fatta en opposition mot nyttiga ändringar. Fastär sekreteraren har sig bekant att i de norra länen, der han förut tjenstgjort, en styresman fiones för afvittriogsverket i hvarje län, hvaraf föjer, att er styresman än påtagligare behöfves för lazndimäteriet i det hela inom hvarje lån, så biträder han öfvordirektören likväl ej häruti anzorled:s än önskningsvis, då han i stället bordt uttala sin bestimda me ning för behofvet af deona ändring i nu gällande föreskriiter. Då öfverdirek:ören upplyser, att har under sin inspektioasresa funnit sina åäsigter gillade af konungens befallningshafvande, flare domare och förste landtmätare i da län hen besökt, så stanuar sekreterarens mening ganska roycket i minoriteten. i frågan om förste landimätaren såsom föredragande hos konusgens boafallmiogshafvande i landtmäteriärender, och sjelfskrifvet biträde vid ägodelnivgsrätter och domstolssyner. De hinder han anför hos förste landimätaren, t: då han är upptagen af ens bestyret, han då ej kan uträtta det andra, gälla i allmzinhet för hvarja tj:nstemar, som har många åliggander; Bågot verkligt hinder för föredragsingen kos konungens befallbiagshafvande finnes icke, enär danna blott en och emhan gång förezommer, eller högst två gånger 1 hvarje månad, och vid de till fällen då förste landtmätaren af utsatta domatolssyner hindras att infinna sig vid annan samtidiat ut salt dylik förrättning, kan förordnande sökas hos konungens befailningshafvende för andre landtmätaren eller aansn ojäfvig erfaren landiwäare att rätter biträda. Insändaren åberopar i öfrigt hvad han ofvan deducerat om v gten deraf, att förste landtmätaren är en med konungens befallningshafvande ansvarig föredragande, i afseende på landtmäterigöromilens ordentliga gång, och sjelfskrivet biträde åt domare i laedtmätericch s iftesfrågor, bveden betänkligheter böra vika för det vigtiga oc3 företrädesvis gsgneliga. I frågen om förordnandens utfärdande till landtmäteriförrättbisgsr, yttrår sekrotsraren ea bär opåkallad bstänkligbet vid ätt alldeles utestänga jordegare från rättigheten att till skiftesmean erhå!la tep landtmätare de begärs, då öfverdirektörens förslig just afser denna rätighet för jordegare, när förrättning sökande eller sökander ensemt rörer; och då sekreteraren framlägger tvenne andra sätt, deraf det ena närmanda sig det af öfverdirektören föreslagne, så finnes vid jersförelsen häraf, att dem förres förslag icke blött närmer sig den scdnares, utan till åsyfte och verkan är precist dstssmma, och derföre frågas: hvad kovseqvens är det alitså i reservatiopen ? alldel:s ingen. Det anira sättet sekreteraren föreslår, att till öfrige deligares hörande utställa sökandes begäran om förordnande för viss I:ndtmätare, är både öfverflödigt, tidsödande och jolika med hvad i alla andra publika tjenstebafattningar äger rum, der domare, krogebstjsning med flere handlägga parters angelågenheter, uten någon dem förbehållen rätt att sjelfva välja tjonstemannep; och då iogen annan än behörig Isndtmätere ifrågakommer att uppdragas af delägara begärd landtmäteriförrättning, är konungens bsfailniogshafvande, biträdd a! den ansvarige förste landimätaren, som noga känner landtmäteripersonalen i lätet både i frågan om skicklighet cch arbetaställning, utan att behöfva afse delägares stridiga meninger om företräde till ena eller andra landimäteren som förrättningsmanr, !janligast i tillfälle att utsa denne, der sökander icke förenat sig om den landimätare, hvilken deras sak ensamt skal! handlägge. Då under de förflutna tjuzutre åren, sedan skiftesstadgan och lamdimäteri-instruktionen utkommo, erfarenheten visat många brister vidlåda dessmma, deraf en del redan blifvit afbjelpta medelst utgifna tillägg och ändringar, men da i administratift afseende af direktören spgifna ännu återstå, och insänderer, som under sia praktiska handläggning af jandtinäteriet funnit de nu gällande föreskrifterna förörsaka många hinder och olägenheter för landtmäteriets rätta utöfnivg, har sxsett sig böra begagpa detta tillfälte att offentligen uttala sina åsigter och össkninger för bristernes afbjelpande.