pumpad, synnerligest i en tid da tusendetals mer
eller mindre girigt gapande munnar ligga öfver dess
heliga silfvervåg.
I sjelfva verket hafve vi i denna samling
igenkänt åtskilliga gamla bekanta, dem Afton-
bladet förut haft äran presentera för publiken
genom följetongen, såsom Adjutanten, En tjenst-
görande major, Åtalet mot Rebecka, och Rese-
minnen. Dessa skildringar äro likväl så qvicka
och mästerliga, så friska till både tankar och
framställningssätt samt af en så hög komisk
effekt, jemte det någonting varmt och hjertligt
genomgår sjelfva satiren deri, att man här lä-
ser dem i sitt sammanhang med samma nöje
som nya. Men man får derjemte tillfälle lära
känna för första gången en major Thorson, som vi
kunna försäkra är en särdeles intressant bekant-
skap attgöra. Denna berättelse är lik väl ej afslutad
i det förevarande häftet, emedan den växt till
en större längd än författaren ämnat ifrån bör-
jan. — Boken är utgifven på hr bokhandlaren
Brudins förlag.
— Braun säger äfven att han har en ny
poetisk kalender färdig, som på förhand blif-
vit döpt till Birger; men den kommer ej ut!
förr än i vår.
— Också en Julklapp är titeln på en volym il
2 delar om tillsammans 336 sidor, innehållan-
de Berättelser och Uikast af C. F. Riddersiad..
Arbetet innehåller, såsom titcin antyder, tven-l:
ne slag produktioner. Af det end, berättelser-
na, förekommer i förra deen blott en, nemli- !
gen Eugenie elier en månad vid Medevi, men
i den sedasre ej mindre än tio, hvaribland
Skizzer ur Militärlifvet och Ea scen ur Pol-
ska revolutionskrigeto utmärka sig. Af de:
andra slaget, utkasten, möter man tililsamman-.
lagdt femton, innefattonde uppsatser i blanda-
de, of.a ganska iatressanta ämnen, till och mtd
nekroioger, såsom öfver kapten Sv. Ad. Caller-!
ström. Om vår bekante gymnasiark, Ling, fö-
rekommer sid. 168, II del., ett pikant stycke.
Förf. meddelar ett samtal, som ban vid ett
tillfälle hade med Ling. Den märkvärdige
mannens ord anföra: dervid nästan i form af
aforismer, och vi tro oss göra läsaren ett nöje
med anförande af dem. Ling yttrade:
För 30 år sedan sade hela verlden om mig, att
jag var galen; jag svarade dem: det är sannt, men
ni äro ändå galnare. Jag vill ej byta med er.
Herrn har en lycka; det är att herrn ser ut som
folket i allmänhet. Såge hertn bra ut, skulle flic-)
korna springa efter herrn, och de sprurgo i kull
herrns sjolfständighet.
Napoleons strategis af Bälow her till en del ie-
gat till gruod för min gymnasiiz eller rättare min
fåxtningz. Efter honom antog jag ...
Ryssland liknar Skrymmer. Det bar ingen sann
storhet, är ingea jätte. Ryssland är en fiztuion, med
sia aresia vicd will piedestal. Det har blott en ytt-
re, skiraranda siorhet, icke den inre sanna.
Oden och Loke äro asalärans 9:ne stiamideer.
Odåen det högre Jjuseat; Loke eller Loge eller Lopter
— luften. Oden stamfar för de bättre goda gudar-
ne; Loke för de onda.n
Utgårda-Loke, äfvensom Skrymmer, äro endast
qvarlefvor från orientelismen.
Tegner uppattar ögonblicket, plundrar det på
all; hvad skönt det eger, Derföra kan ingen i hela
verlden skrifva ett sådant tillfälllshetsstycke, som
har; men deriöre är han också ej mäktig någon
stor hel komposition. Alla stycken af honom, der
det finnes någon plan, äro egentligen lånegods. De
trenne bröderne t. ex. äro efter Franzeas trenne
döttrar; Frithiof efter ssgan; Axel eger ingen plan.
Tegner lönar af aila. Tegner är sn skräddare, hen
laprar, men han är don störste sträddaren.n
Tidnisgarne utgöra en stor kraft, men de hafva
hos oss fallit i svega händer. Solen, styrd af en
Gud, upplysor voriden, men anmtärder, styrd utaf
andra.n
ita ung och saillrik man, som vill framåt, bör
ej gifta sig: ty endera måste han få en himmel elier
ett helvete, och i förra fallet vill han aldrig hem-
ifrån, och i sednare vill ban aldrig hem. Båda do-l!
larna skada hans snilla och lycka.
Dramatisk pogsi är subjectiv-objectiv; först ett!8
Epos är fullkomligt objektivt.
ådske, då men utbildar sig, är ett fel; allt,
rådmogzer, påskyndar sin egen död. ,
Formen föraktar jag; Guds skapelse bör ej kusg-?
na förvexias med en skräddares. Är en menniske
värbildad, så må fracken sitta huru som helst, det
gör litet eller intet. För öfrigt, då ritningen till
det hele, såsom till alla dess delar, är gifvin; hvil-
ken ken ei sedan radera bort do ur stiftet möjligt-!n
vis fällda plumpsarna? Det kan hvem som helst.t
Det skola ... hvad mig angår ... mina söner fålk
göra.
Den gamla skolan hade rmmening, men ej ands;2
den nya hida anda, men ej mening. B
Tro icke den, sem här och der utpekar en radib
af horins stycken, och säger: det är charment, det )h
är gudormligt! Tro ej heller den, som på samme
sätt, i motsatt fall, utropar om den eller den stro-
fen: det duger iostet! Förstår herrn? Det hela skall
duga, och då fö!ja deiarne med på köpet. Solen hard
bäde ljuspunkter och fläckar; men den är icke golld
hvarken för det ema eller det enda, uten det ärla
(dess toialitet, som gör att solen är sol. Folket pra- s
tar på Get der viset, blott för att låta en veta, att
det läst en; ej för det, att de förstå författaren eller !o
hvad han skrifvit, cch låt folket prata... men trola
dem blott tecken
Han berättade mig, ett ben skrifvit ellt ifcån
den tid, han var baro; att han vid 94 års ålder ra-
dan skrifvit 44 större erbeten, men bränt upp dem;
att hen vid några och 30 års ålder först blifvit
tvingad att ellmärgöra ew stycke gerom trycket,
derigerom att hans vänner, uten tens vetskap, ut- :
skrifvit genbekriptionstistor på — — —, hvi!za han,
för deras skull, ancett sig skyldig kovoreras Han
berättade bfven, ati han aldrig önnu skrifvit längre
tid på nigot ef sina drematiska stycken än fyra da- ti
gar, och till och med på somliga biowt trenons. På
detta sätt, saie har, hafva äfven Asarne först till-
kommit cch blifvit utkastade till allmänheten. I d
anseende till Asarne, oaillade hen dock sjelf sitt ö
förfarande af flera skäl.
Då jog gick ifrån horem, bid han mig komma lr,
snert tillbaks. Välkommen nät som helst, sadej
hap; väl her jsg ofta rött mycket folk hos mig,
men jag skall försöke, då herrn kommer, att görsl
mig dem qvitt, så fort som möjligt, på der vi må
ensamno få språke med hvarandra. Mesa kom ihög, lv
avt herra bör ellid anse mig som en vensk gubbe,
som ej förstör sig på smicker; men derj-aio som eu.
2!0X gubbo, som i skall tala sanning. Lät iec-
.u emellertid gifva sig ltgar; författerea her blott
2, OCh Get är den, som :bosnde iom bonom
sjuf. Har herra ingen ingen heller dit-
j.,;)TTTT
-— O ju 0 — — p— bV
nm - sm
MR me pr mA - - MV DM
IN
d
ve