hushållets undergång, huslig ofrid och möjli gen nya rekryter för fattighus cch fängelser. Fjerdingsmannen har visserligen rättighet at klaga hos konungens befallning:hafvande; me den ofta långa vägen, kostaasderne och den he farade ogynsamma utgingen af klazomålet, tids utdrägte . m. fl. betänkligheter afhålla väl, de flesta fall och i det längsta, bonden, van som han är, att tiga och lida, från vidtagan det af en sådan åtgärd. Huru få äro de som mästa åstadkomma der summa som fordras för att aflöna eniegd fjer dingsmen? I iosändarens ort, och just af ho nom, är fordradt 16 rdr res i månaden, elle 192 rdr s. m. f. å. Befrielsen från skjuts och inqvartering åc., värdt 20 å 30 rdr, äro härföre en ringa ersättning. Månne ej allt detta förtjenade vederbörandes synnerliga uppmärksamhet? Får man ej vänta att Bondeståndet vid innevaraade riksdag åtminstone bjuder till att fråa hemmavarande kommittenters och egna skuldror lyfta, eller åtminstone iätta , detta s k. m-nighetsbestyr. hvilket är lika så onaturligt, som förödmjukande ech förderfligt, för jordbrukaren? De som nyttja skon veta hur och hver hon kläm mer, och böra väl fionas benägne att omläst: henne. De som ej begagnat henne, men som kanske sjelfve bopspann t, för att ej säga bopfuskat benne, bry sig ej om skafvet och siren. Den olyckliga stadgan synes hafva sin upprinnelse från förslag af desse, ingen nämnd och ingen glömd, som synas tro att bonden tål vid allting, och må betala till han stupar. Bengt Andersson. Kronofjerdingsman. RER