borttagen; men hvad som icke omtalas, är ett! för hållande, som säkerligen icke är chefen för civilde partementet obekant, att nemligen i följd af de sväf vande ordalag, hvaruti 1846 års författning om kal handelao är affattad, auktoriteter finnas, som ick ställa sig denna författning till efterlefnad. Hos e af rikets öfverrätter äro nu anhängige fiera rätte gängar, som vittna härom. Beträffande religionsvården, innehåller borättelse hugaessmma meddelanden, mon går med tystnar förbi den inre missionen. Utan tvifvelledas de män som derföre äro I spetsen, af ren välmening; me icke desto mindre är icke skäl att lägga fingrarni emellan för tillställningar, som lätt skulle kunna ur arta till plantskolor för hypocriter och tartuffer. Den skonsamhet, som i allmänhet skall iakttaga uti religiösa mål, är uti berättelsen omtalad. Der emot strider dock den stränghet, hvarmed en med borgare blifvit behandlad, endast derföre att han fråga om barndopet hyser en från vår lära afvikands sigt. Men inhemtar af berättelsen, att flere miadre gamla fartyg blifvit, såsom det heter, ur flottan utrargsrade; roa deremot nämnes intst ord om de gemla linieskeppen. Då, efter hvad kändt är, fler af desse stora skepp, utur flora skäl, al komma i fråga att vidare användes, vore det af flere skäl al stort, statsekonomiskt iutresse, att få erfa huru dessmma skulle kuana nyttigsast tillgodogör Hvad skolorae i riket asgår, uppgifver berättelsen antalet af barn, som tillhöra skolåldern, nemliger 436.678. Min tro är, att ett högst betydligt antol af derss barn sckna undervisning. Utan exa sy organisation af högsta styrelsen öfver foltskolorne, fruktar jag att Rikets Ständers välmensnee efsigter med 4845 ärs riksdagsbeslut i denna del aldrig vinnes, Det förstås, att partiela förbättringar i folkskolorne visserligen äro vucng, men totelomdömet öfver ställ. ningen med dem i sl märhst kan ingalunda utfallx fördelaktigt. Rikets finanser betraktas i berättelsen såsom synnerligen blomstrande, och Rikets Sänder erhäölla af densamma upplysving om alla de millioner riksdaler, som 4848 års export i värde understeg det venliga exportvärdet, såsom en följd af Sveriges inblandning i våra grannars kamp. För att nu fatta ett riktigt begrepp öfver den finavciella prosperitc, som berättelsen förespeglar, vore det synnerligen godt, att nu i riksdagens början få erfara huru Bankens ställning befinnes, i jemförelse med dess ställning vid realisationens början år 1834, det vill säga huru stor metalliska kassen var vid nännde tidpunkt och huru stor den nu är, äfvensom beloppet af sedelemissionen år 1834 och närvarande sedelemission. Så många frågor återstå, enligt berättelsen, att vidröra, att jag, för att icke blifva alltför vidlyfiig, låter bero vid nu framställda erinringar. — Hos Bondeståndet upplästes och bordla des en motion af Johan Persson från Upsala län: att den bevillning som hittills, till gäldande af 1848 års krigsrustaingskostnader, blifvit å debetsedlarne till utgörande ålagd, från och med nästkommande år 1851 måtte derifrån uteslutas; samt att den fordran riksgäldskontoret hos kongi. statskontoret eger för af riksgäldskontoret till krigsrustn pgskostnadernes bestridande förskjutne medel, måtte nr räkenskaperne afskrifvas. Magister Ekbohtn antogs att vid förefallande bebof i ståndets kansli biträda. Ao sss————JkONRe