Nå, jag vill underrätta mig om både fadren
och sonen, och förtjenar den förre min gunst
och den sednare din kärlek, kan du genast
beställa bröllopsbjudarne. Förstår du mig?
Lika glad som blyg, visste den förtjusta
flickan icke hvad hon skulle svara och bör-
jade att stamma, då konungen leende kom henne
till hjelp i hennes intagande förlägenhet. Vin-
kande med kryck-käppen, upprepade han mildt:
Gå nu, kära barn; annars blir, som sagdt,
tiden allt ör låvg för din fästman.
Det behöfver visst ej sägas, att hon nu icke
ett ögonblick längre uppehöll sig; utan, sedan
hon med glädjetårer tackat den ädelmodige
trädgårdsmästaren och hans bror, redan samma
dag begaf sig på hemvägen. Men att resa var
vid den tiden vida besvärligare än nu. Hon
beböfde nära åtta dagar för att återkomma till
sin ensliga by, dit man nu ifrån Potsdam re-
ser på en enda dag. Hemkomraen, var hennes
första fråga efter landtrådet. Denne, berättade
icke blott tjensteflickan, utan alla i byn, blir
säkert minister, som han sjel! sagt; ty han har
i dag på morgonen på kunglig befallning farit
i sitt bästa ekipage till Stettin, och i hans hus
är allt idel fröjd och jubel.
Sofie ansåg för rådligast att tills vidare tiga;
och hoa teg, äfven då den nådiga fru landt-
rädinnan, hvilken, så snart hon erfarit Sofies
hemkomst, med en hånfull kompliment lät fråga
henne, hvad gamle Friz sagt, och om det för
den sköna jungfrun lyckats att förföra honom.
Hon ville afbida utgången och förtrodde sig
åt ingen, icke en gång it jägmästarens Fritz,
hvilken hon redan dagen efter sin hemkomst
såg smyga igenom byn, utan att våga komma
nära, och först på tredje dagen, liksom af en
händelse, mötte henne på bygatan. På hans
ifriga fråga, hvad hon uträttat, och om hon ännu
vore honom tillgifven och trogen, svarade hon:
Det kan jag först säga er, herr Fritz, när
ni blilvit er fars efterträdare.s
Huru kan ni så gyckla?, suckade ypglin-
sen. För Guds skull säg, hvad har ni uträt-
at emot landtrådet?
Haf tid och tålamod, kära Fritz. Adjö, hr
jägmästare, adjöln Och snabb som vinden var
hon inne på sin gård och tillslöt porten.
Der stod den arme Fritz. Att gå efter henne
vågade han icke, ty förbudet var ännu icke