Sjöministern har antagit, att de enda till förlitliga grunderna för uppförandet af ett försvarssystem äro landets lokala förhållanden, sam: manställda med dess tillgång på folk och penningar, och han anser att man på denna väg lätteligen vinner bestämdhet uti den städse omtvistade frågan om såväl sjöförsvarets relativa ställning inom sy-temet, som den möjliga omfattningen deraf, samt dess ändamålsenliga beståndsdelar. Med afseende på tillgången af befäl och manskap, den deri behöfliga ökningen, samt dess ändamålsenliga fördelning och organisation, har han antagit att hela summan af de till sjöförsvaret disponibla trupper med befäl, då, af anförda skäl, marinregementet och extra roteringen, samt stadsbåtsmännen uteslutas, men 5 klassers sjöbeväring inberäknas, utgör 31,320 man. Då deraf, såsom reserv samt sjuke och vakante, afföras 10,283, så återstå 21,037 man effektive, deraf 15, 037 till kustoch 6000 till yttre sjöförsvare Sjöminaistern åberopar hvad onsl. Maj:t reden vid förra riksdagen förklarat, i propositionen till Rikets Stiänder, eller att sådana fartyg, som de nuvsrande linieskeppen, icke mer borde komma att utgöra någon del af materialen. Da äro, säger han, ock i sådant skick, att da i motsatt fall snart måste mot nya uibytas. Emellertid ansos, att fyra af dam bords kunna med en måttlig kosinad underhållas, i ändamål att såsom flytande batterier eller blockskepp begagnas till några vigtigare lokalers försvear, samt äfven för att vid krig kuzna på desamma organisera och till tjensten ombord öfva reserven och förnämligast dea del af sjöbeväringen, som, dertil med omdöme utvald, bords hållas beredd att ersätta vakanser på yttre sjöförsvarets fartyg. De seglande krigsfartyg, hvara? försvaret skulle sammansättas, skulle således vara fregatter, korvetter, briggar och skoneriar; mena af da trenne sednare till försvaret mindre användbaire, endast ett inskränktare antal, hvarigenom flere af da för kriget tjenligare fregatterne kunde erhållas, af hvilka endast tveone klasser, eller 52 och 44 kanoas, borde antagas. Ytterligare antager han skyndsam komplettering af ångkorvetter af tvenne klassar, nomligen med ångmachiner af 300 och 200 hästkrafter, samti med bombkanoner? armerade. Allt detta anser han vara så oumbärligt för det yttre försvaret, och så beräknadt med blicken fåstad på sannolikt förestående förändringar inom krigsflottans materiel, att, huru än dessa utfalla, man med all visshet kan förutse ett de nu angifna fartygscerter komma att för en lång framtid bibehållas och för vårt sjöförsvar blifva synnerligen användbara. Angående kustförsvarets materiel yttras, att den mest fuillkomnade och för ändamålet afpassade form och bestyckning, som man hittills uttänkt åt skärgårdskrigsfartygst, är kanonslupen för den yttre och öppna, samt kanonjollar för den slutna skärgården. Dt är ock i öfverensstämmelse med den vunna erfarenhbeten om dessa fartygs goda egenskaper på dessa krigsteatrar, som Kongl. Maj:t bestämt, att de skulle utgöra hulvudbeståndsdelarne af skärgårdsvapnet. Ett vigtigt vilkor för dessa fartygs tjenstbarhat är dock, att kanonsluparne så konstrueras och iaredas, att de kunna föra en bombkanoa föru!, jemte dea vanliga bastyckningen af en 24-pundig kanon akter-ut, De äldre kanonsluparne äro ej af denna beskaffenhet, samt dertill ef ålder obrukbara. Vid den förändring som med en del af dem äg: rum, och som ännu med andra pågår, har visat sig, att ehuru någon del af skråfvens baståndsdelar kan tiligodogöras, och detta arbete således till förmån för staten bör fortgå, kostnaden derföra dock ej i beiydlig mån undorstiger den för total Dybyggnad. Att befordra sjöförsvarets rörlighet medelst anskaffande af ångbogseringsfartyg, anses vara ett sådant bufvudvilkor för möjligheten att kunna gifva detia försvar den Erafs, som erfordras för att med hopp om framgång kuana möta och afeisa de fiendiliga anfall, som, med biträde af ångkraft, mot vår kust vid inträffande krig kuanat komma att anställas, att dessförutan, och utan den lätthet som på de ta sätt vinnes, att på vår långa kust med möjligaste hastighet flytta stridskrafterna dit bshofvet kräfver skulle erfordras ansträngningar, vida utöfver landets tillgångar, att försvara det. Om, såsom sig bör, och åfven är görliat, nägon del af dessa ångfartyg kan passera Götha kanal, så bildas derigenom det samband emellan båda kusteraas försvar, som ytterligare skali förminska de, i motsatt fail, icke obetydligt större kostnader, hvilka dertill skulle erfordrss, utan att man tiil utförandet af detta försvar behöfver att anlita den enskilda ångbåtstrafiken, hvilken vid ett krigstillfäålle, samt med de förändringar i handelns gång, som våra lokalförhållanden då ofelbart komma att framkalla, säkerligen icke en3 skall bliva tillräcklig att motsvara då anspråk, som, i det sednare afssendet, då vid denna trafik skola fästas. Dessutom skulle de enskilda ängfartyg, som i öfrigt kuade finnas användbara till skärgårdstrigsfartygens bogsering, icke vara tjenliga att armeres, hvarigenom en af de vigtiga fördelar, som med dessa fartyg äro afsedda, skulle uppgifvas. För så vidt nemligen icke någon af de hufvudsakliga egenskaper såsom bogseringsfertyg, hvilka dessa borde ega, derigenom förloras, så finnes lätt, att, med Sveriges knappa tillgångar, det vore ganska misshushållazda att icke drega all möjlig fördel af de i försvaret nedlagd? panninger, samt således äfven, då sådant låter sig göra, så konstruera och bestycka dessa bogseringsfortyg, att de, vid behof, såsom krigsmachiner kunna till fisndens skada snvändas. Utom den allmänt riktiga grundsats, hvarpå denna åsigt är byggd, kunna äfven fall inträffa, då, vid bzhof af synnerligen hastiga operationer, der de egentliga skärgårdskrigsfartygen icke nog hastigt kunna frambringas, man med fördel bör kunna begagna en afpassad styrka af desta mindre armerade och lättrörliga ångfartyg till en vigtig positions anfall eller försvar.