hvarje riktigt utförd nationalbaväpning medför, så-
som massans moraliska lyftning genom utveckling af
en god nationalanda; den väckelse till ordning och
eftertanka i det enskilda lifvet, som en militärisk
uppfostran bibringar; samt det krafsfulla understöd
en nationalregering alltid härigenom kan påräkna;
förbättrade, af bshofvet påkallade lönevilkor för be-
säl och trupp, rödige, till en förökad tjenstbarhet
ledande förändringar i armeens befordringslagar; ö-
kade, med billigheten öfrerensstämmande pensioner;
slutligen en rättvis återgång till deras primitiva be-
lopp af rust- och roterings-skyldigheten åtföljande
dryga skattebördor; — jag säger, skulle någoa fram-
gång ännu icke vara ast hoppas för ofvanberörde
förslag, så har jag ansett mig af medborgerlig pligt
uppmanad att i sammanhang med förslaget till för-
ändrad orginisation af landtförsvaret, grundadt på
en gerorförd nationalbeväpning, utarbeta och som
alternativ framlägga ett annat försisg (förslaget M
2), grundadt på fortsatt bibehållande af de indelta
trupperne.
Vid uppgörardet af detta sistnämnda, af mig
tillika efsedt såsom ett öfvergångsförslag till det förs!
afgifna, hir jag, efter bästa förmåga, sökt bota de
brister och ändra den planlöshket, som vidlåder stör-
fo delen af vår närvarande militärorganisation. Uti
detta förslag har den stående hären (erligt dogens
åsigter vilkoret för det bestående) blifvit bibehållen
ill oförminskadt antal. Deremot hafva åtgärder
blifvit föreslagna, som kunna gifva indelta trupper
ae den öfning och tjenstbarhet de nu sakna, på
samma ging, som, deis genom en förändrad korps-
indelning och öfverfiödiga befattnirgars indragning,
dels genoiwr upphörardet af alla ärdamålslösa utgif-
ter, kostnaden för landtförsvaret blifvit nedsatt till
ett skäligt belopp.
För de:ta försleg, som jag härmed afiemnar, an
håller jag äfvenledes om remiss till Statsutskottet,
under yrkande:
att i den händelse böglofl. Statsutskottet, vid pröf-
ningen af förslaget JM 1, icks skulle anse sig kunna
tilistyrka Rikets Ständer, att derefter lämpa ansla-
gen för landtförsvaret, utskottet måtte i öfverens-
stämmelse med detta alternativa förslog (försieget M
2) föreslå statsreglezingsanslagen för riksstatens
fjerde hufvudctite!; allt under vilkor, att den med-
sättning af närvarande anslag, som försbkgat inne-
håller, måtte ske successive i mån ef afgång.
Hr Stiernsvärd uppläste slutligen det sed-
nare af de ofvannämnda förslagerna, eller för-
slaget MM 2. Den förra afdelniogea deraf in-
nefattar en alimännare granskning och sam-
manställning af landtförsvarets närvarande och
föreslagna organisation, och är så populärt och
uppiysande, att vi skole återkomma till ett
utförligare meddelande deraf.
Berättelsen i lördagens Aftonblad, om hr
kammarherren A.F. Liljenstolzes i dagens ple-
num på Riddarhuset gjorde anförande ex tem-
pore 1 afseende å br kammarherren B. Roser-
blads anmärkning vid hr Liljenstolpes motien
om införandet af tjenstehjonsböcker, bör sålunda
beriktizas:
Att hr L., hönvisande till justitiestatsmini-
sterns sednaste underdåniga berättelse, elier den
för år 1848, uppgef att, ehuru deruti upptogos
291 mål emellan busbönder och tjenare vid Stock-
holms poliskammare anmälde, deraf likväl under
rubriken: öfverträdelser af legostadgen endast
14 mål gått till stadens dåvarande kämners-
rätter, hvarest ef anklagade 13 män, 1 qvinna,
0 män, en qvinna blifvit sakfillde; äfvensom
att br EL. förgäfves sökt, såväl i polisen, som
n. v. rådstufvurätten, få upplyst huru många
af nämnde mål varit af husbonde eller tjenare
instämde, eller serskilja klagan af husbonde och
tjenare. Då 10 af 12,000 mål inför polisen
irligen anmälas, kunde ej utan serdeles besvär
let efterfrågade förhållandet upplysas med min-
tre än att genomgå hela diarium för året;
och då de af justituiestatsministern stadgade for-
nulärer till uppgift på broiten och deras ser-
skilda beskaffenhet icke gifva anledning till
ett dylikt serskiljande, vore den tjensteman,
som uppgjorde dessa arbetsförteckningar, icke i
illfälle att lemna bestämd uppgift bärutinnan;!
lock hade hr Liljenstolpe erhållit det svar, att
ntalet af husbörders klagan å tjenare visst ej!
inderstege det motsatta. Dessutom bevisade
let föga, hvilkendera som varit den klagande,
lå dylika klagomil af husbonde oftast ej en
sång anmälas, än mindre fullföljas inför domstol.
— Uti Borgareståndets plesum i förrgår pas-
erade en liten diskussion sf ungefär följandel
nnehåll, för hvilken då ej hann närmare redo-
Öras:
Hr Petre: Jostitieombudsmannen her i sin berät-
else anfört, ul dan ef hoxom, mot öfverståt-
och polismästaren i Stockholm, i anledning i
f oroligheterna i hufvudstsden år 4848 enställde
mbets alar, bida kongl Svea hofrätt och Hörsta
Domstolen fö t itarets egentliga föremål, men
leremot cömt öfver det, som jusiitieombudsmannen
cko åielat. Häruppi anser eg mig böra fästa Lag-
itskotiteis synnerliga uppmärkssmhet. Di nemligen
et å ens sidan är af stor vigt, att utröna dessa
roligheters rätta grund, hvaröfver din långvariga
eligsundersökvivgen spridt mera mörker än ljus,
n äå den ardra sidan angeläget är, stt icke svälja
vållare
omaremaktens beslut, så begörjsg aut Lagutskottet,
ned den rätt ut-kotutet tillkommer at granska ju-
titisombudsmiznrers berättelse, måtte, med iaktte-
sndåe af all den grannlagerhet, som vid nu upp-
ifna förhållende är af nöden, för Rikets Ständer
Itröna alla da omständigheter, som kunna tjena att
:adga omdömet öfver eu sak, hvers inre sidor äro, l
så hög gred, tänkvärda.
ur fanerarpean fsnechåe det ieka tilllramma Tag.