hushållets undergång, huslig ofrid och möjli
gen nya rekryter för fattighus cch fängelser.
Fjerdingsmannen har visserligen rättighet at
klaga hos konungens befallning:hafvande; me
den ofta långa vägen, kostaasderne och den he
farade ogynsamma utgingen af klazomålet, tids
utdrägte . m. fl. betänkligheter afhålla väl,
de flesta fall och i det längsta, bonden, van
som han är, att tiga och lida, från vidtagan
det af en sådan åtgärd.
Huru få äro de som mästa åstadkomma der
summa som fordras för att aflöna eniegd fjer
dingsmen? I iosändarens ort, och just af ho
nom, är fordradt 16 rdr res i månaden, elle
192 rdr s. m. f. å. Befrielsen från skjuts och
inqvartering åc., värdt 20 å 30 rdr, äro här-
före en ringa ersättning.
Månne ej allt detta förtjenade vederbörandes
synnerliga uppmärksamhet? Får man ej vänta
att Bondeståndet vid innevaraade riksdag åt-
minstone bjuder till att fråa hemmavarande
kommittenters och egna skuldror lyfta, eller
åtminstone iätta , detta s k. m-nighetsbestyr.
hvilket är lika så onaturligt, som förödmju-
kande ech förderfligt, för jordbrukaren? De
som nyttja skon veta hur och hver hon kläm
mer, och böra väl fionas benägne att omläst:
henne. De som ej begagnat henne, men som
kanske sjelfve bopspann t, för att ej säga bop-
fuskat benne, bry sig ej om skafvet och siren.
Den olyckliga stadgan synes hafva sin upprin-
nelse från förslag af desse, ingen nämnd och
ingen glömd, som synas tro att bonden tål vid
allting, och må betala till han stupar.
Bengt Andersson.
Kronofjerdingsman.
RER