl oförminskade qvar, hvilka i förslaget M 1 äro anförde. Bibehållandet af indelta trupper gör uti dem icke någon ändring. Utarrenderandet af. befälets indragne boställen, äfvensom tillsynen öfver manskapets torp, och uppfyllandet af dess öfverenskomna löneförmåner, är intetdera af sådan militärisk natur, att det icke snarare bör tillhöra Länsstyrelserna och Kammarkollegium, än Landtförsvarsdepartementet. Samma skäl, som föranledt upphörandet af de speciela domstolarne (Slottsrätten; Öfre och Nedre Borgrätten), har äfven synts mig böra föranleda upphörandet af Krigshofrätten. Nämnde hofrätt har således ur förslaget blifvit utesluten. Genom öfverflyttandet på rikets hofrätter af alla de mål krigshofrätten nu bör handlägga, tror jag att såväl det allmänna som enskilda komma att vinna. Behofvet af så kallade Pröfningskommittcer för hvarje olika vapen är så erkändt, att något tillägg till hvad båda förslagen härom innehålla är obehöfligt. Deras inrättande och antydda verksamhet utgör lämpligaste och säkraste korrektivet mot alla omogna och icke ändamålsenliga, oftast ganska kostbara experimenter. Kommendantsstatens närvarande organisation är ibland de mest felaktiga. I förslaget M I har denna angelägenhet blifvit förbisedd, hvarföre ytterligare skäl är för handen att egna densamma nödig uppmärksamhet. Oaktadt det maktpåliggande uti befattninger att vara kommendant i en fästning eller garnisonsort, huru förhålles likväl dermed för det närvarande? Jo! antingen lemnas uppdraget åt en på :tället garnisonerad officer, vanligast ehefen eller dess närmaste man, bvarigenom den med kommendantskapet afsedda kontroll å garnisonen förminskas, eller åt någon med lön på stat varande indelt officer, t. o. m. regementschefer, hvilka af denna anledning befrias från tjenstgöring vid regementet, som derigenom kommer att lida, eller åt någon afskedad. pensionerad officer, hvarvid intet annat vanligen afses, än beredandet åt den ifrågavarande individen af en liten pensionstillökning. Ett dylikt förbållande har jag ansett erfordra ändring, och är det på grund häraf, samt under betraktande af kommendanternes för lefnadsbehofven otillräckliga lönevilkor, som jag föreslagit inrättandet af en särskild corps: kommendantsstaben ; hvilken, jemte åtnjutande af behofvet motsvarande inkomster, borde upp: höra att utgöra en del af den civila fångbevakningen, således icke stå i några direkta lydnadsförhållanden till den civila fångstyrelsen. Uti en militärorganisation, sådan som der förslaget JM 1 inaebåller, hvarest stammen är förlagd i ständiga garnisoner, äro ständiga in spektioner af nöden, och således med inspek tionsrätt förenade Mmilitärdistriktsbefälhafvari af behofvet påkallade. Uti en militärorganisa: tion åter, sådan detta förslag innehåller, i hvilken den stående härens hufvudvapen bestå a indelta trupper, hvilka !!(3delar af året ärc å rotarne förlagde, och således endast att anse som arbetare, der äro ständiga militärdistriktbefälbafvare icke allenast öfverflödiga, utan utgöra äfven besvärliga och menliga mellanlänkar emellan corpschefen och krigsöfverstyrelsen. Då någon inspektion af nämnde trupper icke kan ifrågakomma oftare, än under de årliga sommaröfningarna, har jag ansett densamma med mesta nytta verkställas, om den sker af generalinspektörer, som icke uteslutande äro fästade vid samma corpser, utan tillhöra Vapnet i allmänhet. Härigenom tror jag nemligen, att de som inspektionsförrättare blifva mera ojäfvige granskare och kompetente domare än nu kan inträffa. Genom militärdistriktsbefälhafvares ersättande med generalinspektörer, blifver det äfven möjligt för en generalinspektör att utan fruktan för pkollision med annan myndighet sin tjenst förrätta, hvilket svårligen nu låter sig göra. Genom förenämnde förändring bar äfven generalitetet till antalet kunnat förminskas, utan att derföre understiga hvad som i händelse af krig erfordras till armåecorpsbefälbafvare. Enär inom generalitetet alla befattningarna äro af samma hetydenhet, har jag äfven ansett att blott en generalgrad bör finnas. Inom denna grad är det åldern i tjensten, som bestämmer turen i allmänhet. Vid särskilda tillfällen åter bestämmer tjenstebefattningen, som al Kongl. Maj:ts förtroende erhålles, hvilken som är den befallande och den lydande. Den orättvisa som nu ligger till grund för generalitetets aflöning, nemligen att traktamente och skjutsersättningen för alla äro lika, ehuru den ena generalens inspektionsresa icke är vidsträcktare än att den kan ske med egna hästar, då deremot en annans utgör flera hundra mil, har icke i förslaget blifvit förbisedd. I lönerna har således skjutsoch traktamentsersättningen icke blifvit inberäknad, utan ersättes densamma hvar och en a räkning. Läa mo rogeveletehone förändring till en särskild Corps äro i förslaget M antydde och qvarstå i allo oförändrade. : S Något oegentligare och ändamålslösare än armeens närvarande regementsoch corps-inning kan svårligen finnas. Den har icke alförsvinna: emot sig, att den helt och hållet trup er vid alla förrättningar med samlad by Py samt i krig, hvilket likväl måste vara sp RR