blivit a debetsedlarne till utgörande ålaga
från och med nästkommande år 1851 mått
derifrån uteslutas;
samt att den fordran riksgäldskontoret ho
kongi. statskontoret eger för af riksgäldskon
toret till krigsrustn pgskostnadernes bestridand:
förskjutne medel, måtte nr räkenskaperne af
skrifvas.
Magister Ekbohrn antogs att vid förefalland
bebof i ståndets kansli biträda.
EEE
-— Redaktionen anser sig böra fästa en syn
nerlig uppmärksamhet på nedanstående fram
ställning, angående den nya absurda författ
ningen om fjerdingsmän. Denna författning
som kan anses för en af centralisationssystemet:
och byråkratiens mästerkupper i att göra der
svenska odalmannen till ett maktens legobjon
nemligen utan lega, utfärdades sistlidne som:
mar i strid mot Bondeståndets tillkännagilns
önskningar och protester. Hela denna sak kar
tjena såsom en belysning af de resultater, som
den styrande maktens envälde i den ekonomi-
ska lagstiftningen kan medföra. För dem som
försvara vår auvarande ståndsförfattning åte
kan detta ämne blifva till en pröfvosten at
visa, huru pass mycket Bondeståndet förmå)
att göra sina åsigter gällande genom innehaft
vandet af en fjerdedel i representationen.
Om allmänna stadgar för Fjerdingsmän,
gat. 1 Juni 1850.
Då lönerne indrogos för fjerdingsmännen
men länsmanslönerne ökades, afsågo Riket:
Ständer, att de förre skulle befrias från de
kroncbetjente åliggande bestyr, hvarmed de
mångenstädes blilvit oskäligt betungade, och de
sednare, biträdde af sina uppbördsskrifvare,
kronorättare och brefbärare hemman Ac., dem
sjelfve ombesörja. Då en stadga för de kommu-
nella fjerdingsmännen omsider utfärdades, hop.
pades man att förenämnde af R. St. hyllade å-
sigter skulle göras gällande; men äfven här
kom hoppet på skam, ty, I stället att minska
och lätta de numera lönlösa fjerdingsmännens
å!igganden, hafva de på ett äfventyrligt säti
blifvit snart sagdt obegränsadt ökade, och derra
stadga skall ofelbart i sin mån, och, vi frukte,
ganska verksamt bidraga till undergräfvande af
den jordbrukande allmogens välstånd och mo-
ralitet.
Genom berörde nya stadga är den till fjer-
dingsmanstjenstens utgörande hemfallne jord-
brukaren förvandlad till nära nog (om ej s mre
än) dräpg åt kronobetjeningen. Dertill mera
är han blifven ett slags polisbetjent, som skall
närvara vid marknader, auktioner, s!örre folk-
samlingar, afrättninvgar, då gröfre brott är be-
gånget, der hus- och hemfrid hotas, der död
menniska finnes ute å mark eller dödsfall fö-
;rekommer under misstänkta förbållanden, och
skall han dervid lemna den laga handröckning
som kan påkallasn. Men ej nog härmed: HHan
skall biträda vid bev.ringsmanskaps uppbud-
ning och sammandragning, uppbuda kungs- och
krozoskjuts, biträda vid inqvartering, vid in-
drifvandet af uppbördsmedel, vid exekution af
domar och utslag, vid skallgångar, vådeld, vat-
tuflöd, strendning, uppbördsstämmor och an-
dra olyckor,. Annu ej nog: Han skall tillse
vägar, broar, färjor, utstakning af vinterväg —
han skall försegla bränvinsredskap (om ban har
sigill! eller ej), de gifva stämningar i brottmål,
kalla nämnd till urtima ting m. fl. ellm
förrältninga?, äfvens:m ,verkstäla an de:
allmännas tjenst rörande kallelser och kommu-
niketiomer,. Såsom om ali detts, med hvad
mera vi förbigått, ej ännu vore nog, säges i
7:de 8: Fjerding man lyder under Kongl Mej:
befalining bafvandes samt kronofogdes och kro-
nolänsmans befallningar, och skall han skrift-
ligen eller muntligen redovisa för honom lem-
nade uppdrag, Och slutet är detta: Visar
han tredska eller försumlighet, böte han ända
till 16 rdr 32 sk., som Konungens Befallnings-
hafvande eger ådöma, utom skadeersättning,.
Nu frågas vördsamt och enfaldeligen: Är det
rättvist att med allt detta bestyr botunga en
stackars jordbrukare, hvars hela orotenka och
tid det garska möjligt kan upptaga?
Är det meningen att ban, som har det mö-
dosamma och redan af allmänna prestaiio er
alltiör hårdt betungade jordbruket till syssel-
sättning och näringsfång, skall, lönlöst, öfver-
hopas af denna mängd för honom fremmande
sysslanden samt nödges lemna både sådd och
skörd, för att undgå skadeersättningar och viten?
Ar det välbetänkt, att rycka den vid strängt
arbete, enkelhet och måttlighet vande bonden
från sin jord och sitt husliga lif, och införa
honom på och vänja bonom vid en kringstry-
kande bana? Skola ej frestelserna, tillfällena,
någon gång gästvänligheten förena sig, och mån-
gen gång lyckas att förvandla den fordom nyk-
tre och arbetsamma husfadren till en supare
och lätting? Derpå följer hemmanets vanvård,