betsmäns tillsättande bestämmes af politiska
sym- eller antipatier.
RÄTTEGÅNGS- OcH POLISSAKER.
I går förevar åter på rådstufvurättens 3:dje af-
delning målet mellan instrumentmakaren Ekbom och
skomakaren Braun jemte åtta gesäller angående yr-
kadt ansvar för rån, och inställde sig härvid rar-
(erna personligen, svaranderne företrädde af deras
förra biträde, registratorn Samuelsson.
Sz2dan protokollet för förra rättegångstillfallet blif
vit uppläst, anmärkte Ekbom en mängd deri föro-
kommande, efter hans tanka, oriktiga uppfattningar
af vittnenas berättelser, bland annat den, att ett
vittne icke skulle, på sätt protokollet innehöll, först
yttrat att det var gesällen Rothvall, som lemnade
knvifven till Braun, men derefter sagt, att det var
Braun, som gaf den åt Rothvall. Rådstufvyurätten
upptog endast sistnämnde anmärkning till besvarande
och afkunnade efter öfverläggning det beslut, att råd-
stufvurätten, som noga kom i håg hvad vittnet ytt-
rat; vitsordade sitt protokoll, Vittaet hade verkli
gen också gjort en sådan omsägning, hvilken likväl
hvar och en som hörde vittnesmålet, icke kunde
anse för annat än en missägning (lapsus lingue).
Då rådstufvurätten lemnade de öfriga anmärknin-
garna utan afseende, anhöll Ekbom att få alla sina
vittnen åter uppkallade och afhörde i närvaro af nå-
gon notarius publikus, hvilket afslogs.
De af Braun vid förra rättegångstillfället till vitt
aen åberopade skomakerslärlipgarre Ljungdahl och
Strömberg, som anmäldes närvarande, fingo företräda
och uppgåfvo på tillfrågan af ordföranden, att de, com
förut varit i lära hos Braun och i hans bröd, blif-
vit derifrån skiljda, den ena den 20 och den andra
den 21 November, samt nu arb:tade hos andra mä-
stare. Ekbom åter anförde, att han först i dag fått
kunskap derom, att Ljungdahl och Strömberg, sedan
1e af Braun vid ofvan segde tid erhållit sina af-
skedsbetyg, ändock med betygen på fickan ännu ar-
betade på hans verkstad, hvilket Exbom ansåg vara
tillräckligt jäf för deras hörande som vittner. Då
såväl Braun som de åberopade vittnena förnekade
detta förhållande, blef, ef er öfverläggning, jäfsan-
märkningen ogillad, med rättighet for Ekbom att
densamma nästa rättegångsdag styrka.
Vittnena blefvo härefter på ed afbörde och berät-
tade sammanstämmande, att de ifrågavarande dag
den 3 Oktober, då Ekbom skulle afbysas från de
hos Braun förhyrde lägenheterna, varit ute på ga-
van, då en spegel af Braun med tillhjelp af hans ar-
betare åter intogs; att vittnena under hela förloppet
dervid haft ögonen så noga fästade på Ekbom och
Braun, att de kunde taga på sin ed, att Braun icke
skuffat Ekbom.
Instrumentmakaren Ektom ermärkte i afseende
på dessa vittnesmål, att då han och Braun med
sina gesäller nsppats om spegeln, de sisträmnde s!u-
ut en tät kreis omkring Ekbom, hverföre han också
förmezade, att det varit omöjligt för vittnena att så
noga kunna observera hvad sem tilldresgit sig.
Ekbom anhöll härefter, att på sätt han förut yr-
kat, tvänne sakkunnige personer måtte förordnas att
besigtiga ds persedlar, som Breua med våld från
tozom tiilegnat sig, på det Ekxbom måtte komma
I tillfälle att bestämma sina ersättningspåståenden,
till hvilken snbillen ban ansig sig så mycket mer
befogad, som han hade sig bekant, att fortepianot
stoda i ett uthus, der dst oviikorligen af fukt rnå-
ste bafva blifvit förstördt. Ordföranden, rådmannen
Beuriiog frågede i anledning häraf Braun, om han
hade lust att i sitt bus mo:tsga besök af några sak-
kunnige män, och då denno härpå genast svarade
aej, med tilligg, att han eansvarede för sakerna, blef
sfter öfverläggning Ekboms cfranberörde bgären af
slagen.
Efter afsuznandet ef detta beslut upprisede Et-
bom åtskilliga iniyg, af insebhäll ait de saker, som
hen velat bortföra, varit värde över 2400 rdr rgs,
ieriblard fortepienot 8300 rdr och en wmöbel öfver
200 rdr, förmenande Ekbow, at Breun; vägran alt
behålla alll det öfriga och utlemna fortepianut sält-
1es verit alldeles cb3ogad, eaär Braucs förments
ordran icke uppgår till mer än 300 rår bko.
På fråga af ordföranden, om det vd rådstufvu-
rättens öre afdelhing an. änsige målet avgående
Breuns hyresfordran cck Ezxboms efter stämnicg
väckte påståennisom geaford:an äcnn vore äftjo:dt,
upplyste parterna, att Eibom, som yrkat Braunsin-
ssämmande i sistnämnda mål, besvärat sig öfser råd-
sufvurästerns besut, hvsrigenem detta yrkande biit-
vis ogilladt, och att desse ketvär ärnu liga oafgjor-
da i Svea hofrätt.
Ragistratorn Samuelssoa arnärkte, att dessa två
mål ice hade någon gemenskesp, ce är det ena hand-
lade om rån och det andra om skuldfordran. Ex-
bom åter förmerada sti milen hade ett mycket nära
sammarhscg, ty om Breun verkligen haft em fast-
ställi fordran ho3 bonom, hade tillteget möjligen
kunnat rubriceras som sjelfpastning, hvaiemot vis
det förhållandet, art der ännu vore OSestimdt
aviltendera ef parterna bads et forda a? den
andra, dådet icke kunde få någon ennan bentmri:g
ån rån.
Målet uppekö:s till dem 20 dennes, å bvilken da;
Ezbom, efter tsgea dei af protokoleraa, ögda af-
jifva sina slutpåståenden.