— I Adelns plenum i dag väckte hr LilJjenstope, Axel Fredrik, motion om införandet af s. k. tjenstehjonsböcker i stället för hittills brakliga orlofssedlar. Motionären förklarade sig under ett längre vistande i Köpenhamn hafva erfarit sådana tjenstebjonsböckers stora företräde framför lösa betyg; han afbandlade mycket utförligt huru de skulle ordnas i duodesformat om 48 sidor och innehålla tjenstehjonsstadgan samt tryckt paginering, för att i likhet med de nuvarande gesällböckerna upptaga husböndernas betyg, det ena efter det andra, hvarigenom motionären ansåg, att en sådan tjenstehjonsbok skulle blifva ett slags lefvernesbeskrifning af mycken nytta j vid många tillfällen, såsom vid domstolar m. Mm. För öfrigt borde dessa tjenstehjonsböcker! lemnas för så godt pris, att der.s inlösande! icke måtte blifva någon tunga för tjenstehjons-; klassen, hvarlöre deras utgitvande måtte uppdragas åt Patriotiska sällskapet, liksom almanackans utgifvande är öfverlemnadt åt vetenskapsakademien. Lämpligen, ansåg motionären, kunde dessa böcker utdelas vid konfirmationstillfällena åt den konfirmerande ungdomen. Den inkomst, som häraf uppkomine, skulle användas till understöd åt behöfvande och rättskaffens tjenstebjon, så att utgiften komme till godo samma klass, af hvilken der erlades. Hr Rosenblad, Bernhard, begärde härefter ordet och förklarade sig instämma med hr Liljenstolpe, likväl med vissa anmärkningar. Talaren ansåg de föreslagna tjenstehjonsböcckerna i afseende på deras större lämplighet iför god ordning vara att föredräga orlofsedlarne på lösad papper, men han lade synnerlig vigt uppå att den fattigaste klassen icke skulle bli genom! dessa böcker beskattad; det var dock icke hufvudsakligen för att yttra sig härom, som hr Rosenblad begärt ordet, utan för att påminna om nödvändigheten, att vid hvilket som blefve fasstäldt att brukas, de nu föreslagna böckerna eller de gamla orlofssedlarhe, det måtte åstadkommas en säker och pålitlig garanti emot husbönders godtyckliga makt att af hämnd eller andre motiver orättvisligen gifva betyg, som kunna skada en tjenares hela framtid. Hr Ro-j. senblad yttrade sig med värma och påminde? att i hufvudstaden har poliskammarens för-) handlingar gifvit mångfaldiga bevis för behofvet af en sådan garanti till skyddande af den tjenande klassens rätt. : Sedan denna motion blifvit remitterad till! vederbörande utskott, begärdes ånyo ordet af! Ar Rosenblad, B., som gjorde en framställ-4 ning om den nytta riksstånden haft af Ilands-t, höfdingarnes femårsberättelser, hvarföre hanj; önskade, att den berättelse, som bordt varal. färdigtryckt 1847, men då icke kommit Stän-, derna tillhanda, möjligen derföre, att man icke:! haft tillräcklig tid på sig eller derföre, att man trott dåvarande riksdag icke blifva så långvarig som den blef, nu måtte med det snaraste blifva stånden meddelad, troende talaren, ätt fal br landtmarskalken på enskild väg villef vidtaga någon åtgärd för detta ändamål, sådant skulle medföra nöjaktig verkan. Ytterligare hade följande herrar afsagt sig förtroendet att vara ledamöter af utskott: i Bevillning-utsköttet: hrr von Hoffsten och af Forselles; i Bankoutskottet: hrr Stjernblad och Reuterschöld, samt i Riddarhusutskottet: frinerre Flemming och br Lagerbjelm. — Hos Presteståndet förekom en anmälan rån Wexiö domkapitel, att domprosten A. G. shlstrand blifvit vald till riksdagsman (i stälet för professor Nils Lindgren, Som i anseende ill sjukdom afsagt sig förtroendet). Till ståndets pastoral-afdelning öfverlemnales tvenne förslag till katekesens omarbätning, let ena af prösten Holm, det andra åf en nonym. Från den bekante Runsten, f.n. prost i Solefteå, hade inkommit en äfhandling angående epresentationsfrågan; den utdelades i ståndet, beledsagad af hr erkebiskopens förord. Motioner väcktes af prosten Melander, an;ående undanrödjande af obestämdheten i förattningarne om hvar lysning bör verkställas; ingående förändring af 3 kap. 9-8 Giftermålsvalken genom kgl. förordningens af d. 3 April 1810 utvidgande; och angående borgen för costnad och skada vid anförande af besvär öfrer Pprestval; samt af prosten Holm, om åtgärler för ett par norrländska pastorsboställens efrielse från rotering, och angående sockenvämndernas befrielse från bestyret med fattigfärden, hvilket skulle öfverlemnas till presterkapet: ; — Borgareståndets plenum den 4 December. Protokö!lerna öfver den 25 och 26 Novembers lena justerades, och beslöts att för besparing flid endast de yttranden, som i prötokoller18 influtit och ej bifvit genomsedda, skulle ipp:äsas, med undantag af sådana, som gällde aker af större politisk vigt eler hvilkas uppäsning yrkades: Deörefter föredrogs åter berättelsen om hvad ig i rikets styrelse sedan sednaste riksdagen ig tilldragit, och i anledning af en deräti föekorimande punkt yttrade sig hr Petr öfver nläggningen af en jernväg mellan Fahlun och refle, för Hvilket ändamål flera enskilda samHatiskjutit 10 a 11,000 rdr rgs för undersökivg af vägen. Företaget ansåg han vära al ;anska stor vigt, synnerligast som provinsen Dalarne hade brist på kommunikationer, och fta, särdeles vid missväxter, måste anlita stats ijelp. . , Tr Angående de underhandlingsr om en banlelstraktat med Frankrike, af hvilka mår redan id 1844 års riksdag trodde sig kunna förvänta n lycklig utgång, ansåg hr Petre, att man ej Jå diplomatisk väg bade att vinna något häritinnan: Vigten af alt häri komma till några resultaer är dock obestridlig. Oåktadt tullågstiftninen i Frankrike i närvarande stund är så proun -j