Sjöministern har antagit, att de enda till
förlitliga grunderna för uppförandet af ett för-
svarssystem äro landets lokala förhållanden, sam:
manställda med dess tillgång på folk och pen-
ningar, och han anser att man på denna väg
lätteligen vinner bestämdhet uti den städse
omtvistade frågan om såväl sjöförsvarets rela-
tiva ställning inom sy-temet, som den möjliga
omfattningen deraf, samt dess ändamålsenliga
beståndsdelar. Med afseende på tillgången
af befäl och manskap, den deri behöfliga ök-
ningen, samt dess ändamålsenliga fördelning och
organisation, har han antagit att hela summan
af de till sjöförsvaret disponibla trupper med
befäl, då, af anförda skäl, marinregementet och
extra roteringen, samt stadsbåtsmännen uteslu-
tas, men 5 klassers sjöbeväring inberäknas, ut-
gör 31,320 man. Då deraf, såsom reserv samt
sjuke och vakante, afföras 10,283, så återstå
21,037 man effektive, deraf 15, 037 till kust-
och 6000 till yttre sjöförsvare
Sjöminaistern åberopar hvad onsl. Maj:t reden
vid förra riksdagen förklarat, i propositionen till Ri-
kets Stiänder, eller att sådana fartyg, som de nuvs-
rande linieskeppen, icke mer borde komma att ut-
göra någon del af materialen. Da äro, säger han,
ock i sådant skick, att da i motsatt fall snart må-
ste mot nya uibytas. Emellertid ansos, att fyra af
dam bords kunna med en måttlig kosinad under-
hållas, i ändamål att såsom flytande batterier eller
blockskepp begagnas till några vigtigare lokalers för-
svear, samt äfven för att vid krig kuzna på desam-
ma organisera och till tjensten ombord öfva reserven
och förnämligast dea del af sjöbeväringen, som, der-
til med omdöme utvald, bords hållas beredd att er-
sätta vakanser på yttre sjöförsvarets fartyg. De
seglande krigsfartyg, hvara? försvaret skulle sam-
mansättas, skulle således vara fregatter, korvetter,
briggar och skoneriar; mena af da trenne sednare till
försvaret mindre användbaire, endast ett inskränktare
antal, hvarigenom flere af da för kriget tjenligare
fregatterne kunde erhållas, af hvilka endast tveone
klasser, eller 52 och 44 kanoas, borde antagas. Yt-
terligare antager han skyndsam komplettering af ång-
korvetter af tvenne klassar, nomligen med ångma-
chiner af 300 och 200 hästkrafter, samti med bomb-
kanoner? armerade.
Allt detta anser han vara så oumbärligt för det
yttre försvaret, och så beräknadt med blicken få-
stad på sannolikt förestående förändringar inom
krigsflottans materiel, att, huru än dessa utfalla, man
med all visshet kan förutse ett de nu angifna far-
tygscerter komma att för en lång framtid bibehållas
och för vårt sjöförsvar blifva synnerligen använd-
bara.
Angående kustförsvarets materiel yttras, att den
mest fuillkomnade och för ändamålet afpassade form
och bestyckning, som man hittills uttänkt åt skär-
gårdskrigsfartygst, är kanonslupen för den yttre och
öppna, samt kanonjollar för den slutna skärgården.
Dt är ock i öfverensstämmelse med den vunna er-
farenhbeten om dessa fartygs goda egenskaper på
dessa krigsteatrar, som Kongl. Maj:t bestämt, att de
skulle utgöra hulvudbeståndsdelarne af skärgårds-
vapnet. Ett vigtigt vilkor för dessa fartygs tjenst-
barhat är dock, att kanonsluparne så konstrueras
och iaredas, att de kunna föra en bombkanoa för-
u!, jemte dea vanliga bastyckningen af en 24-pun-
dig kanon akter-ut, De äldre kanonsluparne äro ej
af denna beskaffenhet, samt dertill ef ålder obruk-
bara. Vid den förändring som med en del af dem
äg: rum, och som ännu med andra pågår, har vi-
sat sig, att ehuru någon del af skråfvens bastånds-
delar kan tiligodogöras, och detta arbete således till
förmån för staten bör fortgå, kostnaden derföra dock
ej i beiydlig mån undorstiger den för total Dy-
byggnad.
Att befordra sjöförsvarets rörlighet medelst an-
skaffande af ångbogseringsfartyg, anses vara ett så-
dant bufvudvilkor för möjligheten att kunna gifva
detia försvar den Erafs, som erfordras för att med
hopp om framgång kuana möta och afeisa de fi-
endiliga anfall, som, med biträde af ångkraft, mot
vår kust vid inträffande krig kuanat komma att an-
ställas, att dessförutan, och utan den lätthet som på
de ta sätt vinnes, att på vår långa kust med möjli-
gaste hastighet flytta stridskrafterna dit bshofvet
kräfver skulle erfordras ansträngningar, vida utöf-
ver landets tillgångar, att försvara det. Om, såsom
sig bör, och åfven är görliat, nägon del af dessa
ångfartyg kan passera Götha kanal, så bildas deri-
genom det samband emellan båda kusteraas försvar,
som ytterligare skali förminska de, i motsatt fail,
icke obetydligt större kostnader, hvilka dertill skulle
erfordrss, utan att man tiil utförandet af detta för-
svar behöfver att anlita den enskilda ångbåtstrafi-
ken, hvilken vid ett krigstillfäålle, samt med de för-
ändringar i handelns gång, som våra lokalförhållan-
den då ofelbart komma att framkalla, säkerligen ic-
ke en3 skall bliva tillräcklig att motsvara då an-
språk, som, i det sednare afssendet, då vid denna
trafik skola fästas. Dessutom skulle de enskilda
ängfartyg, som i öfrigt kuade finnas användbara till
skärgårdstrigsfartygens bogsering, icke vara tjenliga
att armeres, hvarigenom en af de vigtiga fördelar,
som med dessa fartyg äro afsedda, skulle uppgifvas.
För så vidt nemligen icke någon af de hufvudsakli-
ga egenskaper såsom bogseringsfertyg, hvilka dessa
borde ega, derigenom förloras, så finnes lätt, att,
med Sveriges knappa tillgångar, det vore ganska
misshushållazda att icke drega all möjlig fördel af
de i försvaret nedlagd? panninger, samt således äf-
ven, då sådant låter sig göra, så konstruera och be-
stycka dessa bogseringsfortyg, att de, vid behof, så-
som krigsmachiner kunna till fisndens skada snvän-
das. Utom den allmänt riktiga grundsats, hvarpå
denna åsigt är byggd, kunna äfven fall inträffa, då,
vid bzhof af synnerligen hastiga operationer, der de
egentliga skärgårdskrigsfartygen icke nog hastigt
kunna frambringas, man med fördel bör kunna be-
gagna en afpassad styrka af desta mindre armerade
och lättrörliga ångfartyg till en vigtig positions an-
fall eller försvar.