men, som lemnar rätt till sådant uppskof beslut öfver beredd grundlagsfråga, om konun gen och alla riksstånden -äroense om upp skofvet. — Bondeståndet beslöt att låta statsutskot tets mem. JF 1, med den Kongl. propositio nen om statsverkets tillstånd och bebof, hvil: på bordet intill dess de tryckta exemplaren a propositionen hunnit! till ståndet inkomma Emot Expeditionsutskottets mem. M 1, angå ende arfvoden till behöfliga kanslibiträden, anmärkte Strinnlund att dessa biträden till er början syntes vara väl många, hvarföre memorialet begärdes på bordet. Åtskilliga andrsz skrifvelser från samma utskott biföllos. Joban Perssons motion angående de till gäldande af 1848 års krigsutrustningskostnader anvisade medel föranledde någon: diskussion. Henrik Andersson hade uppdrag af sina komittenter att motionera i samma syftning, och instämde derföre, äfvensom Rutberg, hvilken aldrig varit med om att bevilja de 2 millionerne. Herman Öbom ogilla motionens grundande på afskrifning i redan gjord bevillning, och :f. talm. And. Eriksson ansåg den öfverfiödlig, då Kongl. Maj:t i throntalet redan vidrört detta ämne. Sahlström instämde med motionären, emedan den Kongl. propositionen innehölle en från dessa förslag skiljaktig förklaring. Efraim Larsson, Bengt Gudmundsson m, fl. instämde, och motionen remitterades till statsutskottet. Härefter började uppläsandet af en mängd särskilda motioner, hvaraf ungefär tolf begärdes på bordet. Nils Strinnlund föreslog nuvarande tulltaxas bibehållande utan ändringar; hvarvid en mängd talare anmälde sig: f. talm. Anders Eritsson påminde huru Bondeståndet vid föregående riksdag borttog alla förbud och yrkade att tulltaxan äfven nu måtte förekomma till pröfning cch lika konseqvent behandlas. Härmed instämde en mängd ledamöter, hvarefter Petter Claösson från Elfsborgs län uppstod och med många varningar för faran af ett fritt och arbetsamt folks förvandling till korrektionister och uslingar genom börttagande af allt skydd för inhemsk slöjd, höll ett bevekande tal till förmån för de tullförbud som redan finnas. Anders Eriksson anmärkte endast att den värde vännen och han hade olika tankar om befrämjandet af det allmänna bästa, och visade huru föga skydd kunde påräknas M förbudedh, då kringresande probenreutrar, ill hvem som belst och när som helst åtoge sig att införskaffa huru stora qvanliteter-man vill ha af förbudna varor. Taaren Hämnde Englands exempel och mente utt den näring som ej är skyddad med 33, öröcent i tull, sannerligen är onaturlig för lan let. — Sahlström anförderett exempel på nytan af förbudens borttagande, nemligen det som skedt å raffinadsocker, hvarå sedan införsel blef tillåten, producenterne, af fruktan för täfan, inom ett par veckor nedsatte priset med ) å 7 skilling, till konsumenternes stora belåenhet och utan fara för tillverkningens betånd. Atskillige talare hade omnämt Engands liberala tull-lagar, hvaremot Strinnlund örklarade sin tro att Sverige aldrig skulle i jen vägen blifva så prohibitivt som England.n fotionen remitterades till Bevillningsutskottet.