pumpad, synnerligest i en tid da tusendetals mer eller mindre girigt gapande munnar ligga öfver dess heliga silfvervåg. I sjelfva verket hafve vi i denna samling igenkänt åtskilliga gamla bekanta, dem Aftonbladet förut haft äran presentera för publiken genom följetongen, såsom Adjutanten, En tjenstgörande major, Åtalet mot Rebecka, och Reseminnen. Dessa skildringar äro likväl så qvicka och mästerliga, så friska till både tankar och framställningssätt samt af en så hög komisk effekt, jemte det någonting varmt och hjertligt genomgår sjelfva satiren deri, att man här läser dem i sitt sammanhang med samma nöje som nya. Men man får derjemte tillfälle lära känna för första gången en major Thorson, som vi kunna försäkra är en särdeles intressant bekantskap attgöra. Denna berättelse är lik väl ej afslutad i det förevarande häftet, emedan den växt till en större längd än författaren ämnat ifrån början. — Boken är utgifven på hr bokhandlaren Brudins förlag. — Braun säger äfven att han har en ny poetisk kalender färdig, som på förhand blifvit döpt till Birger; men den kommer ej ut! förr än i vår. — Också en Julklapp är titeln på en volym il 2 delar om tillsammans 336 sidor, innehållande Berättelser och Uikast af C. F. Riddersiad.. Arbetet innehåller, såsom titcin antyder, tven-l: ne slag produktioner. Af det end, berättelserna, förekommer i förra deen blott en, nemli! gen Eugenie elier en månad vid Medevi, men i den sedasre ej mindre än tio, hvaribland Skizzer ur Militärlifvet och Ea scen ur Polska revolutionskrigeto utmärka sig. Af de: andra slaget, utkasten, möter man tililsamman-. lagdt femton, innefattonde uppsatser i blandade, of.a ganska iatressanta ämnen, till och mtd nekroioger, såsom öfver kapten Sv. Ad. Caller-! ström. Om vår bekante gymnasiark, Ling, förekommer sid. 168, II del., ett pikant stycke. Förf. meddelar ett samtal, som ban vid ett tillfälle hade med Ling. Den märkvärdige mannens ord anföra: dervid nästan i form af aforismer, och vi tro oss göra läsaren ett nöje med anförande af dem. Ling yttrade: För 30 år sedan sade hela verlden om mig, att jag var galen; jag svarade dem: det är sannt, men ni äro ändå galnare. Jag vill ej byta med er. Herrn har en lycka; det är att herrn ser ut som folket i allmänhet. Såge hertn bra ut, skulle flic-) korna springa efter herrn, och de sprurgo i kull herrns sjolfständighet. Napoleons strategis af Bälow her till en del iegat till gruod för min gymnasiiz eller rättare min fåxtningz. Efter honom antog jag ... Ryssland liknar Skrymmer. Det bar ingen sann storhet, är ingea jätte. Ryssland är en fiztuion, med sia aresia vicd will piedestal. Det har blott en yttre, skiraranda siorhet, icke den inre sanna. Oden och Loke äro asalärans 9:ne stiamideer. Odåen det högre Jjuseat; Loke eller Loge eller Lopter — luften. Oden stamfar för de bättre goda gudarne; Loke för de onda.n Utgårda-Loke, äfvensom Skrymmer, äro endast qvarlefvor från orientelismen. Tegner uppattar ögonblicket, plundrar det på all; hvad skönt det eger, Derföra kan ingen i hela verlden skrifva ett sådant tillfälllshetsstycke, som har; men deriöre är han också ej mäktig någon stor hel komposition. Alla stycken af honom, der det finnes någon plan, äro egentligen lånegods. De trenne bröderne t. ex. äro efter Franzeas trenne döttrar; Frithiof efter ssgan; Axel eger ingen plan. Tegner lönar af aila. Tegner är sn skräddare, hen laprar, men han är don störste sträddaren.n Tidnisgarne utgöra en stor kraft, men de hafva hos oss fallit i svega händer. Solen, styrd af en Gud, upplysor voriden, men anmtärder, styrd utaf andra.n ita ung och saillrik man, som vill framåt, bör ej gifta sig: ty endera måste han få en himmel elier ett helvete, och i förra fallet vill han aldrig hemifrån, och i sednare vill ban aldrig hem. Båda do-l! larna skada hans snilla och lycka. Dramatisk pogsi är subjectiv-objectiv; först ett!8 Epos är fullkomligt objektivt. ådske, då men utbildar sig, är ett fel; allt, rådmogzer, påskyndar sin egen död. , Formen föraktar jag; Guds skapelse bör ej kusg-? na förvexias med en skräddares. Är en menniske värbildad, så må fracken sitta huru som helst, det gör litet eller intet. För öfrigt, då ritningen till det hele, såsom till alla dess delar, är gifvin; hvilken ken ei sedan radera bort do ur stiftet möjligt-!n vis fällda plumpsarna? Det kan hvem som helst.t Det skola ... hvad mig angår ... mina söner fålk göra. Den gamla skolan hade rmmening, men ej ands;2 den nya hida anda, men ej mening. B Tro icke den, sem här och der utpekar en radib af horins stycken, och säger: det är charment, det )h är gudormligt! Tro ej heller den, som på samme sätt, i motsatt fall, utropar om den eller den strofen: det duger iostet! Förstår herrn? Det hela skall duga, och då fö!ja deiarne med på köpet. Solen hard bäde ljuspunkter och fläckar; men den är icke golld hvarken för det ema eller det enda, uten det ärla (dess toialitet, som gör att solen är sol. Folket pras tar på Get der viset, blott för att låta en veta, att det läst en; ej för det, att de förstå författaren eller !o hvad han skrifvit, cch låt folket prata... men trola dem blott tecken Han berättade mig, ett ben skrifvit ellt ifcån den tid, han var baro; att han vid 94 års ålder radan skrifvit 44 större erbeten, men bränt upp dem; att hen vid några och 30 års ålder först blifvit tvingad att ellmärgöra ew stycke gerom trycket, derigerom att hans vänner, uten tens vetskap, ut: skrifvit genbekriptionstistor på — — —, hvi!za han, för deras skull, ancett sig skyldig kovoreras Han berättade bfven, ati han aldrig önnu skrifvit längre tid på nigot ef sina drematiska stycken än fyra dati gar, och till och med på somliga biowt trenons. På detta sätt, saie har, hafva äfven Asarne först tillkommit cch blifvit utkastade till allmänheten. I d anseende till Asarne, oaillade hen dock sjelf sitt ö förfarande af flera skäl. Då jog gick ifrån horem, bid han mig komma lr, snert tillbaks. Välkommen nät som helst, sadej hap; väl her jsg ofta rött mycket folk hos mig, men jag skall försöke, då herrn kommer, att görsl mig dem qvitt, så fort som möjligt, på der vi må ensamno få språke med hvarandra. Mesa kom ihög, lv avt herra bör ellid anse mig som en vensk gubbe, som ej förstör sig på smicker; men derj-aio som eu. 2!0X gubbo, som i skall tala sanning. Lät iec.u emellertid gifva sig ltgar; författerea her blott 2, OCh Get är den, som :bosnde iom bonom sjuf. Har herra ingen ingen heller ditj.,;)TTTT -— O ju 0 — — p— bV nm sm MR me pr mA MV DM IN d ve