borttagen; men hvad som icke omtalas, är ett! för
hållande, som säkerligen icke är chefen för civilde
partementet obekant, att nemligen i följd af de sväf
vande ordalag, hvaruti 1846 års författning om kal
handelao är affattad, auktoriteter finnas, som ick
ställa sig denna författning till efterlefnad. Hos e
af rikets öfverrätter äro nu anhängige fiera rätte
gängar, som vittna härom.
Beträffande religionsvården, innehåller borättelse
hugaessmma meddelanden, mon går med tystnar
förbi den inre missionen. Utan tvifvelledas de män
som derföre äro I spetsen, af ren välmening; me
icke desto mindre är icke skäl att lägga fingrarni
emellan för tillställningar, som lätt skulle kunna ur
arta till plantskolor för hypocriter och tartuffer.
Den skonsamhet, som i allmänhet skall iakttaga
uti religiösa mål, är uti berättelsen omtalad. Der
emot strider dock den stränghet, hvarmed en med
borgare blifvit behandlad, endast derföre att han
fråga om barndopet hyser en från vår lära afvikands
sigt.
Men inhemtar af berättelsen, att flere miadre
gamla fartyg blifvit, såsom det heter, ur flottan ut-
rargsrade; roa deremot nämnes intst ord om de
gemla linieskeppen. Då, efter hvad kändt är, fler
af desse stora skepp, utur flora skäl, al
komma i fråga att vidare användes, vore det af flere
skäl al stort, statsekonomiskt iutresse, att få erfa
huru dessmma skulle kuana nyttigsast tillgodogör
Hvad skolorae i riket asgår, uppgifver berättelsen
antalet af barn, som tillhöra skolåldern, nemliger
436.678.
- Min tro är, att ett högst betydligt antol af derss
barn sckna undervisning. Utan exa sy organisation
af högsta styrelsen öfver foltskolorne, fruktar jag
att Rikets Ständers välmensnee efsigter med 4845
ärs riksdagsbeslut i denna del aldrig vinnes, Det
förstås, att partiela förbättringar i folkskolorne vis-
serligen äro vucng, men totelomdömet öfver ställ.
ningen med dem i sl märhst kan ingalunda utfallx
fördelaktigt.
Rikets finanser betraktas i berättelsen såsom syn-
nerligen blomstrande, och Rikets Sänder erhäölla af
densamma upplysving om alla de millioner riksda-
ler, som 4848 års export i värde understeg det ven-
liga exportvärdet, såsom en följd af Sveriges inbland-
ning i våra grannars kamp. För att nu fatta ett
riktigt begrepp öfver den finavciella prosperitc, som
berättelsen förespeglar, vore det synnerligen godt, att
nu i riksdagens början få erfara huru Bankens ställ-
ning befinnes, i jemförelse med dess ställning vid
realisationens början år 1834, det vill säga huru stor
metalliska kassen var vid nännde tidpunkt och huru
stor den nu är, äfvensom beloppet af sedelemissio-
nen år 1834 och närvarande sedelemission. Så mån-
ga frågor återstå, enligt berättelsen, att vidröra, att
jag, för att icke blifva alltför vidlyfiig, låter bero
vid nu framställda erinringar.
— Hos Bondeståndet upplästes och bordla
des en motion af Johan Persson från Upsala
län: att den bevillning som hittills, till gäl-
dande af 1848 års krigsrustaingskostnader,
blifvit å debetsedlarne till utgörande ålagd,
från och med nästkommande år 1851 måtte
derifrån uteslutas;
samt att den fordran riksgäldskontoret hos
kongi. statskontoret eger för af riksgäldskon-
toret till krigsrustn pgskostnadernes bestridande
förskjutne medel, måtte nr räkenskaperne af-
skrifvas.
Magister Ekbohtn antogs att vid förefallande
bebof i ståndets kansli biträda.
Ao sss————JkONRe