blivit a debetsedlarne till utgörande ålaga från och med nästkommande år 1851 mått derifrån uteslutas; samt att den fordran riksgäldskontoret ho kongi. statskontoret eger för af riksgäldskon toret till krigsrustn pgskostnadernes bestridand: förskjutne medel, måtte nr räkenskaperne af skrifvas. Magister Ekbohrn antogs att vid förefalland bebof i ståndets kansli biträda. EEE -— Redaktionen anser sig böra fästa en syn nerlig uppmärksamhet på nedanstående fram ställning, angående den nya absurda författ ningen om fjerdingsmän. Denna författning som kan anses för en af centralisationssystemet: och byråkratiens mästerkupper i att göra der svenska odalmannen till ett maktens legobjon nemligen utan lega, utfärdades sistlidne som: mar i strid mot Bondeståndets tillkännagilns önskningar och protester. Hela denna sak kar tjena såsom en belysning af de resultater, som den styrande maktens envälde i den ekonomiska lagstiftningen kan medföra. För dem som försvara vår auvarande ståndsförfattning åte kan detta ämne blifva till en pröfvosten at visa, huru pass mycket Bondeståndet förmå) att göra sina åsigter gällande genom innehaft vandet af en fjerdedel i representationen. Om allmänna stadgar för Fjerdingsmän, gat. 1 Juni 1850. Då lönerne indrogos för fjerdingsmännen men länsmanslönerne ökades, afsågo Riket: Ständer, att de förre skulle befrias från de kroncbetjente åliggande bestyr, hvarmed de mångenstädes blilvit oskäligt betungade, och de sednare, biträdde af sina uppbördsskrifvare, kronorättare och brefbärare hemman Ac., dem sjelfve ombesörja. Då en stadga för de kommunella fjerdingsmännen omsider utfärdades, hop. pades man att förenämnde af R. St. hyllade åsigter skulle göras gällande; men äfven här kom hoppet på skam, ty, I stället att minska och lätta de numera lönlösa fjerdingsmännens å!igganden, hafva de på ett äfventyrligt säti blifvit snart sagdt obegränsadt ökade, och derra stadga skall ofelbart i sin mån, och, vi frukte, ganska verksamt bidraga till undergräfvande af den jordbrukande allmogens välstånd och moralitet. Genom berörde nya stadga är den till fjerdingsmanstjenstens utgörande hemfallne jordbrukaren förvandlad till nära nog (om ej s mre än) dräpg åt kronobetjeningen. Dertill mera är han blifven ett slags polisbetjent, som skall närvara vid marknader, auktioner, s!örre folksamlingar, afrättninvgar, då gröfre brott är begånget, der husoch hemfrid hotas, der död menniska finnes ute å mark eller dödsfall fö;rekommer under misstänkta förbållanden, och skall han dervid lemna den laga handröckning som kan påkallasn. Men ej nog härmed: HHan skall biträda vid bev.ringsmanskaps uppbudning och sammandragning, uppbuda kungsoch krozoskjuts, biträda vid inqvartering, vid indrifvandet af uppbördsmedel, vid exekution af domar och utslag, vid skallgångar, vådeld, vattuflöd, strendning, uppbördsstämmor och andra olyckor,. Annu ej nog: Han skall tillse vägar, broar, färjor, utstakning af vinterväg — han skall försegla bränvinsredskap (om ban har sigill! eller ej), de gifva stämningar i brottmål, kalla nämnd till urtima ting m. fl. ellm förrältninga?, äfvens:m ,verkstäla an de: allmännas tjenst rörande kallelser och kommuniketiomer,. Såsom om ali detts, med hvad mera vi förbigått, ej ännu vore nog, säges i 7:de 8: Fjerding man lyder under Kongl Mej: befalining bafvandes samt kronofogdes och kronolänsmans befallningar, och skall han skriftligen eller muntligen redovisa för honom lemnade uppdrag, Och slutet är detta: Visar han tredska eller försumlighet, böte han ända till 16 rdr 32 sk., som Konungens Befallningshafvande eger ådöma, utom skadeersättning,. Nu frågas vördsamt och enfaldeligen: Är det rättvist att med allt detta bestyr botunga en stackars jordbrukare, hvars hela orotenka och tid det garska möjligt kan upptaga? Är det meningen att ban, som har det mödosamma och redan af allmänna prestaiio er alltiör hårdt betungade jordbruket till sysselsättning och näringsfång, skall, lönlöst, öfverhopas af denna mängd för honom fremmande sysslanden samt nödges lemna både sådd och skörd, för att undgå skadeersättningar och viten? Ar det välbetänkt, att rycka den vid strängt arbete, enkelhet och måttlighet vande bonden från sin jord och sitt husliga lif, och införa honom på och vänja bonom vid en kringstrykande bana? Skola ej frestelserna, tillfällena, någon gång gästvänligheten förena sig, och mången gång lyckas att förvandla den fordom nyktre och arbetsamma husfadren till en supare och lätting? Derpå följer hemmanets vanvård,