hvarje riktigt utförd nationalbaväpning medför, såsom massans moraliska lyftning genom utveckling af en god nationalanda; den väckelse till ordning och eftertanka i det enskilda lifvet, som en militärisk uppfostran bibringar; samt det krafsfulla understöd en nationalregering alltid härigenom kan påräkna; förbättrade, af bshofvet påkallade lönevilkor för besäl och trupp, rödige, till en förökad tjenstbarhet ledande förändringar i armeens befordringslagar; ökade, med billigheten öfrerensstämmande pensioner; slutligen en rättvis återgång till deras primitiva belopp af rustoch roterings-skyldigheten åtföljande dryga skattebördor; — jag säger, skulle någoa framgång ännu icke vara ast hoppas för ofvanberörde förslag, så har jag ansett mig af medborgerlig pligt uppmanad att i sammanhang med förslaget till förändrad orginisation af landtförsvaret, grundadt på en gerorförd nationalbeväpning, utarbeta och som alternativ framlägga ett annat försisg (förslaget M 2), grundadt på fortsatt bibehållande af de indelta trupperne. Vid uppgörardet af detta sistnämnda, af mig tillika efsedt såsom ett öfvergångsförslag till det förs! afgifna, hir jag, efter bästa förmåga, sökt bota de brister och ändra den planlöshket, som vidlåder störfo delen af vår närvarande militärorganisation. Uti detta förslag har den stående hären (erligt dogens åsigter vilkoret för det bestående) blifvit bibehållen ill oförminskadt antal. Deremot hafva åtgärder blifvit föreslagna, som kunna gifva indelta trupper ae den öfning och tjenstbarhet de nu sakna, på samma ging, som, deis genom en förändrad korpsindelning och öfverfiödiga befattnirgars indragning, dels genoiwr upphörardet af alla ärdamålslösa utgifter, kostnaden för landtförsvaret blifvit nedsatt till ett skäligt belopp. För de:ta försleg, som jag härmed afiemnar, an håller jag äfvenledes om remiss till Statsutskottet, under yrkande: att i den händelse böglofl. Statsutskottet, vid pröfningen af förslaget JM 1, icks skulle anse sig kunna tilistyrka Rikets Ständer, att derefter lämpa anslagen för landtförsvaret, utskottet måtte i öfverensstämmelse med detta alternativa förslog (försieget M 2) föreslå statsreglezingsanslagen för riksstatens fjerde hufvudctite!; allt under vilkor, att den medsättning af närvarande anslag, som försbkgat innehåller, måtte ske successive i mån ef afgång. Hr Stiernsvärd uppläste slutligen det sednare af de ofvannämnda förslagerna, eller förslaget MM 2. Den förra afdelniogea deraf innefattar en alimännare granskning och sammanställning af landtförsvarets närvarande och föreslagna organisation, och är så populärt och uppiysande, att vi skole återkomma till ett utförligare meddelande deraf. Berättelsen i lördagens Aftonblad, om hr kammarherren A.F. Liljenstolzes i dagens plenum på Riddarhuset gjorde anförande ex tempore 1 afseende å br kammarherren B. Roserblads anmärkning vid hr Liljenstolpes motien om införandet af tjenstehjonsböcker, bör sålunda beriktizas: Att hr L., hönvisande till justitiestatsministerns sednaste underdåniga berättelse, elier den för år 1848, uppgef att, ehuru deruti upptogos 291 mål emellan busbönder och tjenare vid Stockholms poliskammare anmälde, deraf likväl under rubriken: öfverträdelser af legostadgen endast 14 mål gått till stadens dåvarande kämnersrätter, hvarest ef anklagade 13 män, 1 qvinna, 0 män, en qvinna blifvit sakfillde; äfvensom att br EL. förgäfves sökt, såväl i polisen, som n. v. rådstufvurätten, få upplyst huru många af nämnde mål varit af husbonde eller tjenare instämde, eller serskilja klagan af husbonde och tjenare. Då 10 af 12,000 mål inför polisen irligen anmälas, kunde ej utan serdeles besvär let efterfrågade förhållandet upplysas med mintre än att genomgå hela diarium för året; och då de af justituiestatsministern stadgade fornulärer till uppgift på broiten och deras serskilda beskaffenhet icke gifva anledning till ett dylikt serskiljande, vore den tjensteman, som uppgjorde dessa arbetsförteckningar, icke i illfälle att lemna bestämd uppgift bärutinnan;! lock hade hr Liljenstolpe erhållit det svar, att ntalet af husbörders klagan å tjenare visst ej! inderstege det motsatta. Dessutom bevisade let föga, hvilkendera som varit den klagande, lå dylika klagomil af husbonde oftast ej en sång anmälas, än mindre fullföljas inför domstol. — Uti Borgareståndets plesum i förrgår paserade en liten diskussion sf ungefär följandel nnehåll, för hvilken då ej hann närmare redoÖras: Hr Petre: Jostitieombudsmannen her i sin berätelse anfört, ul dan ef hoxom, mot öfverståtoch polismästaren i Stockholm, i anledning i f oroligheterna i hufvudstsden år 4848 enställde mbets alar, bida kongl Svea hofrätt och Hörsta Domstolen fö t itarets egentliga föremål, men leremot cömt öfver det, som jusiitieombudsmannen cko åielat. Häruppi anser eg mig böra fästa Lagitskotiteis synnerliga uppmärkssmhet. Di nemligen et å ens sidan är af stor vigt, att utröna dessa roligheters rätta grund, hvaröfver din långvariga eligsundersökvivgen spridt mera mörker än ljus, n äå den ardra sidan angeläget är, stt icke svälja vållare omaremaktens beslut, så begörjsg aut Lagutskottet, ned den rätt ut-kotutet tillkommer at granska jutitisombudsmiznrers berättelse, måtte, med iakttesndåe af all den grannlagerhet, som vid nu uppifna förhållende är af nöden, för Rikets Ständer Itröna alla da omständigheter, som kunna tjena att :adga omdömet öfver eu sak, hvers inre sidor äro, l så hög gred, tänkvärda. ur fanerarpean fsnechåe det ieka tilllramma Tag.